Ja, så kom 1 adventshelgen ett år till. Och jag är i min stuga, som jag brukar försöka vara den helgen. Men det är nog första gången på länge som jag säger att det är lite för ruggigt.
1,5 grader och snöblandat regn!
Förstå mig rätt, jag tycker det är mysigt inne i stugan. Men jag tänkte gått en sväng på gågatan i stan och sett de vackra dekorationerna med stjärnor och glitter över gatan och i affärerna, och granen på torget skulle fått ett besök. Men nån plusgrad och snöblandat inbjuder inte att vara ute i nån längre stund.
Igår besökte jag den traditionella julmarknaden i en gammal stallänga, strax utanför centrala stan, och i morgon blir det nog kyrkbesök. Men annars håller jag mig inne. Tråkigt på sätt och vis, jag som älskar naturpromenader. Jag var ute en stund, men erkänner att det var skönt att komma hem till stugan. Sommarstugan som för en gångs skull faktiskt är julpyntad! 🙂
Jag tänkte skrivit det här redan igår när ämnet fanns i allas medvetande. Men jag orkade inte. Jag satt framför TV:n hela dagen och grät, över vad som hände i Paris. Det kanske var bra att vänta, för nu börjar analyserna av dådet komma. Och jag börjar analysera analyserna…
Mitt Facebook-flöde fylldes igår av sympati för Frankrike, och att vi påste sätta hårt mot hårt. Syriska flyktingar ska stoppas, eftersom de kanske är terrorister, riv alla moskéer etc. Och ja, självklart ska vi känna sympati med det franska folket. Och självklart måste vi fördöma terrorism. All terrorism! Dagen före slog IS till mot bl.a. en moské i Libanon, Då glittrade varken Globen, Vita Huset eller Operahuset i Sidney i Libanons färger. Är inte IS lika hemska när de terroriserar oskyldiga moskébesökare i Libanon?
Ja, jag har också en Facebookprofil i Franska färgerna! Men det gör mig inte till en nyttig idiot för någondera sidan!
Men oavsett vem som är skyldig, och vem som drabbas, så får vi aldriggå i den fälla vi så glatt promenerade rakt i på 1970-talet, när terroristerna var kommunister och hette Röda Arme-fraktionen och Röda Brigaderna. I synnerhet i Västtyskland, men även i Skandinavien var vi livrädda, särskilt efter ockupationen av västtyska ambassaden i Stockholm.
Samhället blev allt mer slutet. och jag minns som igår ett reportage med den gamle skjutjärnsreportern Bo Holmström. Han visade hur västtysk polis beväpnat sig till tänderna, i syfte att skydda sig och befolkningen mot Röda Arme-fraktionen. ”Titta här, till och med trafikpoliserna har kulspruta!” Precis vad terrorgrupperna förutsett, och velat. De ville skapa ett polariserat samhälle, för eller emot. Att vanligt folk skulle bli rädda. Och de lyckades, tyvärr.
Många säger idag, antingen man röstar rött eller blått, att hårda tag är det enda som hjälper. Att det är bättre att låsa in eller landsförvisa några oskyldiga för mycket, än att någon förmodad terrorist slinker igenom. Vi har på senaste tiden sett i det annars ifråga om gränskontroll öppna Schengenområdet, att passkravet återinförs under förevändning att vi i det ”fredliga” EU måste, för att skydda oss mot ”Islamiska Statens” terrorceller. Men parismassakern visade att den vägen inte har lyckats. Man har ett dygn efter attacken konstaterat att en av terroristerna hade franskt pass, och honom hade inte gått att stoppa med en sträng gränskontroll. En annan hade troligen kommit med flyktingströmmen från Syrien, med syriskt pass. Alltså, då måste vi, för att skydda oss, avvisa allaflyktingar, alla muslimer, eller kanske alla som råkar se ”arabiska” ut. Och då är vi skrämmande nära 1930-talet, när många länder, inklusive Sverige, inte släppte in judar och romer (som på den tiden kallades zigenare).
Ja, jag tror att hårda tag är det enda som hjälper mot terrorism. Men jag tror inte på att de hårda tagen med nödvändighet måste innebära exkludering och misstanke mot alla som inte är som ”vi”. För vilka är ”vi”? Jag tror att hat är den sämsta vägen till trygghet. För hat och polarisering är precis vad terrorister eftersträvar. Jag tror att i slutändan kan hat och polarisering aldrig leda till en seger!
Jag är så stolt över att en del av min dröm har blivit sann nu. Drömmen jag hade att få skriva bok!
Dinglarens väg – Vorsnos Drom, som jag medverkar i!
Nej, det är inte bara mitt projekt, och jag har inte skrivit boken själv. Jag har bara skrivit ett kapitel, så så det vore fel att ta äran själv! Den är en antologi, och innehåller berättelser om och av resandefolket och människor som står minoriteten nära. Hade inte Britt-Inger Hedström Lundqvist och Ann Hellman tagit initiativ och hållit i alla trådar senaste året, hade den aldrig blivit verklighet. Så TACK, Britt-inger och Ann, för initiativet till en bok som behövs!
Jag har inte velat skriva om det hela förrän jag fick boken i handen. För jag tror alltid det värsta om saker jag gör, tills jag ser att det är färdigt. Och nu är boken färdig! 🙂
”Swedish leaders believes they’re building the perfect society…” Fast det vill väl de flesta politiska ledare göra – bygga ett så bra samhälle som möjligt, enligt sina visioner?
Nej. Sverige är inte, och har aldrig varit, något kommunistiskt land. Sverige Tillhör EU, som är bland de mest liberala marknadsekonomier som finns.
Att säga att Expressen (en borgerlig kvällstidning) fick hjälp av ”left wing hackers” för att kunna jaga en invandringskritisk människa är även det över gränsen. Och det är faktiskt inte så illa i Sverige, så att mitt ”life can be very unpleasant very quickly” om jag kritiserar landets förda politik. Vi lever som sagt i ett kapitalistiskt – eller marknadsekonomiskt om ni föredrar den termen – system. Lär er det innan ni klipper ihop Husby och Rosengård med militärparader i Nordkorea och Sovjetunionen i ett förvirrat sammelsurium med syfte att få Sverige att se ut som en kommunistisk diktaturstat, vilket inte har mycket gemensamt med verkligheten. Man får faktiskt inte sparken från sitt jobb för att man kritiserar systemet, som Ingrid Carlqvist påstår.
Jag är sån som CBN News (Christian Broadcasting Network) älskar att hata. Men att jag röstar rött innebär inte att jag per automatik är allierad med ”arab, muslim immigrants” eller ”lefties and anarchists” i en ”political alliance against Israel and jews”. Jag tycker ingenting om judar som folkgrupp, har heller ingen anledning att tycka varken bättre eller sämre om dem än etniska svenskar. Detsamma gäller araber och andra minoriteter, för övrigt. Är det trevligt folk får de gärna vara mina vänner. Annars inte. Enkelt.
Kära CBN, som alltid har gått ultrahögerns ärenden, hittar väl inga andra än Ingrid Carlqvist och Ted Ekeroth (kända förespråkare för SD) som så mangrant delar deras ultrablåa åsikter. Det tråkiga är om vanliga hyggliga amerikaner tror på skiten.
För resten, varför är så ofta ultrakonservativa kristna vita emot andra nationaliteter än etniska européer och amerikaner? Jag trodde de visste bättre än att sympatisera med Ku Klux Klan?
Kram på er, antingen ni röstar rött eller blått, är muslimer kristna eller nåt annat. 🙂
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan
Vad tänker du på när du hör ordet ”Förorten”? Djursholm eller Rinkeby? Limhamn eller Rosengård?
Jag tänker just nu på de förorter som har kommit att kallas utanförskapsområde. Eller som nyligen har döpts om till ”utvecklingsområde”. Det kan diskuteras huruvida en förändring av ordet förändrar hur vi ser på de utsatta förorterna/stadtsdelarna, såväl som att inte många förhåller sig bättre mot utsatta grupper bara för att de kallas romer istället för zigenare och tattare, eller afrosvenskar istället för negrer. Men jag tänker inte på just det idag…
Så här skildrade den amerikanska tv-kanalen Fox News området Rosengård i Malmö:
Dvs som ett område som i stort sett bara består av problem, och att de problemen orsakas av invandrarna.
En annan förort, i Kristianstad, som numera kallas Gamlegården (vi med anknytning sedan gammalt kallar fortfarande förorten Näsby, ännu ett exempel på områden som bytt namn för att minska stigmatiseringen), beskrivs så här av den kommunala hyresvärden ABK och hyresgästföreningen:
De här två områdena är s.k. miljonprogram, uppsmällda från slutet av 1960- till mitten av 1970-talet. De kan sägas ha ungefär samma karaktär av mångkulturell förort. Men hur ska den mångkulturella miljön beskrivas? Är den en högexplosiv krutdurk som smäller en och annan gång, när invandrarungdomar kastar sten på poliser, slår sönder skyltfönster och tänder fyr på bilar? Eller är den en berikande gemenskap där alla har nåt att lära av varann?
Sanningen ligger, som alltid, nånstans mitt emellan. Man får inte tro att alla miljonprogramsförorter är krutdurkar och krigszoner där ingen kan vistas ute utan risk för att bli ihjälslagen, eller det inte går att som vit kvinna lämna hemmet utan att bli kallad hora om en går utan burka. Så är det inte. Men det är heller ingen idyll! Det går inte att blunda för de problem som finns i de flesta segregerade områden. Den som inte vågar se problemen, är naiv. Men den som bara ser skräckversionen är inte heller rättvis.
Jag har inga bra svar. Bara att inget nånsin är bara svart eller vitt…
Jag tänkte att nån säkert är nyfiken på hur det ser ut nära min stuga!
Så ni får en lite skakig färd längs med sista grusvägen, ni får nöja er med att klippet är skakigt för så blir det om man kör på en liten skogsväg. Om ni kollar lite extra strax efter den tvära vänstersvängen där jag kommer ut i skogen så ser ni badet som jag skröt om jag hoppade i så sent som oktober 2014, när hösten var så otroligt varm! 😉 Klippet är från idag vid middagstid, när jag körde ner efter att ha varit och helghandlat. Som ni ser är det fortfarande liiiite grönt, även om det nog ramlar vid nästa storm. Det är betydligt grönare än i Nässjö i alla fall, där det inte finns många löv kvar på träden nu. Och definitivt inga gröna sådana!
Usch är det fler som känner som jag när ni ser tiggarna utanför affären? Där jag oftast handlar när jag är nere i stugan, brukar det sitta en tiggare, och ibland står även en försäljare av Faktum (de hemlösas tidning). Det gjorde det idag med. Jag brukar ge tiggaren en småpeng om jag har kontanter, och nån gång har jag även köpt Faktumförsäljarens tidning, eftersom jag tycker det är ett vällovligt syfte. De får 25:- per såld tidning, och får även känna att de gör nåt för pengarna de tjänar. Många vittnar om att det stärker självkänslan. Idag hade jag dock inte råd med tidningen.
Färdighandlad och på väg ut med min kundvagn stod de naturligtvis kvar. Och jag hade så dåligt samvete för att jag hade köpt onödig coca cola och tre lussekatter. Jag tänkte ju på att det har varken tiggaren eller den hemlösa råd med… Sån är man ofta om man är en HSP (High Sensitive Person). Ett personlighetsdrag som jag absolut inte vill bli av med, även om de starka känslor jag ofta har är på både gott och ont. Jag hade inte kunnat ta till mig all njutning här, vid strandkanten, i den färgsprakande höstskogen, eller av en fågel som svävar på himlen lika starkt om jag inte vore HSP!
I morgon går jag nog till kyrkogården, den brukar vara så vacker på allhelgonahelgen. Jag har köpt ett ljus att tända för mamma och pappa, som inte finns på jorden mer, och så går jag nog på den friluftsgudstjänst de alltid brukar ha i skymningen på alla helgons dag. Jag var första gången på den samma allhelgona som pappa hade begravts sommaren innan. Sen dess har jag fortsatt gå på den de allhelgonahelger jag är här nere, för den är alltid så stämningsfull!
Jag ska inte lova, men ni kanske få fler små klipp från omgivningarna under helgen! 🙂 Jag vet att en del har undrat hur det ser ut!
Kram på er! Ha en fin helg antingen ni ska halloweenspöka eller gå till kyrkogården! 🙂
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan
Bekant: Kan du som är tattare förklara varför tattarna envisas med att fortsätta vara tattare? Om de bär sig svenskt åt så får de fler jobb och får inte stryk! Fula kläder har de med, och passar inte in i vårt Sverige!”
Jag: För att vi är resande, inte konstigare än att vara stolt skåning… Eller att samerna vill få hålla på med sina renar! Ska de inte få det?”
Bekant: De kan ta ihjäl sina renar och flytta till andra ställen än Lappland, så skulle det gå bra för dem! Istället för att de flesta lappar lever på socialbidrag och brännvin!
Jag: Var hittar du den statistiken?
Bekant: Men det gör de!
I det läget är det inte lönt att fortsätta argumentera, för det hade i likhet med tidigare gånger slutat med skrik och gap från bägge håll. Och jag behövde spara på den lilla energi jag hade. Fegt? Kanske det. Men förutom att jag faktiskt inte hade orkat (pga både att jag fortfarande inte är återställd efter min utbrändhet, och började tappa orken efter en energidränerande dag) så visste jag att det inte skulle ändra motpartens åsikt. Och jag hade just då inte orkat gap och skrik som skulle blivit resultatet.
Så visst finns vardagsrasism. Men de gånger jag vet att det är helt meningslöst att starta ett gräl, så nöjer jag mig med att markera min åsikt, och sedan gå därifrån. Ibland är det inte lönt att börja skrika på folk…
Jag hade planerat, och även börjat fila på ett inlägg om rasism tills idag.
Men en sån här dag går det inte. Inte när det värsta attentatet i modern svensk historia inträffat för några timmar sen. Jag kände att jag både för min egen och respekten för Sveriges skull behöver ”stuva om i tablån”. Precis som public service-media (SR och SVT) gjort.
Men – man behöver även ”vanliga” program en sån här kväll. Det tror jag är viktigt, i synnerhet när man som jag är HSP (High Sensitive Person). Klicka på länken om ni vill veta vad det är! Kort uttryckt, så har en HSP-person alla sinnen vidöppna för känslointryck.
Och nu tog jag till mig ännu ett känslointryck, som för mig gav ännu mer allvar till nyhetssändningen, och hela situationen. Jag såg en sak på Rapport, som säkert inte alla skulle ha observerat. Nyhetsankaret Lisbeth Åkerman har tagit fram sin svarta kavaj och vita blus!
Skärmdump från SVT Rapport
Den dress ett f.d. nyhetsankare sa att alla medarbetare har i sitt persedelskåp. Den som de har order att använda vid t.ex. en nationell katastrof, eller om kungen dör eller nåt. Det rapportankaret sa att ”Den kavajen och skjortan hoppas alla slippa använda, av förklarliga skäl. Jag har bara behövt göra det en gång, den 1 mars 1986!” (när Palme blev skjuten, min anm.) Men ikväll vad det alltså dags…
Många rykten florerar, som alltid i såna här sammanhang, i synnerhet på nätet. Folk som tror sig ”veta” att det måste ha varit en islamist, eller åtminstone en invandrare. Så länge inget är bekräftat, vill jag inte lyssna på spekulationer. Självklart kan den skyldige vara utländsk medborgare, men på en bild, publicerad på Aftonbladet såg han vit ut. Så sluta spekulera om eventuell härkomst tills ni vet!
Häromdan var jag på promenad i storskogen. Ni vet en sån där storskog där man kan strosa helt ensam utan att träffa en människa! Under tiden funderar jag på det där samtalet jag borde ringa. Tur att jag har mobilen med mig, och kan ringa medan jag ändå inte gör nåt nyttigare än strövar i skogen. Jag kan spara tid! Fast… mobilen har ingen täckning mitt ute i ingenstans. Så jag blir stressad. Stressad för att inte kunna ringa, trots att det egentligen inte gör nåt. Trots att jag mycket väl kunnat vänta tills jag kommer till bebodda trakter innan jag ringer.
På hemväg slinker jag in på affären och köper en djupfryst paket micromat. Det måste gå fort att få maten färdig, för jag orkar ju inte stå vid spisen en timme när jag kommer hem. Naturligtvis drar jag mitt bonuskort och tar en självscanningpistol, som tydligen kallas ”en blipp” nuförtiden, vid ingången. För då slipper jag visa fram allt jag har köpt i kassan, och det sparar givetvis tid när jag ska betala!
Men… Vad sparar vi tiden till? Till att ha mer fritid? Och vad gör vi med den ökade ”fritiden” i så fall? ”Fritid” inom citationstecken, eftersom det ofta inte blir nån sparad tid. Vi driver bara upp vårt eget tempo. Det gjorde iallafall jag. Istället för att få den där avkopplande skogspromenaden så ägnar jag tankarna åt att ringa. Och när jag går runt på mitt varuhus, kanske det hade varit bättre att få en stilla lunk och fundera på ingenting… Att få de där pauserna som man fick förr. Man hade ingen telefon när man var ute i skogen eller på badstranden är säkert nyttigt. Vi behöver de där stunderna utan allt för mycket stimulans från våra tekniska vidunder. de där små pauserna, som vi inte ens tänker på som pauser.
Så det är dags att tänka om… Vad sparar vi tiden till? Till att kunna packa in ännu fler aktiviteter under de 24 timmar per dygn vi har till förfogande? Annars blir vi snart alla utbrända, inte så konstigt kanske att det ökar…
Alla kan inte hantera om jag säger vad jag tycker, och hånar genast det jag säger. Andra tycker det är tufft att jag vågar stå för mina åsikter och för vem jag är. Fast okej, det finns tillfällen det vore bra att kunna hålla käft… Eller för resten, bra för vem. För min bekvämlighet? Eller för dens bekvämlighet som inte gillar svarta, och jag säger att jag inte kan generalisera, och tycka att det är fel på allainvandrare? Eller för en homofob som inte gillar att jag om jag måste välja att vara ihop med en elak man eller en snäll kvinna, skulle välja en kvinna hellre än att vara ensam?
Jag, lite lördagstrött! 🙂
Okej, jag går naturligtvis inte till Pingskyrkan och på ren provokation säger ”Hej jag heter Sussie och är socialistflata!” Jag skulle inte gå just dit alls iofs, men ni fattar hur jag menar. Fast om nån frågar så skäms jag inte för vad jag tycker eller vem jag är, och ljuger inte. Om folk sen inte begriper, eller ens vill försöka begripa, kan jag inte hjälpa. Det är vid såna tillfällen det skulle vara bekvämt att ljuga ihop nån story… Men för mig vore det falskt! Jag brukar tänka att jag kan göra vad som helst, så länge jag efteråt kan se både mig själv och min bästa vän i ögonen. Det är ett bra sätt att veta att jag gör det jag kan stå för!
Ödmjuka Kaxan 