Kategoriarkiv: Religiöst

Nej, kära CBN, alla ”lefties” är inte anarkister som gillar Nordkorea!

”Swedish leaders believes they’re building the perfect society…” Fast det vill väl de flesta politiska ledare göra – bygga ett så bra samhälle som möjligt, enligt sina visioner?

Nej. Sverige är inte, och har aldrig varit, något kommunistiskt land. Sverige Tillhör EU, som är bland de mest liberala marknadsekonomier som finns.

Att säga att Expressen (en borgerlig kvällstidning) fick hjälp av ”left wing hackers” för att kunna jaga en invandringskritisk människa är även det över gränsen. Och det är faktiskt inte så illa i Sverige, så att mitt ”life can be very unpleasant very quickly” om jag kritiserar landets förda politik. Vi lever som sagt i ett kapitalistiskt – eller marknadsekonomiskt om ni föredrar den termen – system. Lär er det innan ni klipper ihop Husby och Rosengård med militärparader i Nordkorea och Sovjetunionen i ett förvirrat sammelsurium med syfte att få Sverige att se ut som en kommunistisk diktaturstat, vilket inte har mycket gemensamt med verkligheten. Man får faktiskt inte sparken från sitt jobb för att man kritiserar systemet, som Ingrid Carlqvist påstår.

Jag är sån som CBN News (Christian Broadcasting Network) älskar att hata. Men att jag röstar rött innebär inte att jag per automatik är allierad med ”arab, muslim immigrants” eller ”lefties and anarchists” i en ”political alliance against Israel and jews”. Jag tycker ingenting om judar som folkgrupp, har heller ingen anledning att tycka varken bättre eller sämre om dem än etniska svenskar. Detsamma gäller araber och andra minoriteter, för övrigt. Är det trevligt folk får de gärna vara mina vänner. Annars inte. Enkelt.

Kära CBN, som alltid har gått ultrahögerns ärenden, hittar väl inga andra än Ingrid Carlqvist och Ted Ekeroth (kända förespråkare för SD) som så mangrant delar deras ultrablåa åsikter. Det tråkiga är om vanliga hyggliga amerikaner tror på skiten.

För resten, varför är så ofta ultrakonservativa kristna vita emot andra nationaliteter än etniska européer och amerikaner? Jag trodde de visste bättre än att sympatisera med Ku Klux Klan?

Kram på er, antingen ni röstar rött eller blått, är muslimer kristna eller nåt annat. 🙂
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

Annonser

En minnenas dag…

Jag har haft dåligt samvete i flera år, särskilt på Alla Helgons Dag! Det har jag haft för att jag blev tvungen att lämna tillbaka pappas grav i Sölvesborg till kyrkan, eftersom jag inte kunde betala för skötseln av platsen, vilket är ett måste om man inte själv kan resa dit och rensa ogräs osv., helst var vecka på sommaren. Så jag har skämts inför mig själv, och inte velat sätta foten på kyrkogården sen dess.

Men idag var jag där! Jag var först i minneslunden och tände ljus, för både mamma och pappa. Så var jag i kapellet där de med anledning av dagen bjöd på fika och en pratstund. Så jag satt en stund med kaffe och kaka, och fick även några kära återseenden av folk jag kände! Senare på eftermiddagen var det traditionsenlig utomhusgudstjänst, som alltid är lika stämningsfull. Jag har inte varit på den gudstjänsten heller, på lika länge, och jag har saknat den! På en äng bakom platsen där de håller gudstjänsten tänder de alltid en marschall för var och en i församlingen som har dött under året. En fin tradition tycker jag. I år var det ingen som stod mig nära som hade dött, men i en liten stad känner man alltid nån, iaf bekantas bekanta.

Jag behövde komma till kyrkogården kände jag, och göra upp med mitt dåliga samvete, som inte är dåligt mer! 🙂 Det går ju lika bra att tända ljus eller lägga en blomma i minneslunden som vid en gravsten!

Kram och trevlig allhelgona!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

Minneslunden på Slottskyrkogården i Sölvesborg

Lära av varandra är faktiskt inte farligt!

Som jag skrev sist, så har jag varit sjuk några dagar med magknip… Jodå, jag var på läkarundersökning i fredags och fick medicin. Och peppar peppar än så länge har jag mindre magknip. Men jag hade fått det man ofta får av Omeprazol (en magmedicin) om man använder den länge, svampinfektion i halsen. Men det talar ju aldrig vården om för patienterna är regel snarare än undantag vid långtidsbehandling med en av världens vanligaste magkatarrstablett… :/

Det är inte utan att man ibland tror mer på huskurer och naturfolkens medicinmän/kvinnor. Jag tänker ibland på indianhövdingen Cloud Dancing (Dansande Molnet) i TV-serien Dr Quinn, när de fick en epidemi i Western-byn, och Dr Quinn höll på att stryka med för att medicinen tog slut. En fisörnäm tant tyckte inte att Dr Quinn skulle nånstans ”at least not with that character!” Varför är vi så rädda att lära av varann?

Kanske naturmedicin inte borde vara så föraktad av skolmedicinen som den ofta är i västerlandet. För att återvända till indianen och Dr Quinn, så bad han till sina indianska andar, och gjorde avkok på vide. Ifall ni inte vet, så är vide ursprunget till världens mest kända febernedsättande värktablett, magnecyl! Men naturmedicin är nåt att ha respekt för, och inte häva i sig i tron att det är ofarligt bara för att det är ”örter”!

Så nu är det jag som ska sätta i mig kalcium, magnesium, zink, bikarbonat och en massa annat stärkande, och få kroppen mer basisk. Alla med trädgård lär veta att man ska kalka mot svamp… All sorts svamp! Även oönskad sådan i halsen! 🙂

Kram på er!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

Andlighet

Jag skriver sällan om andlighet eller religion nuförtiden i min blogg. Men jag tycker om att ställa öppna frågor, utan att för den skull samtidigt servera färdiga svar…

Jag är liberal kristen, men förkastar för den skull inte människor som tror på andra saker, gudar eller inte tror på nånting alls. Låt mig säga så här: Jag har alltid vetat att jag har en öppenhet för andliga saker, och det har bekräftats av människor från vitt skilda religiösa/andliga traditioner. När jag var med i Livets Ord för många år sen, bekräftade de ofta att jag hade ”Andens gåvor” (numera, när jag är utesluten tror de inte det, men det är en annan historia). En Facebook-vän som är andlig men inte kristen, sa sig vara förvissad att jag har ”Gåvan”. Och en wiccatroende bekant sa när hen la tarotkort för mig, att hen kände av min energi, och att det inte fanns nån tvekan att jag är ”medial”. Så sa hen en sak till, när jag berättade vad folk från andra andliga traditioner sagt om mig. En sak som bara bekräftade min övertygelse:

Olika ord, men det är väl samma sak. Fast bara uttryckt på olika sätt!”

Ja, så tror jag med! Jag kan inte, som man gjorde i de konservativa kristna kretsar jag tillhörde, förakta den som säger sig tjäna godheten och gör goda saker för att hjälpa medmänniskorna. Jag kan inte kategoriskt säga att alla som är med i ”fel” sammanhang med automatik kommer till helvetet!

Jag vet att alla inte tror som jag. Att vissa säger ”galenskap” och förkastar andlighet. Att andra har en klar övertygelse om en enda sanning. Jag kan bara referera till erfarenheter, och är de grundade på galenskap så får de gärna vara det. För i så fall har galenskapen hjälpt mig ibland, t.ex. när jag som barn försov mig när jag skulle med tåget, och efteråt fick höra att det tåget hade krockat. Eller när jag känner av husspöket jag har i min stuga. Spöket som inte gör mig illa, men som andra tycker ”stör” dem! Galenskap? Ja, kanske det… Jag kan påminna om att för 25 år sedan hade dagens ficktelefoner där man kan kontakta hela världen med text, bild och tal varit ”galenskap”…

Bara några enkla(?) funderingar så här på lördagskvällen…

Och för att avsluta med ett känt citat ur Stjärnornas krig:

May the Force be with You!

Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

30 dagar dag 9 – Min tro

Min tro skulle enkelt kunna uttryckas som att jag är kristen. Men jag ska försöka berätta vad jag menar med kristen, med all respekt för den som tror på ett annat sätt. Och jag ska börja med att berätta vad jag inte tror på!

När min pappa, som inte var kristen, dog, så stod jag vid sängen på sjukhuset. Jag trodde på helvetet då, för den som inte hade trott på ”rätt sätt” Jag klagade inom mig och bad en bön att Gud väl kunde göra ett undantag och inte skicka pappa till helvetet. Det är hemskt att en tro som ska vara till tröst, bara ger ångest och förstärker sorgen ännu mer! När jag hade bett nån minut eller så, så bokstavligt hörde(!) jag  nån som sa rakt i örat: ”Hur vet du så säkert att det är bestämt att han ska dit? Det är väl inte du som är Gud?” Inte nån arg eller förebrående röst, utan lugn och konstaterande. Nej, tack och lov är inte jag Gud! Där och då bestämde jag att jag inte kunde tro på att ”kristen = himlen”, och ”alla andra = helvetet”. Jag vet att den som inte tror på andlighet tror att det var en hallucination, och att den som tror på ”andra sidan” kan ta till sig att det var Gud, en ängel, eller nån andlig varelse som ville trösta mig. Jag vet vad jag tror, och att jag fick massor av tröst där och då!

Regnbågskors

Regnbågskors

Jag tror inte heller att det per automatik är synd att vara HBTQ-person (homo, bi-, transperson). Därför blev jag väldigt stött varje gång jag i de konservativa sektsammanhang jag tillhörde en gång i tiden, blev undervisad om att homosexuella inte har rätt att komma till himlen- En undervisning so gavs på ett nästan (eller mycket) hånfullt sätt. Jag minns som igår sexualundervisningen från en ärkekonservativ pastor på bibelskolan jag gick. En ärkekonservativ pastor från USA Lika lite tror jag att Gud har tillåtit HIV för att vi ska lära oss att akta oss för bögsex. Jaha, men flator då? Enligt en konservativ Bibelsyn är det lika stor synd- Och de som har fått HIV i vården eller av medicin. Det kunde man få för 25 år sen, även om risken är nästan försumbar idag i svensk sjukvård. Jag tror inte heller på den förkunnelse som var mycket vanlig i speciellt de karismatiska kyrkorna (bl.a. Pingströrelsen, Örebromissionen och Maranata) att den som har bekymmer kommer att kunnaq leva ett fantastiskt liv bara man tror på rätt gud. Jag höll på att gå i småbitar på en predikantsamling nånstans i Blekinge.Ja, jag har varit på såna samlingar, som f.d. bibelskolelev och tilltänkt evangelist (ett slags ”minipastor om ni inte har hört ordet förr). Två av de präktigaste pastorerna satt med varsin kaffekopp och filosoferade om en f.d. missbrukare som på den tiden var känd i synnerhet i de samfund jag nämnde ovan, Det lät ungefär så här:

”Ja han slutade ju knarka och blev härligt frälst!”
”Men jag hörde att han får Metadon utskrivet nuförtiden…”
”Jaså behöver han sånt för att hålla sig borta? Då är man ju verkligen inte frälst längre, inte om man behöver medicin!”

Suck! Den som aldig själv har varit nära missbruk och missbrukare, borde inte få uttala sig. För jag tror inte att det är så enkelt så att allt löser sig som i ett trollslag för att man blir kristen. Men jag vet att tron kan vara en morot som gör att man klarar att hålla sig drogfri!

Vad tror jag då?

Jag tror på Gud, men däremot inte att Gud måste vara en ”han” som det står i Bibeln. Det jag lutar mig emot är att i Bibeln står det ”Låt oss skapa människor [—] Till man och kvinna…” Om vi är Guds avbilder, så måste Gud vara både man och kvinna, eller hur? 🙂 Och jag tror på att Gud gav oss Jesus för att vi skulle hitta rätt i livet! 🙂

Och glöm inte att det finns inga bevis på att nån religion är sann. Inte att nån är falsk heller. Så det är upp till vad var och en väljer själv att tro, ingen kan kalla den andre ”dum” som tror eller inte tror på andlighet.  Och ”andra sidan” tror jag absolut på. Jag tror på att det finns människor som har gått över till den sidan som vi kallar ”döden”, och att de tar hand om oss. Eller tvärtom. Inte att de vill os illa, men att de kanske inte känner att de har uträttat allt på jorden och vill stanna kvar.

Kram allihopa!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

”Gudstjänst”?

En pastor ställde för ett tag sen frågan i en samling jag deltog, vad deltagarna tyckte kännetecknar en riktigt bra gudstjänst. Hen fick lite olika svar, t.ex. ”Bra predikan”, mysiga psalmer”, ”gemenskap” etc. Mitt svar på frågan blev ”Gå ner till bryggan utanför sommarstugan, med datorn och ett glas vin en försommarkväll. Sedan få sitta och bara koppla av medan jag bloggar och lyssnar på koltrasten!” Pastorn verkade inte tillfreds med det svaret. Men det är min syn på gudstänst. Att få sitta mitt i naturen  utan den stress som jag annars ständigt har både utifrån och inuti. Få läka. Veta att om jag vill så skulle jag få lov att ”krascha”, låta skrattet bubbla eller låta tårarna rulla nerför kinderna.

För mig är det det som är ”gudstjänst”. Att tillåtas ta hand om mig själv, på mina villkor. Få känna mig omsluten. Ibland att ha en riktigt nära vän i närheten, ibland vara helt ensam. Det beror på humöret. Att alla inte kan dela min syn på gud och på religiösa frågor, är inte mitt fel. Jag respekterar all sorts tro, så länge den inte skadar den som tror eller dens omgivning. Jag har både själv mått dåligt, och sett andra må dåligt pga sin konservativa religion, eller pga hur de blir behandlade av religiösa företrädare. Därför är det viktigt för mig att inte försöka trycka på någon en tro man egentligen inte har. För mig var det så. Och när jag vågade stå upp för mig själv, vägade söka hjälp av vården för det kyrkan uppfattade som ”demonbesättelse”, var jag inte välkommen längre. Men det var då. Nu har jag som sagt en tro där jag inte behöver någon kyrka. Jag tror på kärlek, i alla dess former. Kärlek till vännerna, till en ev. partner, till universum, naturen, till hembygden, sitt ursprung… Ja, kärlek finns i många former.

Eller till badbryggan koltrasten och ett glas vin en försommarkväll, när jag tillåts släppa alla formella krav oc vara som jag är. Utan orimlig press på hur ”det ska vara”.

Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

När jag behöver mirakel…

Jag sitter i mitt kök, lapar kaffe och är hjälpligt sminkad för att inte se lika död ut på jobbet som jag känner mig.Om ni visste vad det är skönt att ha fått veta, inte minst från en facebookgrupp där ag är med, att jag inte alls är ovanlig som reagerar som jag gör när det är mycket runt omkring. Nåja, snart är det kanske över, och bara det blir lite mildare ska jag se till att ta semester och åka iväg till stugan. Jag behöver några dagar nu med bara avkopling… En avkoppling jag kan likna vid den definition jag gav en frikyrkopastor när han bad mig definiera ordet ”gudstjänst”. De flesta svarade ”gå i kyrkan” ”träffa kristna kompisar” ”höra predikan” etc. Jag svarade ”Det kan vara att gå ut och sätta mig på verandatrappan i Tredenborg en vårkväll med ett glas vin, lyssna på koltrasten och bara koppla av efter att ha stressat för mycket för länge!”, eller ”gå en promenad i bokskogen som ännu inte har slagit ut, och jag bara hämtar tillbaka en del av min förlorade ork!” Jag märkte att pastorn blev lite ställd, han hade antagligen inte tänkt sig det svaret. 🙂 Men det är min definition av gudstjänst.

Vill du se ett underverk?
Vill du se ett mirakel idag?
Gå upp på klippan, gå upp på ett berg
Gå dit upp och stanna kvar där ett tag
Du behöver inga processioner
Ingen guldbroderad skrud
Du behöver inga orgeltoner

För att gå upp och möta Gud

Texten tilltalar mig, för det är precis så det är för mig. Jag behöver inte stressen att orka eller hinna passa tiden på söndag klockan 11. Jag behöver ingen som definierar vad jag måste, respektive inte får tro på. För mig innebär att ”gå upp på klippan” som Ulf Lundell sjunger om, just det jag beskrev. För mig är det den underbaraste och mest läkande gudstjänst som finns. Och mina största mirakel har jag upplevt utanför allt vad kyrka heter…

Kram på er!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan