Kategoriarkiv: Religiöst

Lite Pippi och lite kontroversiell…

Jag var onekligen trött när jag vaknade i morse. Men så går det när man reser hem sent från sin minisemester och inte är i säng förrän kvart över tolv! Antagligen är det därför jag har haft en seg eftermiddag. Inte orkat så mycket mer än gå funderarpromenader, och titta ut på regnet som jag lagom hann inomhus innan det störtade ner!

Imag0390

Jag funderade bl.a. på en sak jag vet att jag har bloggat om förut. Att det var bekvämare på sätt och vis att vara konservativt svartvitt kristen. Då hade man färdiga svar på allting, och behövde inte ta ställning. Men ¨andra sidan å är det nyttigare att tro på den guden som gkräver att jag ska använda det jag har fått. Som vill att jag ska ta ställning själv. Till vad jag själv tycker och känner. Och att min åsikt inte måste vara fel bara för att det är min åsikt!

Jag vet att jag har kontroversiella åsikter ibland, som inte är särskilt politiskt korrekta. Men måste man alltid vara korrekt. Kan man intte få vara den Pippi Långstrump man är? Som blir jagad av konstaplarna Kling & Klang och socialtant Prussiluskan? De som har jagat mig hette iofs varken Kling & Klang eller Prussiluskan, men jag har onekligen vissa likheter med fröken Långstrump! Bestämmer själv hur jag ska leva, utan att vilja blanda in hur andra tycker jag ska leva, och det går för det mesta bra. Och precis som Pippi så känner jag mig lite ensam ibland… Det som skiljer är väl att jag inte har en resväska full med pengar. Hade jag haft det så hade jag snickrat på min egen ”Villa Villekulla” lite…  😉

Sköt om er alla bloggvänner!
Sussie aka Ödmjuka Kaxan

Annonser

"Trasiga skor…"?

Picture_0032

Här sitter jag i favoritposition, tittar ut på solen som spricker upp efter ett ösregn och hör en koltrast som vågar sticka fram näbben igen efter ovädret. Det är sista kvällen, och i morrn ska jag åka hem till stan igen. Om jag vaknar i tid, men jag brukar inte ha problem att komma upp om jag vet att jag måste!

Jag vet att jag har bloggat om det här nån gång förr, men jag undrar ofta vad som gör att den ena som har ett – på ett eller annat sätt – trasigt och struligt liv bestämmer sig för att tra nya steg, och lyckas med den kampen? Medan den andra, som sett på ytan iallafall, får hur mycket stöd som helst och ändå inte klarar det? Är det så enkelt som att säga att viljan saknas? Eller att man visserligen fick den hjälp som professionen kan erbjuda, men att det mänskliga engagemanget, tron på individen, saknades? Eller att viljan fanns, men att personen inte vågade tro på sin inneboende förmåga?

Jag har stått oerhört nära människor som har mått dåligt. Ni som följer min blogg har fått dela några av mina erfarenheter. Hur jag har gråtit när någon är hög som eiffeltornet, och personen ljuger och säger ”Jag har inte tagit nåt, jag e ren!” trots det uppenbara. Eller när man får ett nattligt samtal från akuten, för att en person inte har kunnat låta bli att självskada. Att jag blir ännu ledsnare när jag hör att h*n bara blev ihopsydd och sedan hemskickad med ordern ”Gör inte fler såna dumma saker!”

Är det som i den här låten?

Somliga går med trasiga skor,
Tills de har slutat gå,
Gud fader som i himmelen bor
Kanske vill ha det så… 

Nej, jag tror inte det. Jag vet inte vad det beror på. Och så länge jag inte vet, förtjänar alla att få de chanser de ber om. Och förtjänar att plockas upp om de kommer tillbaka och vill ha en ny chans efter att ha gjort bort sig. Jag tror att de flesta som har haft det struligt och vill byta liv misslyckas nån gång. Då förtjänar man inte att höra ”Det visste jag väl!” eller ”Du klarar dig aldrig!” Nej, man förtjänar nån som säger ”jag tror på dig iallafall!” Som ger en kram samtidigt som man ger strama tyglar åt rätt håll. För det är inte lätt att vända 180 grader på en gång. Men alla ni (läs: vi) som lyckas få ett vettigt liv efter det dåliga måendet är värda en applåd!

Kram på er!
Sussie aka Ödmjuka Kaxan

Missbruksgenerna…

Ibland tänker jag på hur det skulle ha varit om jag inte hade varit med i Livets Ord. Jag hade nog just då mått ännu sämre än jag gjorde, för trots allt så tvingade jag mig själv till lite mer disciplin än jag antagligen annars skulle haft. Alla problemen försvann ju inte, men jag hade trots allt motiv till att sköta livet någorlunda…

Att sektberoendet blev ett missbruk – ett kicksökande – är jag inte ensam om bland dem som har haft en tid i nån sekt. För jag har med stor säkerhet ärvt beroendegenerna, så att jag alltid måste tänka mig för. Just nu är jag bara beroende av koffein, som jag har bloggat om förut så samlar en energidryck eller en kopp svart kaffe ihop min förvirrade hjärna så att jag slutar fara runt i tankevärlden! 🙂

Nåja, idag har jag iaf gjort lite nytta på mitt hus. Skrapat och tvättat dörrarna, för målning och inoljning! Hoppas solen skiner i morrn med, så kan jag ösa på med lite färg också, Nästa gång ska jag försöka ta fönstren, för de är bedrööööövliga!

Sköt om er allihopa!
Sussie aka Ödmjuka Kaxan