Ni gula, stolta, starka!

Ni vet en sån där liten grusväg ute på landet? En sån väg med en gräsremsa i mitten, som slingrar sig fram genom skogen? En sån väg går sista biten fram till min sommarstuga! Och titta vad jag hittade mitt i den gräsremsan idag!

Stolt, stark, gul och vacker!

Stolt, stark, gul och vacker!

Lika stolt och vacker som vi maskrosbarn! Många av oss har inte haft det så lätt som små, men vi överlevde ändå. Jag kan se tillbaka på hur det var, med pappa som var full för ofta, och mamma som var svag och inte orkade så mycket. Men jag ser också att det fanns en ljusare framtid. En framtid som inte alla skulle tycka var nåt att hurra för, men kritiker har alla, oavsett vad vi gör och hur vi lever.

Ingen kan göra alla nöjda, men jag har gjort mig själv nöjd. Det är huvudsaken! 🙂

Kram på er, maskrosungar och alla andra!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

Annonser

Långt upp i norr…

Så har jag tittat på ”Ginas Värld” igen!

Skärmdump från svt Play

Skärmdump från SVT Play

Ni som känner mig, eller föler mig regelbundet, vet att jag precis som samefamiljen Gina besöker, också har mitt ursprung i en minoritet som staten inte alltid har varit snälla emot. Resandefolket. Vi som tillhör minoritetsfolk, var vi än finns i världen, har ofta gemensamt att majoriteten har sett oss över axeln. Kört över oss.

Men nu var det inte det jag tänkte blogga om idag, utan om att jag skulle känna mig hemma i Norrlands inland. Komma rakt in i naturen och de oändliga vidderna. Bo i en by med bara 14 invånare… Jag säger som tjejen i programmet, att Stockholm kan vara trevligt, men jag får panik av att det är för stressigt och för mycket folk på en gång. Det är bara en sak som gör att jag inte kan tänka mig att flytta dit. Jag skulle längta hem till det som ändå är mitt hem. Strandkanten i västra Blekinge. Alla trakter har sina egenheter, en av Blekinges egenheter är näktergalen om våren. Den skulle jag sakna. Men jag skulle vilja ha lika mycket vinter som i norr! Blir det vinter i söder så är det oftast bara snö några veckor. Om det blir vinter alls, vill säga. 2014-2015 var öht ingen vinter. Och på sätt och vis kanske det var bra, för det är lättare för mig att ta mig ner oftare om det inte är snö, och det behövde jag när jag var som mest utbränd. Men vinter är vackert!

Så här såg det ut 1 advent 2014 i Sölvesborg!

Så här såg det ut 1 advent 2014 i Sölvesborg! Blek vintersol, många plusgrader och inte ens is på badviken.

Jag läste en långtidsprognos som påstår att det ska bli smällkallt även i söder kommande vinter, men det får vi ju se… Nåja, i morgon ska jag iallafall försöka resa ner till mitt älskade Blekinge, så det blir tidigt i säng ikväll!

Kram på er!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

Tandläkarskräck

Nåja, så illa är det inte. Numera. Men jag tycker fortfarande det är hemskt att gå till tandläkaren. Därför blev jag både stressad och lite rädd idag när jag kom in till tandläkaren och satte mig i stolen. Tandläkaren sa lite klämkäckt att han ”ska laga lite, men det behöver du ingen bedövning för!” Jag sa att jag behövde det, och han undrade om det verkligen var nödvändigt. ”Ja, det är det! Du lovade faktiskt det förra gången, och skulle sätta av extra tid så att du hann ge mig det!” ”Jaså det har jag glömt. Men då får du det!” Jodå jag fick rejält med bedövning så att jag slapp ha ont. Så mycket så att jag nu, tre timmar senare, är bedövad i halva käken. Så det gäller att bokstavligt ha tungan rätt i mun nu när jag äter middag. Men hellre det än att ha ont när de lagar! 🙂

När det var färdiglagat, sa tandläkaren att jag var färdig och inte behövde komma tillbaka mer! ”Jamen, det är ju flera saker kvar att göra, jag skulle ju ha både en bro, och en bettskena sa ni var extra viktig och att jag måste ha!” Då kollade sköterskan och sa att ”jaha det har vi visst skrivit upp…” Jag påminde även om en spräckt fyllning som han sa förra gången att han skulle laga…

Jodå, han tog sig en titt, och sa att fyllningen satt så löst så den kanske jag kommer att svälja, och ”Den måste vi laga till”. Så nu blir det minst en gång till, kanske mer…

Och bedövningen släpper väl snart. Allt medan jag så försiktigt som möjligt tuggar på mina fiskpinnar med potatismos!

Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

”Kan du ge dej fan på att jag kan!”

Man kan inte leva så…
KAN DU GE DEJ FAN PÅ ATT JAG KAN!

Jag vet att videon handlar om att vara gay och lesbisk, men texten kan i överförd mening tillämpas på många fördomar!

Nej, man kan inte leva precis hur man vill. Inte på ett sätt som skadar andra. Men om din granne råkar vara homosexuell, ha ett annat ursprung än vit medelklass, eller har en religion du inte delar? So what? Stör det dig? Är det en självklarhet att en mörkhyad person behöver punktmarkeras på varuhusen, för att ”man vet hur dom är”? Eller är varje muslim självmordsbombare med en dynamitgubbe i innerfickan, som hen bara väntar på att utlösa mitt i rusningstid? Nej, knappast.

Varför bemöts jag ofta på ett helt annat sätt av dem som får veta att jag har mitt ursprung i resandefolket? Ibland negativt, i stil med att ”alla tattare är lurendrejare och tjuvar!” Men inte alltid, utan ibland som nåt exotiskt. Det händer att folk hymlar med ögona och tycker att jag är cool bara för att jag är ”tattare”. Äh, jag är inte coolare än andra, iaf inte av den orsaken.

Det är heller inte mer synd om mig för att jag växte upp som mobbad maskrosunge. Det är klart jag var ett ”offer” på ett sätt. Men att alltid betraktas som offer som det är synd om, som aldrig kommer att ha chans till ett drägligt liv? Nej, den idén köper jag inte. Vi är för många maskrosungar som har visat att det gick bra för oss som vuxna, för att kunna dra den generella slutsatsen att ingen av oss nånsin kommer att ha en chans! Jag kan stå över negativa människors fördomar.

Kan du ge dej fan på att jag kan!

Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

Dumbphone eller smartphone? eller ”Livet efter utbrändheten”

Det sägs allmänt att mobilen – i synnerhet en smartphone – är en stor källa till stress. Omedveten stress. Dvs man stressar hela tiden genom att alltid vara uppkopplad mot sociala media, kalender mejl och annat. Därför hade det säkert varit bra om jag kunde köpa vad som har börjat kallas ”dumb-phone”, dvs en mobil man bara kan ringa och skicka sms med. Där det inte går att installera en massa appar, när jag nu är på jakt efter ny mobil.

Smartphone som jag vill ha!

Smartphone som jag vill ha!

eller…

Enkel telefon som bara går att ringa med?

Enkel telefon som bara går att ringa med?

Tyvärr behöver jag en smartphone. Ja, dvs jag behöver en telefon med kalender som påminner om viktiga arrangemang genom att pipa, och som helst går att synka med en kalender hemma, t.ex. i datorn, annars glömmer jag. Eller är orolig över risken att glömma, så att bara oron blir till ett stressmoment. Och jag behöver internetbank, liksom att de flesta myndigheter, t.o.m. tandläkaren och arbetsförmedlingen nuförtiden tar för givet att de kan skicka meddelanden via sms. Undrar hur de gör med den som inte har råd till nån mobil?

Men okej, jag ”behöver” inte visa för 300 pers, som är mitt ungefärliga antal följare på fejjan och insta att jag går på marknad eller åker pendeltåg. Iaf inte för att själv överleva. Men jag ser det som en väg att visa både de vänner som bor långt borta vad jag pysslar med, och dem jag har i min ytliga bekantskapskrets att jag lever fortfarande. Så den biten fyller också en funktion. Det som skulle minska mobilberoendet är däremot att inte kolla fejjan en gång i kvarten. Så när jag får hem min nya telefon kanske jag försöker låta bli att ha fejjans app aktiverad. Få se hur länge jag kan hålla det… 😉

Det jag behöver, är att lära mig hantera informationsflödet. Lära mig att jag inte måste titta på allt på nätet, inte måste ”ha allt nu!”. Det gick bra förr i världen, och går så klart nu med! Nåja, jag ska inte börja spekulera förrän jag har köpt telefonen ifråga kanske… 😉

Kram på er!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

Trött!

Gääääsp!

Gääääsp!

Klockan är snart sju på morgonen, det är höstmörkt och regnigt. Inte alls kul att behöva gå upp, men sånt är livet! Jag som altid har varit så morgonpigg och kunnat hoppa upp vid sex, eller t.o.m. halv sex när jobbet har krävt det… Jag vet inte om det beror på hösten eller nåt annat att jag är så trött när jag vaknar. Men jag brukar inte påverkas av hösten.

Utsikt från mitt fönster...

Utsikt från mitt fönster…

Jag försöker få i mig lite kaffe att vakna av. Det är säkert inte nyttigt när jag redan har magknip, men annars vaknar jag nog inte alls! 😉

Nåja, jag jobbar förmiddag, sen kan jag ju vila när jag kommer hem.

Kram på er och ha en bra dag!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

Ångest över saker jag inte klarar ensam på stugan före vintern!

Så har jag haft en hösthelg i Sölvesborg, men nu bär det hemåt igen. Igår tog jag vad jag tror blir höstens sista dopp. Badbryggan är uppdragen för i sommar men doppa sig gick ju bra ändå! 🙂

20150920_143428

Termometern i badvattnet. Nästan 18 grader!

Termometern i badvattnet. Nästan 18 grader!

Men trots att jag har haft det bra, så har jag höstångest för de reparationer på huset som jag borde gjort, men som jag inte har klarat när jag inte fått hjälp. Ett par vindskivor på uthuset skulle bytas, min gamla spis lyftas ut från köket och köras till tippen… Byta vindskivor klarar jag inte helt ensam, eftersom de först ska sågas till i rätt vinklar och storlekar innan jag bryter loss de gamla och spikar fast nya. Spisen orkar jag definitivt inte bära ut ur stugan och släpa till tippen helt ensam!

Jag hade löfte av en som skulle hjälpa till med de sakerna, men han dök inte upp. Han säger bara att ”Det är jättelätt! Lyft ut spisen bara och bär in den i bilen och kör iväg till återvinningen!” Nej det är det inte, den är för tung. Men han säger att allt är ”jättelätt”, även att få ner ett träd som jag vill ta ikull. ”Köp en motorsåg i järnaffären, och sätt i trädet bara. Sen är det nere på ett kick!” Skulle inte tro det, när jag aldrig ens har hållit i en motorsåg. Jag skulle inte våga. Gör jag fel ramlar trädet rakt på antingen vedboden eller på telefontråden. Dessutom kan jag skada mig själv!

Usch för dem som inte håller sina löften. Den enda snickerifirma jag känner till som gör såna jobb som att byta vindskedar, har jag så fruktansvärt dålig erfarenhet av sen ett annat jobb jag hade dem att göra, så att jag inte tar i dem med tång fler gånger!  Usch, jag känner mig hemsk som inte kan få de viktiga sakerna färdiga före vintern! Men nu är det som det är, bara att hoppas taket på uthuset inte ruttnar, och att det inte stormar i vinter så att trädet landar på telefontråden! Spisen är inte hela världen, mer än att den står i vägen inne i köket. Så den har jag ingen ångest över.

*suck*
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan