Kategoriarkiv: Sociala media

”Nyttig idiot!” eller ”Endast kärleken segrar!”

Jag tänkte skrivit det här redan igår när ämnet fanns i allas medvetande. Men jag orkade inte. Jag satt framför TV:n hela dagen och grät, över vad som hände i Paris. Det kanske var bra att vänta, för nu börjar analyserna av dådet komma. Och jag börjar analysera analyserna…

Mitt Facebook-flöde fylldes igår av sympati för Frankrike, och att vi påste sätta hårt mot hårt. Syriska flyktingar ska stoppas, eftersom de kanske är terrorister, riv alla moskéer etc. Och ja, självklart ska vi känna sympati med det franska folket. Och självklart måste vi fördöma terrorism. All terrorism! Dagen före slog IS till mot bl.a. en moské i Libanon, Då glittrade varken Globen, Vita Huset eller Operahuset i Sidney i Libanons färger. Är inte IS lika hemska när de terroriserar oskyldiga moskébesökare i Libanon?

Ja, jag har också en Facebookprofil i Franska färgerna!

Ja, jag har också en Facebookprofil i Franska färgerna! Men det gör mig inte till en nyttig idiot för någondera sidan!

Men oavsett vem som är skyldig, och vem som drabbas, så får vi aldrig gå i den fälla vi så glatt promenerade rakt i på 1970-talet, när terroristerna var kommunister och hette Röda Arme-fraktionen och Röda Brigaderna. I synnerhet i Västtyskland, men även i Skandinavien var vi livrädda, särskilt efter ockupationen av västtyska ambassaden i Stockholm.

Samhället blev allt mer slutet. och jag minns som igår ett reportage med den gamle skjutjärnsreportern Bo Holmström. Han visade hur västtysk polis beväpnat sig till tänderna, i syfte att skydda sig och befolkningen mot Röda Arme-fraktionen. ”Titta här, till och med trafikpoliserna har kulspruta!” Precis vad terrorgrupperna förutsett, och velat. De ville skapa ett polariserat samhälle, för eller emot. Att vanligt folk skulle bli rädda. Och de lyckades, tyvärr.

Många säger idag, antingen man röstar rött eller blått, att hårda tag är det enda som hjälper. Att det är bättre att låsa in eller landsförvisa några oskyldiga för mycket, än att någon förmodad terrorist slinker igenom. Vi har på senaste tiden sett i det annars ifråga om gränskontroll öppna Schengenområdet, att passkravet återinförs under förevändning att vi i det ”fredliga” EU måste, för att skydda oss mot ”Islamiska Statens” terrorceller. Men parismassakern visade att den vägen inte har lyckats. Man har ett dygn efter attacken konstaterat att en av terroristerna hade franskt pass, och honom hade inte gått att stoppa med en sträng gränskontroll. En annan hade troligen kommit med flyktingströmmen från Syrien, med syriskt pass. Alltså, då måste vi, för att skydda oss, avvisa alla flyktingar, alla muslimer, eller kanske alla som råkar se ”arabiska” ut. Och då är vi skrämmande nära 1930-talet, när många länder, inklusive Sverige, inte släppte in judar och romer (som på den tiden kallades zigenare).

Ja, jag tror att hårda tag är det enda som hjälper mot terrorism. Men jag tror inte på att de hårda tagen med nödvändighet måste innebära exkludering och misstanke mot alla som inte är som ”vi”. För vilka är ”vi”? Jag tror att hat är den sämsta vägen till trygghet. För hat och polarisering är precis vad terrorister eftersträvar. Jag tror att i slutändan kan hat och polarisering aldrig leda till en seger!

Kram på er!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

 

Annonser

Ironisajt eller inte, men lite osmakligt är det…

Resandefolkets symbol

Resandefolkets symbol

Jag hade inte tänkt blogga idag, eftersom jag borde packa inför hemresan till stan från stugan. Men jag kan inte låta bli att skriva ur mig lite frustration över nånting, som jag efter en googling för all del läste är en ren ironisajt för att förlöjliga rasister, snarare än en äkta rasistsajt. Jag har inte lust att ge er nån länk, men googla själva på ”hänt i Sverige”.

Inte ens den mest inskränkta rasse är väl såååå korkad att hen skriver saker som kan motbevisas med en enkel googling? Och inte förfalskar och fotoshoppar väl den som vill vara trovärdig sina bilder så simpelt så att det syns? Jo, tyvärr. Jag är säkert humorlös, men av den orsaken uppskattar jag inte den här typen av ironisajter (om den nu är det).Tyvärr har det alltid funnits läsare som inte källkontrollerar påståenden i artiklar och bloggar. Och de människorna är många.

Det fanns tider när jag inte pratade offentligt om mitt ursprung. Inte för att jag skämdes eller var rädd för trakasserier, utan för att jag inte tyckte det var ”viktigt”. Numera har jag insett att det är viktigt, och jag känner en stolthet över vem jag är. Jag har mitt ursprung i resandefolket, som i sin tur är den största gruppen i den nationella minoriteten ”romer”. Många resande tycker att det var olyckligt att vi hamnade i samma minoritetsgrupp som de traditionella romerna, eftersom det skiljer en hel del i språk och kultur mellan grupperna. Jag kan hålla med, men vi har trots allt troligen ett gemensamt ursprung, även om tillräckligt mycket har hänt längs vägen för att det ska skilja så mycket att vi numera är olika folkgrupper. Men det gemensamma ursprunget kan fortfarande anas. Nå detta var en mycket kortfattad genomgång av släktskapet mellan resandefolket och de traditionella romerna. Resten kan vi ta vid ett annat tillfälle.

Naturligtvis har rasism funnits i alla tider,  långt före de gick att läsa med ett enkelt musklick på datorn. Likaså människor som gör narr åt rasister. Och ironisajt eller inte, det finns tyvärr de som tror på sånt här även om det skulle vara skrivet för att förlöjliga ”äkta” rassar. Men så länge åsikterna finns på nätet, så finns tomtar som tror att det är sanning.Och lika länge kommer jag att motarbeta dem. Bl.a. i min blogg.

Go’midda’!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan/stolt resandekvinna

Skatteåterbäringen från ”Nigeria”!

Så fick jag ännu ett nigeriabrev i mejlkorgen. Det här visade sig vid en enkel googling ha valsat runt stort de senaste 4 dagarna…

Mitt senaste "nigeriabrev"

Mitt senaste ”nigeriabrev” 

”Efter de senaste årliga beräkningarna av din skattemässiga verksamhet har vi bestämt oss för att du är berättigad att erhålla en skatteåterbäring på: 6120.00 SEK Var vänlig och skicka in begäran om skatteåterbäring. Det kommer att ta oss 3-4 dagar att bearbeta den. Klicka här för att få åtkomst till formuläret för din skatteåterbäring.”

Alla som har fått det verkar ha just 6120:- SEK att hämta! Varje gång jag får såna här, ställer jag mig alltid frågan ”Är så många människor fortfarande så lättlurade att det lönar sig att skicka sånt?” Tydligen. Jag vet inte hur mycket mejl jag får, där jag ska klicka på en länk för att uppdatera infon om ”kreditkortet” hos känd eller okänd bank, eftersom kortet är ”spärrat”. Problemet är, att den bank där jag verkligen är kund sen 28 år aldrig har skickat såna mejl. 🙂

Eller när jag i mobilreklamen får en länk till ICA:s tävling där jag kan vinna presentkort på mat för 10 000:- SEK ifall jag svarar rätt på tre frågor. Det är bara det, att jag har med flit svarat olika(!) på de tre frågorna varje gång jag ”är utvald” att kunna vinna (vilket är ofta). Och varje gång kommer det upp ”Grattis, du svarade rätt på alla frågorna!” 🙂 och en uppmaning att skicka in namn och adress till nån okänd vinstutbetalare.

Skatteverket, bankerna, och gud vet vad, skickar aldrig såna här mejl. Och för övrigt, om nån undrar: Ovanstående mejl hade trots allt ändå varit felaktigt. Tyvärr! För jag får ingen skatteåterbäring, jag har redan fått ”formuläret” (som jag ska klicka hem enligt mejlet) hem i brevlådan där det står hur mycket jag ska betala i restskatt!

Häpp!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

Jaga troll?

Jag har just sett första delen av Trolljägarna på TV3. Det handlar om näthat och nähatare, av vilka de flesta säkert mest skulle behöva en kram. För jag är så naiv så jag tror att den som ägnar allt för mycket tid åt att kränka andra – som man tror – anonymt, antagligen mår dåligt själv. Man behöver troligen förringa andra så att man själv kan komma ett pinnhål högre.  Den klassiska ”mobbningstrappan”, har man nån över sig, så känns det ibland lite bättre att i sin tur hacka på den som stör lite längre ner på stegen.

Bild: Skärmdump från TV3 Play

Bild: Skärmdump från TV3 Play

Klicka på bilden för att se avsnitt 1! (Jag är inte säker på hur länge avsnittet ligger kvar, men ett tag iallafall)

Ja, jag har varit utsatt för nättroll. Inte på den nivå som många andra, absolut inte. Jagfhar t.ex. vänner som blivit dödshotade, och det känns egentligen förmätet att ens säga att jag har blivit näthatad. Men var drar man gränsen? Är det när nån i sin facebook kallar mig ”tattarjävel”? Eller önskar at jag ska emigrera? Och vilken kränkning är ”värst”? Är det att nån öga mot öga säger att det vore en självklarhet att tattare och invandrare tvångssteriliserades för at få bo här? Eller når jag år höra att det bleve billigare för staten om jag såg till att dö, eller inte borde ha vård om jag blev sjuk?

Eller är det värre att på nätet skriva samma saker? Det sistnämnda är iallafall tveklöst fegast. För man uttrycker sin åsikt ”anonymt”. Tror man. Men ingen är helt anonym på nätet, oavsett hur mycket man gömmer sig bakom en ”anonym” proxyserver

Än så länge flinar jag åt fåntrattar som skriver skit om mig. Låt dem hållas. Men som sagt. Var drar man gränsen?

Kram på er, snälla och elaka troll! 🙂
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

Ny bloggportal!

Hej Bloggvänner! Jag har just tvingats byta bloggportal till WordPress, en portal jag vet väääldigt lite om. Så ni får hålla tillgodo med att det kan se lite rörigt ut medan jag försöker lära mig. Kanske jag byter teman lite nu och då, eller ändrar på annat. Jag har också sett att jag antagligen måste redigera en del inlägg som innehåller ÅÄÖ i rubriken eller i era kommentarer. Hoppas det går… Hittar ni fel i bloggen, eller har kommentarer om hur ni vill den ska se ut, så hojta!

Kram så länge, nu ska jag joxa vidare! 🙂

Sussie aka Ödmjuka Kaxan

Trasiga ungdomar före alla internetcommunities…

Känner du igen dig, Sussie fjorton år?

När jag var fjorton fanns det inga internetcommunities där vuxna kunde hänga för att hitta barn/ungdomar som sökte en vuxen förebild…

Många människor lever i föreställningen att vuxna som letar efter fjortisar att ha sex med, inte var särskilt vanligt innan alla ungdomscommunities hade etablerat sig på nätet. Att det är där ungdomar har börjat vika ut sig oförsiktigt, och att det är där samvetslösa vuxna raggar. Men nej, ungdomar som gråter inombords efter uppmärksamhet har alltid funnits. Samvetslösa vuxna, som var kreativa nog även på den tiden att söka sig till ställen där det fanns minderåriga ungdomar har också alltid funnits. Vuxna som gärna betalade en tia till nån som skrek inuti efter en vuxen förebild.

Jag har slutat skämmas över att jag med har mått som låtens Sussie. Slutat skämmas över att jag med har varit fjorton år, ensam och förvirrad. Slutat skämmas över att jag med fick en tia till cacao och mazarin! Nä, för resten, nu ljuger jag. För jag gillade inte mazariner. Så förutom cacao så köpte jag en chokladboll (eller negerboll, som det hette på den tiden) för tian. En chokladboll, som jag hoppades skulle dämpa det dåliga samvetet som jag visste mamma skulle tycka att jag borde ha över att vara ”äcklig”. Det gick inte så bra att bedöva samvetet med chokladbollar…

Fast jag mår ju bra nu! Iallafall för det mesta. Och jag tycker fortfarande om chokladbollar:)
Sussie aka Ödmjuka Kaxan