Att vilja ha hjälp och få svaret ”Ja ett ögonblick!” är inte så lätt. Jag vet det, som ofta har varit rastlös och känt att jag inte har tid/lust att vänta det där ögonblicket, som ibland är betydligt längre än ett ögonblick. Eller som lokföraren som hade fått en stoppsignal med tåget. Då sa reglerna att man skulle ringa till tågledningen, och där svarade de ”Ett ögonblick så får du köra…” Inget hände, till slut ringde lokföraren igen och undrade spydigt ”Hur många ögonblick går det på en kvart?” 😉
Men jag säger ju faktiskt själv ”Ett ögonblick” till folk, om de har alt för bråttom, eller om jag är upptagen när nån vill ha min hjälp. Och man måste lära sig stå ut med att det tar ett ögonblick att få saker! 😉
Kram på er!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan
Ödmjuka Kaxan 
Ett ögonblick kan vara evighetslångt eller bara någon sekund. Barnet kräver omedelbar behovstillfredsställelse, då det är beroende av den vuxne för sin överlevnad, Sedan följer socialiseringsprocessen då vi får lära oss att vänta på det önskade eller att vi inte får lära det, för att det inte finns någon vuxen som kan/ vill ledsaga oss. Men..detta vet du ju redan. Låter så docerande, så läs och begrunda eller hoppa över. Du bestämmer själv ödmjuka, kaxiga Kaxan. 😉
GillaGilla