Det blir 1 advent igen!

Ja, så kom 1 adventshelgen ett år till. Och jag är i min stuga, som jag brukar försöka vara den helgen. Men det är nog första gången på länge som jag säger att det är lite för ruggigt.

1,5 grader och snöblandat regn!

Förstå mig rätt, jag tycker det är mysigt inne i stugan. Men jag tänkte gått en sväng på gågatan i stan och sett de vackra dekorationerna med stjärnor och glitter över gatan och i affärerna, och granen på torget skulle fått ett besök. Men nån plusgrad och snöblandat inbjuder inte att vara ute i nån längre stund.

Igår besökte jag den traditionella julmarknaden i en gammal stallänga, strax utanför centrala stan, och i morgon blir det nog kyrkbesök. Men annars håller jag mig inne. Tråkigt på sätt och vis, jag som älskar naturpromenader. Jag var ute en stund, men erkänner att det var skönt att komma hem till stugan. Sommarstugan som för en gångs skull faktiskt är julpyntad! 🙂

Loppisfynd för 20:-!

Det blev inte så dumt, eller hur?

Kram på er!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

Så ser det ut på väg till stugan + HSP-känslor!

Jag tänkte att nån säkert är nyfiken på hur det ser ut nära min stuga!

Så ni får en lite skakig färd längs med sista grusvägen, ni får nöja er med att klippet är skakigt för så blir det om man kör på en liten skogsväg.  Om ni kollar lite extra strax efter den tvära vänstersvängen där jag kommer ut i skogen så ser ni badet som jag skröt om jag hoppade i så sent som oktober 2014, när hösten var så otroligt varm! 😉 Klippet är från idag vid middagstid, när jag körde ner efter att ha varit och helghandlat. Som ni ser är det fortfarande liiiite grönt, även om det nog ramlar vid nästa storm. Det är betydligt grönare än i Nässjö i alla fall, där det inte finns många löv kvar på träden nu. Och definitivt inga gröna sådana!

Usch är det fler som känner som jag när ni ser tiggarna utanför affären? Där jag oftast handlar när jag är nere i stugan, brukar det sitta en tiggare, och ibland står även en försäljare av Faktum (de hemlösas tidning). Det gjorde det idag med. Jag brukar ge tiggaren en småpeng om jag har kontanter, och nån gång har jag även köpt Faktumförsäljarens tidning, eftersom jag tycker det är ett vällovligt syfte. De får 25:- per såld tidning, och får även känna att de gör nåt för pengarna de tjänar. Många vittnar om att det stärker självkänslan. Idag hade jag dock inte råd med tidningen.

Färdighandlad och på väg ut med min kundvagn stod de naturligtvis kvar. Och jag hade så dåligt samvete för att jag hade köpt onödig coca cola och tre lussekatter. Jag tänkte ju på att det har varken tiggaren eller den hemlösa råd med… Sån är man ofta om man är en HSP (High Sensitive Person). Ett personlighetsdrag som jag absolut inte vill bli av med, även om de starka känslor jag ofta har är på både gott och ont. Jag hade inte kunnat ta till mig all njutning här, vid strandkanten, i den färgsprakande höstskogen, eller av en fågel som svävar på himlen lika starkt om jag inte vore HSP!

I morgon går jag nog till kyrkogården, den brukar vara så vacker på allhelgonahelgen. Jag har köpt ett ljus att tända för mamma och pappa, som inte finns på jorden mer, och så går jag nog på den friluftsgudstjänst de alltid brukar ha i skymningen på alla helgons dag. Jag var första gången på den samma allhelgona som pappa hade begravts sommaren innan. Sen dess har jag fortsatt gå på den de allhelgonahelger jag är här nere, för den är alltid så stämningsfull!

Jag ska inte lova, men ni kanske få fler små klipp från omgivningarna under helgen! 🙂 Jag vet att en del har undrat hur det ser ut!

Kram på er! Ha en fin helg antingen ni ska halloweenspöka eller gå till kyrkogården! 🙂
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

Höst nu

…antingen jag vill eller ej!

Idag är meningen jag ska ha en städdag i min stuga innan jag far till Småland i eftermiddag. Ni vet en sån dag man brukar ha i gamla sommarstugor en gång varje höst. Frosta ur och stänga av kyl, stänga av vattnet, plocka in trädgårdsmöbler osv osv. Den dagen kommer obevekligt varje år, och är alltid lika vemodig. Varje gång! För då vet man. ”Nu blir det inte mer sommar!”

Bussen har slutat köra ända fram till byn, och kör bara till närmsta belägna bostadsområde. Sen har jag ungefär en kvarts promenad till stugan. Som igår när jag för att slippa parkeringsbekymmer, som det alltid är på marknadsdagar, tog bussen till Sölvesborg för just marknad. Det var helt okej med den där promenaden eftersom det var sol och vackert sensommarväder hela dagen. 🙂

Soptunnan töms inte mer i år för oss som bara abonnerar på ”sommartömning”. Badbryggan är upptagen sen ett par veckor, campingen kör på sparlåga med begränsad service och bara några långliggare i husvagn… Jag skulle kunna räkna upp många fler tecken som infinner sig varje år, som gör att jag vet att det är höst, och snart blir vinter.

Reklamtidningen jag fick i somras, känns plötsligt väldigt gammal…

Numera packar jag aldrig ihop stugan helt, som vi gjorde när jag var barn. Då ställde vi in trädgårdsmöblerna och den gamla cykeln i stugan (nu har jag ett uthus till sånt) strömmen stängdes helt, och sist kördes den lilla svartvita tolvtums TV:n till mormor och morfar. Det såg alltid morfar fram emot. För till skillnad från deras vanliga TV, som var omodern, kunde man se tvåan (på den tiden fanns bara två kanaler!), vilket inte var självklart att man kunde på en gammal TV! Och dessutom skulle vår TV stå i morfars rum, dit mormor inte skulle gå om det inte var nödvändigt. Så morfar hade det lyxigt värre när vi flyttade tillbaka till stan! 🙂

Det ser så tomt ut på verandan, där trädgårdsmöblerna stod nyss…

Nu står de i uthuset i stället!

När mamma och pappa hade packat in allt var huset i stort sett helt igenbommat fram till början av  maj, förutom att pappa åkte hit över en dag ett par gånger på vintern för tillsyn. Jag minns en gång när jag inte var så gammal, det kan ha varit lördag eller skollov, men det var den kalla årstiden. Pappa skulle iallafall vara hemma, men på morgonen när jag vaknade var han inte det. Jag frågade mamma var pappa var. Då såg mamma förlägen ut och sa efter en stund att ”Han smög upp och åkte till stugan klockan fyra!” Jag undrade varför. ”För du inte skulle gapa och vilja med, men du hade bara tyckt det var tråkigt, man kan inte bada och i nte leka i skogen. Och han skulle ändå bara dit och titta!” Jag skrek iallafall, och var väldigt avundsjuk!  Mamma sa alltid att här går ändå inte att bo på vintern, antagligen i ett fåfängt försök att få mig att sluta längta hit under den ”tråkiga” vintern. Att här inte alls skulle gå att vara har jag som vuxen konstaterat inte är helt sant. För det går! Men det är förstås lite besvärligare. Och var ännu besvärligare på den tiden, när det inte ens fanns vatten vintertid. Eftersom  Tredenborg på den tiden var – och skulle vara enligt dåvarande stadsplan- i stort sett ett rent sommarstugeområde så var vattenledningen inte nedgrävd frostfritt, och stängdes ungefär första oktober (dvs nu!). Men vatten grävdes ner frostfritt på 90-talet, i samband med att tomterna styckades av och såldes till oss stugägare. Det finns visst en regel som säger att man måste erbjuda vatten eller ge rätt att gräva brunn om en tomt ska få säljas och bli ”bostadsfastighet”.

Om det blir snö i vinter, så får jag (förstås!) skotta. Är det mycket snö så kör man fast med bilen i en snödriva, vilket jag har gjort en gång härute! Sen dess parkerar jag uppe vid stora landsvägen om det är mycket snö när jag ska hit, och promenerar de sista 500 metrarna!

Nu får vi se när jag kommer hit nästa gång, för hålla mig härifrån ända till våren kommer jag inte att kunna. Kanske det blir allhelgonahelgen, kanske 1 advent. Allhelgonaveckan tog jag ofta semester förr, eftersom höstmarknaden alltid var första onsdagen i november. Från och med i år är den flyttad till första lördagen i oktober, vilket jag spontant tror är bättre ur kommersiell synpunkt. Dels är det troligare att det ”kulna” höstvädret inte har börjat, dels är det lättare att locka marknadsbesökare en lördag än en onsdag, då de flesta inte är lediga. Så trots att jag värnar om den säkert flerhundraåriga traditionen att marknaderna ska hållas första onsdagen i juli och första onsdagen i november, så var det inte så tokigt med marknad nu!

Nu kommer jag inte att ha så mycket som drar just den veckan när ”första onsdagen i november” infaller. Fast minst en gång före jul ska jag försöka åka hit! Kanske det blir första advent, när de har den mysiga julmarknaden jag brukar försöka komma ner till. Troligen blir det dessutom ytterligare nån resa före jul! Trots att mamma sa att det inte är roligt att vara här på vintern…

Kram på er!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

Långt upp i norr…

Så har jag tittat på ”Ginas Värld” igen!

Skärmdump från SVT Play

Ni som känner mig, eller föler mig regelbundet, vet att jag precis som samefamiljen Gina besöker, också har mitt ursprung i en minoritet som staten inte alltid har varit snälla emot. Resandefolket. Vi som tillhör minoritetsfolk, var vi än finns i världen, har ofta gemensamt att majoriteten har sett oss över axeln. Kört över oss.

Men nu var det inte det jag tänkte blogga om idag, utan om att jag skulle känna mig hemma i Norrlands inland. Komma rakt in i naturen och de oändliga vidderna. Bo i en by med bara 14 invånare… Jag säger som tjejen i programmet, att Stockholm kan vara trevligt, men jag får panik av att det är för stressigt och för mycket folk på en gång. Det är bara en sak som gör att jag inte kan tänka mig att flytta dit. Jag skulle längta hem till det som ändå är mitt hem. Strandkanten i västra Blekinge. Alla trakter har sina egenheter, en av Blekinges egenheter är näktergalen om våren. Den skulle jag sakna. Men jag skulle vilja ha lika mycket vinter som i norr! Blir det vinter i söder så är det oftast bara snö några veckor. Om det blir vinter alls, vill säga. 2014-2015 var öht ingen vinter. Och på sätt och vis kanske det var bra, för det är lättare för mig att ta mig ner oftare om det inte är snö, och det behövde jag när jag var som mest utbränd. Men vinter är vackert!

Så här såg det ut 1 advent 2014 i Sölvesborg! Blek vintersol, många plusgrader och inte ens is på badviken.

Jag läste en långtidsprognos som påstår att det ska bli smällkallt även i söder kommande vinter, men det får vi ju se… Nåja, i morgon ska jag iallafall försöka resa ner till mitt älskade Blekinge, så det blir tidigt i säng ikväll!

Kram på er!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

Ångest över saker jag inte klarar ensam på stugan före vintern!

Så har jag haft en hösthelg i Sölvesborg, men nu bär det hemåt igen. Igår tog jag vad jag tror blir höstens sista dopp. Badbryggan är uppdragen för i sommar men doppa sig gick ju bra ändå! 🙂

Termometern i badvattnet. Nästan 18 grader!

Men trots att jag har haft det bra, så har jag höstångest för de reparationer på huset som jag borde gjort, men som jag inte har klarat när jag inte fått hjälp. Ett par vindskivor på uthuset skulle bytas, min gamla spis lyftas ut från köket och köras till tippen… Byta vindskivor klarar jag inte helt ensam, eftersom de först ska sågas till i rätt vinklar och storlekar innan jag bryter loss de gamla och spikar fast nya. Spisen orkar jag definitivt inte bära ut ur stugan och släpa till tippen helt ensam!

Jag hade löfte av en som skulle hjälpa till med de sakerna, men han dök inte upp. Han säger bara att ”Det är jättelätt! Lyft ut spisen bara och bär in den i bilen och kör iväg till återvinningen!” Nej det är det inte, den är för tung. Men han säger att allt är ”jättelätt”, även att få ner ett träd som jag vill ta ikull. ”Köp en motorsåg i järnaffären, och sätt i trädet bara. Sen är det nere på ett kick!” Skulle inte tro det, när jag aldrig ens har hållit i en motorsåg. Jag skulle inte våga. Gör jag fel ramlar trädet rakt på antingen vedboden eller på telefontråden. Dessutom kan jag skada mig själv!

Usch för dem som inte håller sina löften. Den enda snickerifirma jag känner till som gör såna jobb som att byta vindskedar, har jag så fruktansvärt dålig erfarenhet av sen ett annat jobb jag hade dem att göra, så att jag inte tar i dem med tång fler gånger!  Usch, jag känner mig hemsk som inte kan få de viktiga sakerna färdiga före vintern! Men nu är det som det är, bara att hoppas taket på uthuset inte ruttnar, och att det inte stormar i vinter så att trädet landar på telefontråden! Spisen är inte hela världen, mer än att den står i vägen inne i köket. Så den har jag ingen ångest över.

*suck*
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

En ganska stressfri septemberkväll

En vacker månskära över havet!

Jag har just kommit in i min lilla stuga från en helt underbar promenad till havet. Fladdermössen fladdrade över huvudet i skymningen och det blåste lite, Inne i stugan står TV:n på, ett doftljus är tänt och jag får ett par dagar igen att koppla av. Jag försöker minnas hur lyckligt lottad jag är som har nånstans dit jag kan åka för att slippa stan, buller, massa ljud och intryck, Det är nånting jag måste ta vara på mer än jag har gjort!

Jag tänker ibland på alla dem som liksom jag har en stressjukdom, pch på att det knappast är konstigt att människor blir utbrända. Vi varken tillåts eller tillåter oss själva att ta den tid för återhämtning som varje normal människa behöver. Jag läste senast idag om vårdpersonalen i Region Skåne, vars sjukskrivningar pga stress ökar i takt med underbemanningen på sjukhusen. Man kan inte ta sin semester, får jobba extrapass osv. Sen undrar s.k. ”experter” varför så många gär i väggen och sjukskrivningarna pga stress ökar???

Jag hoppas ni tar hand om er allihopa. Det ska iaf jag försöka bli bättre på! 🙂

Kram på er!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

TGIF! :)

Thank God It’s Friday! Well… Thursday, i suppose…

Så har jag äntligen jobbat färdigt för denna veckan, fast det inte är fredag! 🙂

Jag är fortfarande sjukskriven 50%, och jobbar med lite olika schema. Ibland förmiddag, ibland eftermiddag, och en dag i veckan ledigt. Och denna veckan blev alltså fredag den lediga dagen vilket passar bra eftersom jag planerat att försöka orka köra till Tredenborg och min stuga i helgen.  Jag ville gärna åkt idag, men börjar lära mig lyssna till mig själv. Jag kommer nog aldrig mer att kunna göra som jag gjorde förr. Jag kunde ”vända på en femöring” (som man säger), och bara åka till lägenheten och hämta resväskan, kasta i mig en kopp kaffe och sen köra de 23 milen! Men när jag kom hem vid 16-snåret så kraschade jag i soffan istället, och försöker komma upp tidigt i morgon och resa. Jag tror det var nyttigare att ta hänsyn till att jag är trött.

Det fanns iofs ett bidragande skäl till. Jag hade varit framme cirkus åtta ikväll, om jag först stannar till i stan och köper en kasse mat. Och då är det redan becksvart, så det blir nästan bara att försöka få i sig mat lite snabbt och sen i säng. OCh sängen skulle ag behöva nästan med det samma, för jag är trött, och måste, som jag redan har skrivit, tyssna på kroppen när den är trött. Jag har inte den där ”lilla extra energin” längre, som gör att jag kan sova i kapp senare. Inte som förr i alla fall, när det inte var så noga.

Så nu blir det en lugn kväll. OCh jag lyssnar inte om nån tycker att jag är lat och att jag kunde sovit när jag kom fram. För nä, det kan jag inte så länge jag inte har återhämtat mig ordentligt. Kanske aldrig, men det får vi se då!

Kram på er!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

Husspöket!

Har jag berättat att jag har ett husspöke i min stuga? Ja, jag vet att nu sitter några av mina läsare och skakar på huvudet och undrar om jag är klok. Och jag vet att andra tycker det är spännande med spöken. Och åt6er andra som ander att den andliga världen är det självklaraste som finns.

Nå, varför tror jag att det är ett spöke då? Är det inte bara blåsten som får en gardin att fladdra eller en råtta som springer i takets eller väggens isolering? Jo, ibland är det just det! Men jag tror inte att det alltid är så. Take it or leave it det är iaf min tro! Ibland knakar huset på ett sätt det gör om nån går här inne, men det vanligaste är att det ”känns” att nån/nåt är närvarande, och det luktar av pappas tobak ett par minuter. Men bara några minuter, sen försvinner det! Är det pappa som sitter och röker, som han alltid gjorde när han levde utan att ta hänsyn? Och eftersom ingen har rökt inne sen han dog för nästan 20 år sen, så är jag säker på att det knappast är gammal lukt som ”sitter kvar”. Då borde det väl dessutom finnas i huset hela tiden? Eller? Varelsen (eller vad jag ska kalla den) stör oftast inte, men jag skulle vilja ha ut den ändå…

Nåväl, nu luktar det inte tobak och har inte gjort på en stund!

Kram på er!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

Att börja om igen!

Ja, det börjar bli dags att börja blogga igen!

Jag har ju som de som följt mig vet, varit utbränd och fått ägna tid åt att ta hand om bara mig. Det har varit svårt för det är jag inte van vid. Jag vill ju få alla andra att trivas och må bra så glömmer jag mig själv!

Men efter att under ett par månader förra sommaren och hösten ha varit sjukskriven, och sedan jobbat lite försiktigt på 25% är det dags att jobba halvtid ett tag. Vi får se hur det går, efter en vecka med halvtid känns det ganska bra. Men visst är det en omställning.

Jag kommer att jobba fyra dagar i veckan men inte hela dagar, så det blir tid att åka iväg till min stuga i Sölvesborg (som ni väl minns att jag skrivit att jag har?), där jag laddar batterierna bättre än nån annan stans i hela världen!

Jag hämtar mer energi på sensommaren och hösten fr.o.m. nu ungefär och fram till den riktigt kulna hösten kommer. Byn där stugan ligger är tystare, lugnare. och de flesta turister och sommargäster har rest hem. Visst älskar jag våren med den första blåsippan göken och näktergalen, när man sitter på altanen och sånt och njuter. Men nu är det en speciell tid av eftertänksam, melankolisk tystnad som jag iaf just nu behöver. En upplevelse som nog bara den förstår som varje år är med om detsamma. Fåglarna tystnar, mindre trafikljud, färre  badgäster osv.

Eftersom jag är nere i stugan i helgen, så blev det ett bad. Jag passar på så länge det är lite sommar kvar. Badbryggan ligger fortfarande i, men det är nog en tidsfråga innan den tas upp. Det brukar ske nån helg i skiftet augusti-september.

Lågvatten och ungefär 20 grader i vattnet!

För första gången på 3 år har jag haft det jag kallar ”riktig semester” dvs varit ledig flera veckor i sträck och bara tagit hand om mig själv! För även om den tid som är just nu i stugan är fin, så vill jag inte missa högsommaren! Att jag inte hade semester 2012 och 2013 var delvis mitt eget fel, som inte talade om på mitt dåvarande jobb att det var viktigt att få vara ledig, och heller inte begrep att det inte skulle hålla m jag inte kopplade bort jobbet minst tre veckor i sträck! 2014 var jag redan sjuk och kunde knappast utnyttja sjuktiden som semester. Det fanns de som trodde att jag ”hade det bra och fick extrasemester”, men så är det inte att vara utbränd. Det var rehabiliteringstid, som vid vilken kroppslig sjukdom som helst! Om man går med kryckor efter att ha stukat foten fattar alla att man inte kan gå till stan även om man kan det annars. Det är samma sak att vara utbränd, skillnaden är att det inte syns utanpå. Men ni som följt bloggen då, vet ju att jag även hade bra dagar förra sommaren. Att jag gjorde det jag orkade, och njöt av sensommaren och hösten som rehabilitering då också! 🙂

Jag försöker hålla mig borta från stress och starka känslor så mycket som möjligt, men några utflykter har det blivit under året som gick. Den största utflykten var för två veckor sen, när jag var på Malmö Pride med en vän. Väl där träffade vi på ytterligare ett par gamla gemensamma vänner, plus en av min kompis andra kompisar som jag aldrig träffat förr. Det var ganska lagom att vara borta över dagen och titta på paraden som manifesterar allas lika rätt att slippa diskriminering.

Prideparad i Malmö den 8 augusti 2015

Skånetrafiken hade för att understryka att man var sponsor till både Malmö Pride och Copenhagen Pride designat ett av sina Øresundståg i regnbågsfärgerna under tiden 3-23 augusti!

Ett Øresundståg i regnbågens alla färger stannar i Sölvesborg!

Sammanfattningsvis återhämtar jag mig ganska bra från mitt utbrända jag. Jag är inte i mål än men det går en bit i sänder!

Kram allihopa!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

”Alldeles… alldeles underbart!”

Ja, precis som askungen sa om ”en bal på slottet”. Men jag skulle aldrig byta bort detta mot en bal på slottet. Att få vakna på landet, efter att ha sovit gott. Nånting gör att jag alltid sover gott i stugan på landet. Ja, jag vet att den kunde fått lite mer målarfärg i somras än den fick. Att gräset kunde ha klippts kortare, och taggbuskar och sly kunde rensats lite bättre. Men jag har inte orkat, som jag mådde i somras. Nu är jag på bättringsvägen, så förhoppningsvis blir det mer gjort nästa sommar.

Det var lite grått på morgonen, men klarnade snart upp till en vacker och solig dag. Klockan är strax efter tre nu., och solen har kastat långa skuggor hela dagen – som den alltid gör så här års. Nu är den på väg ner i sydväst. Tyvärr kan ingen kamera i världen förmedla hur vackert och lugnande det är…

En blek men oerhört vacker sol på väg ner…

Det går knappast att bada med njutning längre, men en promenad till vattnet var också alldeles… alldeles underbar!

En vacker orange sol lyser vid den nu ganska öde badplatsen…

Att gå längs med stranden, in i skogens höstliga tystnad är balsam för mina trötta sinnen! Virkestravarna tornar upp sig längs vår lilla skogsväg, när skogsmaskinerna jobbar på högvarv under veckan…

Framför allt är det tystnaden jag behöver. Den får hela mig att komma ner i varv. Som så många vintrar, så tänker jag även nu att jag gärna vill vara här i julhelgen. Julafton har jag aldrig varit här, däremot en nyårshelg för tio år sen! Jag minns hur jag gick ut en promenad i beckmörkret vid midnatt, och tittade på fyrverkerierna. Det var en så mild vinter så att fladdermössen konstigt nog inte hade gått i ide, utan fladdrade över huvudet på mig.

Jaja, jag har tid än att bestämma… 🙂

Kram på er!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan