Kategoriarkiv: Politik

Die Mauer!

Det fanns en mur som delade Europa i en kommunistisk och en kapitalistisk sfär, sedan många årtionden. Både på västra och östra sidan tyckte man illa om muren.

För ungefär 25 år sen monterades muren ner bit för bit. De flesta människor på båda sidor var lyckliga. De sa ”Äntligen kan vi resa som vi vill! Äntligen kan vi förenas med de vänner och anhöriga vi har på andra sidan!” Så blev det också. Ni som levde då minns bilderna som kablades ut.

Men det varade inte för evigt. Nu bygger vi nya murar, även denna gång rakt igenom Europa. Än en gång ser vi människor i livsfarliga flyktförsök. Över murar, över hav. För att vi som bor på den rikare sidan av EU:s murar inte kan dela med oss av det vi har.

Än ewn gång ekar texten från Joakim Thåströms träffande text…

Halt!
Här får ingen passera,
här kommer ingen förbi.
Kommer aldrig över nån mera,
så gå är du snäll om ditt liv är kärt.

Över taggtråden såg jag min livskamrat,
Susanne stod och gestikulera.
Jag har gått här i tjugo år snart,
men med en K-pist är det svårt att diskutera.

 

Ta hand om er!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

Annonser

Historien upprepar sig!

Det sägs att om man ska förstå sin samtid måste man känna till sin historia…

Det stämmer nog. Jag läste just en artikel På Danmarks radio om en dansk man som körde fem krigsflyktingar till hamnstaden Grenå (läs gärna artikeln, det är inte så svår danska), varifrån det går färja till Sverige.

Skärmdump från Danmarks Radio

Skärmdump från Danmarks Radio

Polisens agerande i detta och liknande fall börjar bli lite väl likt vad som hände under andra världskriget med dem som hjälpte judar att ta sig till gränsen för tryggheten i Sverige. Jag hör människor tycka att ”De kunde väl sökt asyl i det första land de kom till, inte rymma så långt som till Sverige?” Så lägger man till att ”Det är nog inget fel på att söka asyl i Danmark!” Jo, tyvärr är det ”fel på” att söka asyl i Danmark, för där får de numera oftast inte stanna pga politiska beslut. Så förstår jag varför flyktingarna varken vill eller vågar göra det.

Det startas slutna mejlinglistor, där man samråder om hur man bäst hjälper flyktingar, frågar efter farkoster som kan ta dem över gränsen osv. Detta ger mig vibbar från både spännande krigsfilmer och pappas och mammas berättelser om motståndsmän från 1940-talet. Jag trodde världen hade lärt sin läxa från den tiden, men tydligen inte!

Det finns inget fel i att älska sitt land. Men att skylla på att man älskar sitt land för att stänga in sig bakom murar och inte släppa in den som behöver hjälp är ett stort svek.

Som sagt. Historien upprepar sig!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

Att våga ta ställning

Jag har vänner allt ifrån vänster om Vänsterpartiet till höger om Sverigedemokraterna. I det läget går det inte att uttrycka mina åsikter inför alla utan att det blir obekvämt. För mig eller vännen ifråga. Oavsett vilken ställning jag tar, riskerar jag en gliring om att jag är ”korkad”, eller att den jag diskuterar med skruvar på sig och känner sig själv obekväm. Så frågan är: Vill jag vara obekväm? Vågar jag uttrycka en åsikt som kan leda till att jag förlorar några av de kompisar jag har? Eller som (beroende på vilket jobb man har) kan leda till att man blir s.k. ”obekväm” och inte får jobba kvar? Kan jag ens ta ställning för att ett folk som alltid har varit illa ansett på olika sätt – resandefolket, där jag själv har mitt ursprung – har samma självklara rättigheter som alla andra svenska medborgare bosatta i Sverige?

Nej tack, SD!

Nej tack, SD!

Ibland måste man ta ställning offentligt Och jag vet att några av mina bekanta inte anser att jag serJa det är klart jag kan! Men kan jag göra det utan att bli ifrågasatt?  Det är inte lika säkert. Och till en del hör det till den offentliga debattens spelregler att bli ifrågasatt. Det ingår i en normal debatt att våga bli emotsagd, att bryta sina åsikter mot andras. Men det hör inte till ”normal debatt” att både politiker och journalister idag tar för givet att de kommer att få utstå näthat, få hotfulla mejl eller telefonsamtal eller gliringar på sin Facebooksida. En av alla som uttrycker sin rädsla för bl.a. elaka mejl till jobbet är journalisten Sofia Mirjamsdotter i Sundsvalls Tidning. Hon skriver att hon tänker fortsätta trots rädsla. Andra, t.ex. Anna-Karin Bengtsson i Osby, lämnade sin plats i politiken och drog sig undan offentlighet, när odemokratiska krafter har hotat för länge. Jag förstår dem som inte orkar, eller inte vågar, fortsätta. Jag förstår dem som flyttar eller går under jorden pga rädsla.

Jag är en så kallad gräsrot, och tillskriver inte mig själv nån opinionsbildande effekt annat än på gräsrotsnivå. Men så låt mig då bilda opinion bland andra gräsrötter. Det innebär också att jag kommer att få påhopp från i första hand andra gräsrötter. Kanske att andra gräsrötter ifrågasätter om jag förstår Sveriges bästa, kallar mig ziggiskramare och kommunistjävel.

Just av dessa orsaker måste den som kan, våga ta ställning. För demokratins värderingar. Mot främlingsrädslan, för jag tror att det oftast handlar om rädsla. Jag har vågat ta ställning. Vågar du?

Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

#hatet ”Det finns ingen rasism i Sverige!”

Jävla negerjävel, det finns ingen rasism i Sverige! Packa och stick!

…och några andra rasistiska tillmälen, är vad som hörs i den här videon från Nöjesguiden, som har gett ut en skrift som heter #hatet. Läs den genom att klicka på länken.

För visst finns rasism i Sverige, som på alla andra ställen. En rasism som inte längre går att blunda för. Det går inte längre att säga ”Det är inte så farligt!” Rasism handlar inte bara om att spotta på EU-migranten som sitter utanför ICA med sin burk och tigger eller säljer småprylar, eller att säga att alla romer tillhör kriminella ligor. Rasism är att ta för givet att en mörkhyad i förebyggande syfte bör punktmarkeras. Rasism är att berätta ”roliga” (läs: förnedrande) vitsar om ”ziggizar” runt kaffebordet. Rasism år när de andra skrattar och tycker vitsen är kul. Rasism är när vit medelklass normaliserar det faktum att nysvenskar har svårare att få jobb med att säga ”Det är så det är idag och alltid har varit”. Att ”det är så det är”, gör inte rasismen mer rumsren, inte mer accepterad.

När ska vi sluta tro att just vi är bäst i världen? Det är vi faktiskt inte. Vi är inte sämst heller, vilket vi också ska påminnas om! För jag vet givetvis att även s.k. omvänd rasism förekommer. Jag vet att det finns människor av andra kulturer som uttrycker rasistiska tillmälen mot vita! Det är naturligtvis inte heller acceptabelt, och ska också uppmärksammas. Det är inte okej när en mörkhyad ungdom drar fram ”rasistargumentet” för att jag inte ger honom en cigarett. Det är inte heller rätt att en nysvensk man som får nej när han raggar på mig, skriker ”Jävla rasist som icke vill knulla utländska män!”, när jag öht inte har nämnt nån annan orsak till mitt nej än att jag inte var intresserad.

Och jo. Rasism finns i Sverige. Från alla håll. Och ingen rasism är okej!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

Den demokratiska terroristen!

Jag tar en risk genom att blogga, i synnerhet om jag skriver åsikter där jag sticker ut hakan. Jag tror inte nånting kommer att hända i morgon, om jag skriver något obekvämt idag, eftersom jag inte är nån politisk ”kändis”. Men jag har människor i min bekantskapskrets som blivit uthängda på nätet, fått ett telefonsamtal om att tänka på barnen nästa gång de går hem från skolan, eller fått ett kok stryk på stan.

Men jag känner att ingen längre kan komma undan var samhällsklimatet är på väg, genom att inte bry sig eller tänka ”Det drabbar ju inte mig!” Jag tror tyvärr det är en tidsfråga innan det händer nåt mer än verbala hot om att jag är ”bögkramare!” ”ziggisälskare!” eller ”kommunistjävel!” Då borde jag inte ens nämna diffusa kommentarer i ironisk ton att jag inte är vid mina sinnens bruk om jag inte förstår att romska tiggare är gangsters.För som sagt, jag har inte tillnärmelsevis råkat lika illa ut som andra.

Som sagt, idag tror jag inte att det är så farligt för mig att sticka ut hakan. Men vem vet, om fem år, eller om ett år, kanske samhället har hårdnat ännu mer om vi inte reser oss nu och säger ”stopp!” Då kanske nån sitter och lusläser bloggar för att kartlägga vem som är ”sverigefientlig” eller ”vänstersympatisör”. Ingen, eller nästan ingen, trodde 1932 att Hitler var så farlig. Några år senare hårdnade klimatet för oliktänkande, för ”rasförrädare”, sjukskrivna och arbetslösa. Men fortfarande hade medelklassen det bra i Tyskland om man var ”arisk”, om man höll käft och var lojal mot Tredje Riket. Så varför skulle man då klaga?

Ja, just det… Varför skulle vi klaga? Antidemokratiska strömningar är ju så ”marginella”! Inget kommer väl att hända hos oss? I vår tid? Jo, tyvärr finns risken att det kan det! Om inte tillräckligt många reser sig och protesterar. Men om vi är villiga att protestera – då måste vi våga ställa oss en fråga. Är det moraliskt rätt att bekämpa antidemokratiska tendenser med antidemokratiska metoder? Och om det är möjligt, bör man göra det? Bör vi kasta molotovcocktails på rasisterna som repressalier mot dem som jagar invandrare med järnrör? Ska vi med våld stoppa Svenskarnas Partis demonstration, om de har fått polistillstånd? Nej, jag tror inte det. För då har vi förfallit till deras egna metoder. En person (som jag inte tänker namnge) sa nät bra för nåt år sen, som jag har tänkt på sen dess. ”Man kan mycket väl sympatisera med målet (i detta fall att bli av med rasism och nazism, min anm.) utan att för den skull sympatisera med metoden för att nå målet!”

Men det är vad jag säger idag. Jag vet inte hur jag kommer att ställa mig om klimatet hårdnar ännu mer. Om jag ser tendenser som rasism och antidemokrati väva ännu mer, hur kommer jag att reagera? Kommer jag att tycka att ”Nu är det nog!”? Det finns nåt som kallas nödvärn. Och vad är nödvärn? I lagens mening innebär det att bruka lite våld, i syfte att förhindra att nät ännu värre sker. T.ex. får jag slå nån i huvudet som har en uppenbar åsikt att mörda.

”Det var en gång” eller sagan om 14 september

Det var tidig höst, eller snarare fortfarande sensommar och badvänligt, när jag var och röstade i början av september. Natten efter 14 september fick vi valresultatet, och jag hoppades att den rödgröna majoriteten innebar att de som har det sämst inte skulle tvingas acceptera ytterligare försämringar.

Idag står det klart att det inte blev så. Sverigedemokraterna röstade för alliansens budget, vars inriktning är att den som jobbar  som ett svin ka få mer, den som inte kan jobba pga sjukdom eller ålder ska inget ha. Liksom den som letar jobb och inte hittar nåt. Det är föga förvånande egentligen, att ett högerpopulistiskt parti röstar för en budget som har slagsida åt det borgerliga hållet.

 

Och nu har vi det som nog ingen ville, även om de flesta etablerade partier säger att de är taggade, och ska göra allt för att vinna. Men det är ju en naturlig uppgift för politikerna att säga så! Och nu går vi in i en ny valrörelse, och ett nytt val den 22 mars. Blir det bättre efter det valet? Fan vet…

Kram på er, och gå och rösta den 22 mars. Även om ni är trötta på både val och politik!
Sussie a.k.a.Ödmjuka Kaxan

Blåsippan och rötterna…

sdblomma

Blåsippan är som ni säkert vet fridlyst, även om fridlysningen är olika stark i olika delar av landet. I hela landet är det emellertid förbjudet att gräva upp den med rötterna. Kanske tur det, för annars skulle den riskera att försvinna helt. Nå, men varför skriver jag om blåsippor när det är höst ute? Jo, för att jag drar en parallell…

Sverigedemokraterna har som bekant en blåsippa som symbol. Den är säkert passande för ett parti som inte vill att man ska gräva för mycket i dess rötter. Jag tänker mig metaforen ”Nej rör oss inte, vi är friiiiidlysta!” Dessutom har man ju ”rensat ut” de fascister och nazister som kan ha funnits i partiet i gamla tider. Men – samtidigt vill man granska Vänsterpartiets rötter i Sovjetkommunismen, eftersom alla väljare ska ha rätt att känna till ett partis antidemokratiska förflutna. Ja, självklart ska vi ha rätt att känna till V:s mörka förflutna. Men ett parti ska inte bara dömas efter sitt förflutna, utan utifrån hur de agerar idag. För det är ju det SD vill att vi ska göra när det gäller dem själva!

Vems rötter ska vi syna mest? Jag är inte emot att syna alla politiska rörelser i sömmarna. Gör vi det, så ser vi antagligen att de flesta partier har saker de idag inte talar så högt om. Även SD. Så ta och gräv lite runt blåsippan, så hittar du de bruna rötterna…

Ta hand om er!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan