Kategoriarkiv: Släkten

En minnenas dag…

Jag har haft dåligt samvete i flera år, särskilt på Alla Helgons Dag! Det har jag haft för att jag blev tvungen att lämna tillbaka pappas grav i Sölvesborg till kyrkan, eftersom jag inte kunde betala för skötseln av platsen, vilket är ett måste om man inte själv kan resa dit och rensa ogräs osv., helst var vecka på sommaren. Så jag har skämts inför mig själv, och inte velat sätta foten på kyrkogården sen dess.

Men idag var jag där! Jag var först i minneslunden och tände ljus, för både mamma och pappa. Så var jag i kapellet där de med anledning av dagen bjöd på fika och en pratstund. Så jag satt en stund med kaffe och kaka, och fick även några kära återseenden av folk jag kände! Senare på eftermiddagen var det traditionsenlig utomhusgudstjänst, som alltid är lika stämningsfull. Jag har inte varit på den gudstjänsten heller, på lika länge, och jag har saknat den! På en äng bakom platsen där de håller gudstjänsten tänder de alltid en marschall för var och en i församlingen som har dött under året. En fin tradition tycker jag. I år var det ingen som stod mig nära som hade dött, men i en liten stad känner man alltid nån, iaf bekantas bekanta.

Jag behövde komma till kyrkogården kände jag, och göra upp med mitt dåliga samvete, som inte är dåligt mer! 🙂 Det går ju lika bra att tända ljus eller lägga en blomma i minneslunden som vid en gravsten!

Kram och trevlig allhelgona!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

Minneslunden på Slottskyrkogården i Sölvesborg

Ironisajt eller inte, men lite osmakligt är det…

Resandefolkets symbol

Resandefolkets symbol

Jag hade inte tänkt blogga idag, eftersom jag borde packa inför hemresan till stan från stugan. Men jag kan inte låta bli att skriva ur mig lite frustration över nånting, som jag efter en googling för all del läste är en ren ironisajt för att förlöjliga rasister, snarare än en äkta rasistsajt. Jag har inte lust att ge er nån länk, men googla själva på ”hänt i Sverige”.

Inte ens den mest inskränkta rasse är väl såååå korkad att hen skriver saker som kan motbevisas med en enkel googling? Och inte förfalskar och fotoshoppar väl den som vill vara trovärdig sina bilder så simpelt så att det syns? Jo, tyvärr. Jag är säkert humorlös, men av den orsaken uppskattar jag inte den här typen av ironisajter (om den nu är det).Tyvärr har det alltid funnits läsare som inte källkontrollerar påståenden i artiklar och bloggar. Och de människorna är många.

Det fanns tider när jag inte pratade offentligt om mitt ursprung. Inte för att jag skämdes eller var rädd för trakasserier, utan för att jag inte tyckte det var ”viktigt”. Numera har jag insett att det är viktigt, och jag känner en stolthet över vem jag är. Jag har mitt ursprung i resandefolket, som i sin tur är den största gruppen i den nationella minoriteten ”romer”. Många resande tycker att det var olyckligt att vi hamnade i samma minoritetsgrupp som de traditionella romerna, eftersom det skiljer en hel del i språk och kultur mellan grupperna. Jag kan hålla med, men vi har trots allt troligen ett gemensamt ursprung, även om tillräckligt mycket har hänt längs vägen för att det ska skilja så mycket att vi numera är olika folkgrupper. Men det gemensamma ursprunget kan fortfarande anas. Nå detta var en mycket kortfattad genomgång av släktskapet mellan resandefolket och de traditionella romerna. Resten kan vi ta vid ett annat tillfälle.

Naturligtvis har rasism funnits i alla tider,  långt före de gick att läsa med ett enkelt musklick på datorn. Likaså människor som gör narr åt rasister. Och ironisajt eller inte, det finns tyvärr de som tror på sånt här även om det skulle vara skrivet för att förlöjliga ”äkta” rassar. Men så länge åsikterna finns på nätet, så finns tomtar som tror att det är sanning.Och lika länge kommer jag att motarbeta dem. Bl.a. i min blogg.

Go’midda’!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan/stolt resandekvinna

Våra fem minoriteter (eller Vem jag inte ska rösta på)!

Vem jag inte ska rösta på har jag iofs vetat länge, men jag fick ännu ett bevis på vem jag inte ska rösta på, när jag lyssnade på Ring P1 idag, med Jimmie Åkesson. Han bekände iallafall färg, vilket ju var bra.

En inringande invandrare frågade när man blir riktig svensk. Är det när man har blivit svensk medborgare? När man kan svenska och har svenska kompisar? Nej, det var det inte, enligt Åkesson. Inte eftersom de flesta har kvar delar av sitt ursprung hur länge de än har varit här, och då är man inte etnisk svensk. Han sa ungefär: ”De flesta som kommer hit gör det gör det för att de inte kan leva i sin kultur hemma. Men kommer hit för att få vara kurd i Sverige, inte för att bli svensk, för att ta ett exempel.” Man ska alltså, enligt SD, för att vara riktig svensk – förutom att vara född i Sverige av föräldrar som är födda i Sverige – leva med svensk kultur, värderingar och språk. Kan låta bra ur integrationssynpunkt. Toppen t.o.m., om man inte tänker längre än näsan räcker. Kan låta bra att hela trappuppgången firar sina högtider samtidigt, att inte en person på jobbet vill ha ledigt på ramadan och en annan på julafton. Kan låta bra att inget skolbarn kräver halal- eller koshermat i skolmatsalen. Och alla har väl hört skrönan (för, ja, det är en vandringssägen, som har funnits minst sedan 1970-talet!) om zigenarna, bosnierna, kineserna, araberna (eller valfri illa omtyckt invandrargrupp) i stans miljonprogramskvarter som undrar varför inte renhållningsverket tömmer dasset, och som bryter upp parketten för att odla potatis…

Nå, men utvecklar man de här tankarna, hur blir det då för våra fem nationella minoriteter, samer, resande/romer, judar, sverigefinnar och tornedalsfinnar? De folk som enligt lag har rätt till sin kultur och sitt språk? Hur går det för den som talar flytande svenska offentligt, men vill prata sitt språk/dialekt hemma vid köksbordet? Om man är svensk medborgare född i Sverige, men stolt över sitt ursprung och försöker värna om den spillra som finns kvar av ens kultur? SD:s åsikter överlag rimmar ganska illa med att Sverigedemokratiska företrädare har ”flirtat” med resandefolkets intresseorganisationer. SD kan ju uppenbarligen inte anse resande och romer, eller någon alls som tillhör ett minoritetsfolk, vara ”riktiga svenskar”. Eller hur ser de på saken? Egentligen? Är det som i nedanstående klipp integrationen ska gå till…? Att alla som tillhör en minoritet ska vara tacksamma över ”att få bli så jävla bra som dom”? Nä tack, inte om ”jävla bra” innebär att bli Sverigedemokrat!

Jaja. Jag ska iallafall endera dagen utnyttja min grundlagsskyddade rösträtt som svensk medborgare född och bosatt i Sverige. Fast jag tillhör minoriteten resandefolket, och således inte är ”riktig svensk”. Jag ska rösta på ett annat parti än Åkessons Sverigedemokrater…

Kram på er!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

Romerna, vår tids ”tattarplåga”?

Jag orkar ju inte skriva så ofta jag vill nuförtiden, eftersom jag måste ägna sommaren åt att komma tillbaka från min utmattning. Men här är jag iaf igen! 🙂

Jag satt och funderade vid morgonkaffet…

Klicka på bilden och läs gärna Albert Engströms historia om ”Tattare” som bilden hämtats från. Dra sen era egna slutsatser om huruvida det handlar om 1938, när det gavs ut, eller 2014…

Romerna, som vi alla har sett när de ber om en allmosa, (och en del av oss hjälper dem!) betraktas på samma sätt som historiens ”tattarplåga”. ”Vi och dom” där ”vi” alltid har för lätt att se ner på ”dom”.”Dom” ska landsförvisas, ”Dom” ska inte ha rätt till samhällets stöd (socialhjälp). ”Dom” ljuger och stjäl och är allmänt lurendrejare, ”dom” utnyttjar EU-systemets välvilja och fria rörlighet. Så glöm för allt i världen inte förstöra resterna av deras lägerplats när de är utdrivna utanför kommungränsen. ”Dom” kan ju få för sig att komma igen, och ”dom” vill vi ju inte ha i närheten av vår fina kommun… En och annan tycker att ”dom” ska låsas in och tvångssocialiseras till majoritetssamhället.

En viss samstämmighet kan anas från när majoritetssamhället snarare som regel än undantag omhändertog resandebarn. ”Tattarbarnen” skulle fås att glömma sin kultur, språk etc,, som inte passade folkhemmet. I viss mån får jag säga att staten tyvärr lyckades. Många av dem som inte personligen råkade illa ut höll istället tyst om sitt ursprung. Man vågade varken lära barnen språket eller kulturen. Det innebar att många av nästa generations resande, inklusive jag, inte fick med sig viktiga byggstenar som behövs för att förstå sina rötter. Nåt jag vill ta igen som vuxen, när jag har förstått hur viktiga mina rötter är i förståelsen för vem jag är idag!

Jag tänker på vad en dansk socialdemokrat(!) sa i dagarna: ”Det är inte tillåtet för kommunerna och hjälporganisationer [i Danmark, min anm.] att ge bistånd åt romerna, för vi vill de ska resa nån annanstans! T.ex. till Sverige!” Lagstiftning som är inriktad på att jaga en viss folkgrupp, i ett land vi betraktar som ”demokratiskt”? Vad har tiden egentligen lärt oss? Vad har den tyska ockupationen 1940-45 lärt Danmark? Den tid då bl.a. resande, romer och judar jagades som råttor och tvingades fly, fr.a. till Sverige(!) för att överleva! Vill majoritetssamhället ha tillbaka tattarinventeringar, tattarkravaller, bortdrivningar och tvångsförflyttningar? Med den enda skillnaden att det idag handlar om en annan grupp i den romska minoriteten? Eller, förlåt jag glömde… Det klimatet börjar vi redan få. Igen.

Historien går igen…
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

Lära av varandra är faktiskt inte farligt!

Som jag skrev sist, så har jag varit sjuk några dagar med magknip… Jodå, jag var på läkarundersökning i fredags och fick medicin. Och peppar peppar än så länge har jag mindre magknip. Men jag hade fått det man ofta får av Omeprazol (en magmedicin) om man använder den länge, svampinfektion i halsen. Men det talar ju aldrig vården om för patienterna är regel snarare än undantag vid långtidsbehandling med en av världens vanligaste magkatarrstablett… :/

Det är inte utan att man ibland tror mer på huskurer och naturfolkens medicinmän/kvinnor. Jag tänker ibland på indianhövdingen Cloud Dancing (Dansande Molnet) i TV-serien Dr Quinn, när de fick en epidemi i Western-byn, och Dr Quinn höll på att stryka med för att medicinen tog slut. En fisörnäm tant tyckte inte att Dr Quinn skulle nånstans ”at least not with that character!” Varför är vi så rädda att lära av varann?

Kanske naturmedicin inte borde vara så föraktad av skolmedicinen som den ofta är i västerlandet. För att återvända till indianen och Dr Quinn, så bad han till sina indianska andar, och gjorde avkok på vide. Ifall ni inte vet, så är vide ursprunget till världens mest kända febernedsättande värktablett, magnecyl! Men naturmedicin är nåt att ha respekt för, och inte häva i sig i tron att det är ofarligt bara för att det är ”örter”!

Så nu är det jag som ska sätta i mig kalcium, magnesium, zink, bikarbonat och en massa annat stärkande, och få kroppen mer basisk. Alla med trädgård lär veta att man ska kalka mot svamp… All sorts svamp! Även oönskad sådan i halsen! 🙂

Kram på er!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

”Jag är inte rasist men…”

…Och så säger man nåt som bevisar att man är rasist!

Jag ser hyggligt ”svensk” ut enligt folk. Vad man nu har för utseende då? Man kanske ser ut som Rapportankaret Katarina Sandström? Eller som Gina Dirawi?

200px-Katarina_Sandström

Eller som jag. Som råkar se ut som folk tror att en svensk ska se ut, och har ett namn som inte förknippas med min resandebakgrund.

Jag minns en episod som barn, i Sölvesborg. I en av stans parker satt några romer i sina fina folkdräkter, det spelade och sjöng och såg ut att ha trevligt. Mamma flinade och sa att ”Om de hade varit vita hade det varit pittoreskt, men nu tycker folk att det bara är zigenarväsen!” Tyvärr hade mamma rätt! Människor tycker olika, beroende på vem som gör saker, t.o.m. när människor av olika etnicitet gör samma saker!

Jag erkänner. Jag har inte slagits så mycket för minoriteterna. För jag personligen har ju inte varit utsatt. Eller, jo det har jag, men på en ganska lindrig nivå, iom att jag i skolan i Småland blev hånad för ”skånejävel!” i skolan, och det är också rasism iofs.

Men jag måste för både min personliga och mitt folks skull stå för min historia och mina gener, som har gjort mig till mig. Och numera erfar även jag vardagsrasismen. När jag väljer att vara öppen med mina rötter blir jag uthängd på Facebook som ”tattare”, och som sådan är jag tjuv, lat, tiggare osv. med citat från rasistiska sajter som anses bevisa att ”alla” romer är opålitliga, lata och tjuvaktiga. Självklart är det inte roligt att plötsligt bli sedd som sämre än jag blev en kvart innan de fick veta om mina rötter.

Ska vi enas om att hjälpas åt att protestera mot vardagsrasism? Den där gubbarna vid kaffebordet drar sina inte alls roliga skämt om romer och resande? Och den när vi håller käft trots att vi kvider inombords?

Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

Alla vet väl….

”Alla vet väl hur smålänningar är, så snåla så det är klart de stjäl så fort de går in i en affär!”

Det här har du säkert aldrig hört. För så fördomsfullt uttrycker sig de flesta inte. Men man har gärna exakt samma fördom mot resande och romer. Varför har man det? Jag har undrat varför jag blir mer förföljd än andra av väktare om jag går in på ICA för att köpa mat. Varför jag blir jagad av personal långt ute på gatan och tillsagd bryskt att tömma handväskan. Varför tullen verkar leta efter just mig i så kallade ”stickprovskontroller”, och lämna alla andra därhän.

Och varför händer det inte om jag är i sällskap med en ”svensk gentleman” med fint plastkort, eller nån annan som ser riktigt ”blågul” ut? Eller om jag låter bli s.k. ”tattarattribut” (om det nu finns några såna). Det finns, eller rättare sånt som buros (romani-ord för svenskar) betraktar som ”tydliga tattarsymboler”. Smycken, helst dyra och pråliga. Och svarthårig. Och prata nån dialekt de tror är ”tattarspråk”.

Jag har varit ledsen och besviken på min föräldrageneration, som inte gav mycket av resandefolkets arv vidare till mig, annat än lite diskret och ”dolt”. Inte ens jag begrep alltid att det var romani-kulturen de försökte smyga in ibland. När pappa pratade om ”de fria folken” han alltid längtade till, eller när mamma skröt att i hennes barndomshem hade minsann Brazil Jack varit gäst! T.o.m. nattgäst när hans cirkus gästade Sölvesborg. Oj vad jag var avundsjuk!

Men trots att jag har saknat några av mina pusselbitar till livet, så förstår jag mamma och pappa. Vad skulle man göra på 50- 60- talet om man ville ha det drägligt? Jo anpassa sig så gott det gick till det s.k. ”folkhemmet”. Ett folkhem som inte alltis såg resande med så snälla ögon…

Som avslutning bjuder jag på hur mamma och pappa såg ut när de var unga! 🙂

Mamma 001pappa 001

Kram allihopa!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

”Det är romani!”

Det var lite dråpligt när jag häromdagen mötte en ny bekant. Hen hade en text tatuerad, och jag som är intresserad av tatueringar undrade om jag fick se. ”Det är romani!” sa min bekant och visade upp sin text på armen. Jag kunde inte låta bli att fråga om hen var resande. ”Ja-a!” svarade hen och såg stolt ut. Jag kunde inte låta bli att säga att jag redan anade det, ”för på nåt sätt känner vi igen varann…” Hen log och konstaterade att jo, det gör vi nog… Och det är verkligen så. Fråga mig inte varför, eller på vilket sätt. Men vi som har resandeblod i oss känner ibland igen varann.

Tyvärr har jag märkt att det är väldigt olika hur folk i min släkt reagerar när de får kläm på att jag vet vad en del av dem har försökt förtiga i alla år. Allt mellan att förnärmat säga ”Äh, prat! Vi e inga såna där heller!” till dem som glatt svarar att ”Joodå, det e vi, vad skojigt att du frågar!”

Resandefolkets symbol

Resandefolkets symbol

Märkligt. Men jag blev både glad och stolt, när jag fick bevisat för mig det jag anade sen jag var liten. Det som pappa alltid stolt hävdat som sanning, och mamma tramsat bort. Fast jag hade inte behövt bevis. Jag ”visste” i alla fall!

Kram allihopa!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

30 dagar dag 3 – Mina föräldrar

Ni som följer mig vet redan en del om mina föräldrar. Men det ni kanske inte vet, eller som jag iaf inte bloggar om så ofta tänkte jag skriva om nu.

Om jag ska börja med pappa, så var han geni! Lärarinnan i skolan brukade använda hans provräkningar som facit, för att han alltid hade rätt. Och han var bäst på hela lokförarskolan, när han läste till lokförare! Och hade konstnärlig talang, han gillade att teckna. Så hade han ett hjärta för den som var liten och svag, eller som alltid fick kämpa för att få det som borde vara självklara rättigheter som mat och tak över huvudet. Så jag har orsaker att vara stolt över pappa! 🙂

Mamma… Hon växte också upp som extremt intelligent, men utan att få utlopp för sina kunskaper. Hon var mobboffer både hemma och i skolan, och då hjälper inte intelligens. Man får dåligt betyg iallafall. Hon var en väldigt känslig person, troligen en sån som idag ibland kallas HSP (Highly Sensitive Person) .

Mamma hade det nog inte så lätt när hon var gravid med mig, eftersom pappa var förflyttad i jobbet till Mellerud, långt hemifrån! De hade pratat om att flytta dit, eftersom mamma längtade till en liten stad nära havet, och Mellerud var till sin karaktär lite lik Sölvesborg, som båda två älskade. Kanske det var bra att det aldrig blev nån flytt, för i takt med SJ-personalens centralisering hade det varit en tidsfråga innan pappa skulle ha förflyttats till Falköping, eller troligare Göteborg. Och där hade antagligen inte mamma trivts bättre än i Nässjö!

Så jag fick växa upp i Nässjö, med tillgång till stugan i Sölvesborg på somrarna. Den tror jag de hade lämnat om de hade slagit sig ner i Mellerud, pga att det skulle varit för omständigt att åka. Och det tror jag hade blivit en sorg för dem båda två, de älskade stugan lika mycket som jag.

Jag vet att de var känslomänniskor båda två. Och det är nog de känslorna jag har ärvt!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

Mamma, visste du inte…?

Min mamma var en klurig kvinna, som kunde lägga ihop saker och ting och förstå hur mycket hängde ihop. Men hon vågade inte alltid. Om jag får träffa mamma i sin himmel, så kommer jag att ställa frågor. Olika sorters frågor. En fråga kommer att vara ”Mamma, sa dina föräldrar aldrig vad vi hade för blodsband?” Det tegs i alla fall ihjäl ganska effektivt så länge jag kan minnas.

Mamma, du var dotter till en präktig karl som jobbade sig upp den hårda vägen. Du var en ”Eneroth”, en familj som fick gott rykte. Eneroth var officiellt din farmors andra stadiga fästman, som lovade ta hand om både henne och barnet, som redan var på väg som resultat av en tidigare fästman. En kille som försvann när han fick veta att hans tjej var gravid. Så barnet fick efternamnet Eneroth redan i magen, trots att din farmor aldrig blev en del av släkten Eneroth. För killen vek ner sig för sin familj som inte ville se honom gifta sig med ”den sorten”.

Mamma, du har också berättat att din pappa i ungdomen ibland använde sin riktiga pappas efternamn i sitt konstnärliga utövande. Men han behöll namnet Eneroth. Namnet han fick efter nån som, trots vad han lovat, inte kom att bli hans styvfar. Den styvfar morfars mamma senare gifte sig med, hette Johansson.

Men mamma, du måste ha undrat ibland. Frågade du, och fick svar som inte var ”rumsrena”? Eller fick du kanske inga konkreta svar? Det kan ha varit vilket som. För svaren skulle inte ha varit rumsrena i lilla industristaden där du växte upp. Men mamma, du var en Hellqvist. Trots att du fick heta Eneroth. Det visste du, och det har du berättat för mig. Jag tror du förstod, men inte kunde eller vågade ta till dig sanningen. För sanningen hade varit svår att deala med. Du hade inte kunnat leva som en Hellqvist utan att bli ännu mer utsatt än du redan var.

Resandefolkets symbol

Resandehjulet

Mamma, jag har sökt svaren. Och jag har fått en del av dem. Jag kan ärligt säga att jag inte är det minsta förvånad, för inom mig har jag nog alltid vetat. Herman Hellqvist tillhörde resandefolket. Så jag förstår, varför han föll för tjejen ifråga, av det lilla jag vet om henne och hennes sätt att leva. Men det fanns saker man  inte kunde prata om i lilla arbetarstaden om man ville komma nån vart…

På pappas sida skröt man istället lite om våra resandegener. Men mer om det i ett annat inlägg.

Kram allihopa!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan