Spara tid!

Hej på er!

Häromdan var jag på promenad i storskogen. Ni vet en sån där storskog där man kan strosa helt ensam utan att träffa en människa! Under tiden funderar jag på det där samtalet jag borde ringa. Tur att jag har mobilen med mig, och kan ringa medan jag ändå inte gör nåt nyttigare än strövar i skogen. Jag kan spara tid! Fast… mobilen har ingen täckning mitt ute i ingenstans. Så jag blir stressad. Stressad för att inte kunna ringa, trots att det egentligen inte gör nåt. Trots att jag mycket väl kunnat vänta tills jag kommer till bebodda trakter innan jag ringer.

På hemväg slinker jag in på affären och köper en djupfryst paket micromat. Det måste gå fort att få maten färdig, för jag orkar ju inte stå vid spisen en timme när jag kommer hem. Naturligtvis drar jag mitt bonuskort och tar  en självscanningpistol, som tydligen kallas ”en blipp” nuförtiden, vid ingången. För  då slipper jag visa fram allt jag har köpt i kassan, och det sparar givetvis tid när jag ska betala!

Men… Vad sparar vi tiden till? Till att ha mer fritid? Och vad gör vi med den ökade ”fritiden” i så fall? ”Fritid” inom citationstecken, eftersom det ofta inte blir nån sparad tid. Vi driver bara upp vårt eget tempo. Det gjorde iallafall jag. Istället för att få den där avkopplande skogspromenaden så ägnar jag tankarna åt att ringa. Och när jag går runt på mitt varuhus, kanske det hade varit bättre att få en stilla lunk och fundera på ingenting… Att få de där pauserna som man fick förr. Man hade ingen telefon när man var ute i skogen eller på badstranden är säkert nyttigt. Vi behöver de där stunderna utan allt för mycket stimulans från våra tekniska vidunder. de där små pauserna, som vi inte ens tänker på som pauser.

Så det är dags att tänka om… Vad sparar vi tiden till? Till att kunna packa in ännu fler aktiviteter under de 24 timmar per dygn vi har till förfogande? Annars blir vi snart alla utbrända, inte så konstigt kanske att det ökar…

Kram på er!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

Att kura skymning är underskattat!

Det mörknar tidigare och tidigare nu… Och jag sitter i skymningen hemma i stan med varm choklad och korvmackor, och ett tänt doftljus. Det är mysigt att kura skymning, för jag funderar så bra då! 🙂

Mitt vaniljdoftande kura-skymnings-ljus”!

Jag struntar dessutom oftast i TV:n på kvällarna, både för att jag inte har ork att hålla reda på tider eftersom de bra programmen ofta sänds när jag ändå vill sova (ja, jag är en kvällstrött person!). och jag inte orkar ”slötitta”på program jag ändå inte verkligen vill se. Jag vet att många säger att det är en avkoppling att slänga sig i soffan och slå på TV:n, men för mig är det tvärtom! Jag kollar hellre på TV på nätet, där det mesta läggs ut och finns kvar iaf några dagar efter det har gått på ”vanlig” TV. Det är så skönt att inte vara slav under tv-tablån längre, utan välja när jag vill se nåt, och om jag alls vill se! Det har varit en del av vägen mot mitt tillfrisknande från utbrändheten att inte bry mig om TV:n.

Jag har faktiskt till stor del gjort samma val ifråga om radio. Jag har lagt in automatisk update på mina favoritprogram i Sveriges Radio Play såkan jag lyssna på dem när och om jag vill och orkar! 🙂 I det fallet är faktiskt internet och appar inte nån dum uppfinning! 🙂

Det är så skönt med bara tystnad ibland, nåt det tyvärr sällan blir i en lägenhet. Bara när jag kurar skymning och bestämmer mig för att nu ska jag ha det tyst och skönt! 🙂

Kram på er!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

Dumbphone eller smartphone? eller ”Livet efter utbrändheten”

Det sägs allmänt att mobilen – i synnerhet en smartphone – är en stor källa till stress. Omedveten stress. Dvs man stressar hela tiden genom att alltid vara uppkopplad mot sociala media, kalender mejl och annat. Därför hade det säkert varit bra om jag kunde köpa vad som har börjat kallas ”dumb-phone”, dvs en mobil man bara kan ringa och skicka sms med. Där det inte går att installera en massa appar, när jag nu är på jakt efter ny mobil.

Smartphone som jag vill ha!

eller…

Enkel telefon som bara går att ringa med?

Tyvärr behöver jag en smartphone. Ja, dvs jag behöver en telefon med kalender som påminner om viktiga arrangemang genom att pipa, och som helst går att synka med en kalender hemma, t.ex. i datorn, annars glömmer jag. Eller är orolig över risken att glömma, så att bara oron blir till ett stressmoment. Och jag behöver internetbank, liksom att de flesta myndigheter, t.o.m. tandläkaren och arbetsförmedlingen nuförtiden tar för givet att de kan skicka meddelanden via sms. Undrar hur de gör med den som inte har råd till nån mobil?

Men okej, jag ”behöver” inte visa för 300 pers, som är mitt ungefärliga antal följare på fejjan och insta att jag går på marknad eller åker pendeltåg. Iaf inte för att själv överleva. Men jag ser det som en väg att visa både de vänner som bor långt borta vad jag pysslar med, och dem jag har i min ytliga bekantskapskrets att jag lever fortfarande. Så den biten fyller också en funktion. Det som skulle minska mobilberoendet är däremot att inte kolla fejjan en gång i kvarten. Så när jag får hem min nya telefon kanske jag försöker låta bli att ha fejjans app aktiverad. Få se hur länge jag kan hålla det… 😉

Det jag behöver, är att lära mig hantera informationsflödet. Lära mig att jag inte måste titta på allt på nätet, inte måste ”ha allt nu!”. Det gick bra förr i världen, och går så klart nu med! Nåja, jag ska inte börja spekulera förrän jag har köpt telefonen ifråga kanske… 😉

Kram på er!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

En ganska stressfri septemberkväll

En vacker månskära över havet!

Jag har just kommit in i min lilla stuga från en helt underbar promenad till havet. Fladdermössen fladdrade över huvudet i skymningen och det blåste lite, Inne i stugan står TV:n på, ett doftljus är tänt och jag får ett par dagar igen att koppla av. Jag försöker minnas hur lyckligt lottad jag är som har nånstans dit jag kan åka för att slippa stan, buller, massa ljud och intryck, Det är nånting jag måste ta vara på mer än jag har gjort!

Jag tänker ibland på alla dem som liksom jag har en stressjukdom, pch på att det knappast är konstigt att människor blir utbrända. Vi varken tillåts eller tillåter oss själva att ta den tid för återhämtning som varje normal människa behöver. Jag läste senast idag om vårdpersonalen i Region Skåne, vars sjukskrivningar pga stress ökar i takt med underbemanningen på sjukhusen. Man kan inte ta sin semester, får jobba extrapass osv. Sen undrar s.k. ”experter” varför så många gär i väggen och sjukskrivningarna pga stress ökar???

Jag hoppas ni tar hand om er allihopa. Det ska iaf jag försöka bli bättre på! 🙂

Kram på er!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

TGIF! :)

Thank God It’s Friday! Well… Thursday, i suppose…

Så har jag äntligen jobbat färdigt för denna veckan, fast det inte är fredag! 🙂

Jag är fortfarande sjukskriven 50%, och jobbar med lite olika schema. Ibland förmiddag, ibland eftermiddag, och en dag i veckan ledigt. Och denna veckan blev alltså fredag den lediga dagen vilket passar bra eftersom jag planerat att försöka orka köra till Tredenborg och min stuga i helgen.  Jag ville gärna åkt idag, men börjar lära mig lyssna till mig själv. Jag kommer nog aldrig mer att kunna göra som jag gjorde förr. Jag kunde ”vända på en femöring” (som man säger), och bara åka till lägenheten och hämta resväskan, kasta i mig en kopp kaffe och sen köra de 23 milen! Men när jag kom hem vid 16-snåret så kraschade jag i soffan istället, och försöker komma upp tidigt i morgon och resa. Jag tror det var nyttigare att ta hänsyn till att jag är trött.

Det fanns iofs ett bidragande skäl till. Jag hade varit framme cirkus åtta ikväll, om jag först stannar till i stan och köper en kasse mat. Och då är det redan becksvart, så det blir nästan bara att försöka få i sig mat lite snabbt och sen i säng. OCh sängen skulle ag behöva nästan med det samma, för jag är trött, och måste, som jag redan har skrivit, tyssna på kroppen när den är trött. Jag har inte den där ”lilla extra energin” längre, som gör att jag kan sova i kapp senare. Inte som förr i alla fall, när det inte var så noga.

Så nu blir det en lugn kväll. OCh jag lyssnar inte om nån tycker att jag är lat och att jag kunde sovit när jag kom fram. För nä, det kan jag inte så länge jag inte har återhämtat mig ordentligt. Kanske aldrig, men det får vi se då!

Kram på er!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

Trött dag

Så är det söndag, och jag har ingen energi alls idag. Eller hade den börjar komma nu när klockan är 3 på eftermiddagen. Jag har haft en dag med lite bakslag i min utbrändhet och det sägs ju att såna dagar alltid kommer att komma.

Gäsp! Trött idag…

Nåja, det kommer nya dagar, och jag är säkert piggare i morgon!

Kram på er!
Sussie a.k.a.Ödmjuka Kaxan

Thank God It’s Friday!

Thank God It’t Friday!

Så har det blivit fredag igen och jag sitter nyduschad och är dödstrött. Hur gärna jag än vill vara helt återställd så är jag inte det. Det blev inte landet denna helgen, dels orkar jag inte köra och dels har jag tvätt att stå i hemma, som jag måste få färdigt.

Nå, jag ska koppla av lite med TV:n, sen antagligen sova tidigt. Trots att det är fredag!

Kram på er!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

”Du behöver inte vara så plikttrogen!”

Så sa handläggaren på Arbetsförmedlingen. som jag träffade idag! Och det hade hon faktiskt rätt i. För det är bland annat på grund av att jag alltid är så plikttrogen som jag har blivit utbränd några gånger. Ingen ”måste” finnas till hands för alla alltid! Ingen måste vara tillgänglig att jobba när som helst. ”Jo, för annars blir jag illa omtyckt/sparkad/kallad latmask!” (lägg till random dålig förklaring). Ja, jag vet att tillvaron ser ut så för många. Finns man inte tillgänglig när t.ex. bemanningsföretaget där man är springvikarie ringer, så slutar de kanske ringa in en på jobb. Eller om man inte ständigt är beredd att jobba över eller ta extrapass kan man bli kallad ”illojal” och antingen bli sparkad eller inte komma ifråga vid nästa lönerevidering eller när ens tidsbegränsade anställning ska förhandlas om.

Tyvärr ser tillvaron ut så för många. Den tillvaro som jag begripit för sent var en av orsakerna till att jag vart utbränd. En annan, och antagligen viktigare orsak, var att jag aldrig har lärt mig tänka på mig själv! Så handläggaren hade rätt. Jag måste inte vara så plikttrogen mot andra. Jag ska nog försöka vara plikttrogen mot mig själv istället! Hur det nu ska gå till får jag för söka lära mig!

Lite dizzy…

Disclaimer:
Det är väl bäst att påpeka att det inte är synonymt med att ha blivit Sverigedemokrat att ha varit och lyssnat på motståndarens partiledartal! Jag röstar fortfarande rött!

Det är tröttsamt i kväll…

Idag har det varit en riktigt tröttsam dag. Jag tog ut mig mer än jag borde, och har kraschat hemma i soffan efter att ha varit på stan ett par timmar. Det kan tyckas att ett par timmar inte är så farligt, för det brukar jag klara. Mjo, det brukar jag, men inte när 1500 pers samtidigt står och trängs i en av Sölvesborgs parker. Majoriteten tyckte tydligen det var trevligt att lyssna till Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson, men jag kunde lika gärna missat det! Inte bara för att jag inte gillar deras åsikter i de flesta frågor, utan för att det blev för många intryck på en gång. Så jag skyller mig själv, och inser att jag utsatte mig för för mycket intryck på en gång. Så återställd så att jag klarar att gå på högvarv som tidigare är jag inte.

Så är det att återhämta sig från utmattningssyndrom. Vissa dagar orkar man mer än andra, och så tror man att man är piggare än man är. Nåja, jag lär mig väl av misstagen. Hoppas jag. Jag var och tog ett bad i eftermiddag för att gå ner i varv, och nu sitter jag här i tystnaden och bara är. medan en röd sensommarsol är på väg ner bakom en ö i havet…

Jag går nog i säng tidigt i kväll! Kram på er!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

Boom-boom-boom…

Det sitter jag och lyssnar på just nu. Det kanske egentligen inte är nåt att hänga upp sig på att grannen ovanför spelar musik, och att det är basen som fortplantar sig genom betongen. Jag brukar säga ”Lev och låt leva!”, och jag bullrar säkert med ibland. Vem vet om min TV låter illa för nån annan, jag kanske med spelar högt…? Men man blir extra ljudkänslig när man är utbränd. Vissa dagar är bättre än andra, men kommer jag iväg till landet i morgon så ska det bli skönt att få koppla av i den tystnad som sänker sig över den lilla byn i skiftet augusti-september.

Nej, riktigt så tyst blir det inte. Inte numera, när några bor permanent i byn.

För resten har grannen slutat spela!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan