”Nyttig idiot!” eller ”Endast kärleken segrar!”

Jag tänkte skrivit det här redan igår när ämnet fanns i allas medvetande. Men jag orkade inte. Jag satt framför TV:n hela dagen och grät, över vad som hände i Paris. Det kanske var bra att vänta, för nu börjar analyserna av dådet komma. Och jag börjar analysera analyserna…

Mitt Facebook-flöde fylldes igår av sympati för Frankrike, och att vi påste sätta hårt mot hårt. Syriska flyktingar ska stoppas, eftersom de kanske är terrorister, riv alla moskéer etc. Och ja, självklart ska vi känna sympati med det franska folket. Och självklart måste vi fördöma terrorism. All terrorism! Dagen före slog IS till mot bl.a. en moské i Libanon, Då glittrade varken Globen, Vita Huset eller Operahuset i Sidney i Libanons färger. Är inte IS lika hemska när de terroriserar oskyldiga moskébesökare i Libanon?

Ja, jag har också en Facebookprofil i Franska färgerna! Men det gör mig inte till en nyttig idiot för någondera sidan!

Men oavsett vem som är skyldig, och vem som drabbas, så får vi aldrig gå i den fälla vi så glatt promenerade rakt i på 1970-talet, när terroristerna var kommunister och hette Röda Arme-fraktionen och Röda Brigaderna. I synnerhet i Västtyskland, men även i Skandinavien var vi livrädda, särskilt efter ockupationen av västtyska ambassaden i Stockholm.

Samhället blev allt mer slutet. och jag minns som igår ett reportage med den gamle skjutjärnsreportern Bo Holmström. Han visade hur västtysk polis beväpnat sig till tänderna, i syfte att skydda sig och befolkningen mot Röda Arme-fraktionen. ”Titta här, till och med trafikpoliserna har kulspruta!” Precis vad terrorgrupperna förutsett, och velat. De ville skapa ett polariserat samhälle, för eller emot. Att vanligt folk skulle bli rädda. Och de lyckades, tyvärr.

Många säger idag, antingen man röstar rött eller blått, att hårda tag är det enda som hjälper. Att det är bättre att låsa in eller landsförvisa några oskyldiga för mycket, än att någon förmodad terrorist slinker igenom. Vi har på senaste tiden sett i det annars ifråga om gränskontroll öppna Schengenområdet, att passkravet återinförs under förevändning att vi i det ”fredliga” EU måste, för att skydda oss mot ”Islamiska Statens” terrorceller. Men parismassakern visade att den vägen inte har lyckats. Man har ett dygn efter attacken konstaterat att en av terroristerna hade franskt pass, och honom hade inte gått att stoppa med en sträng gränskontroll. En annan hade troligen kommit med flyktingströmmen från Syrien, med syriskt pass. Alltså, då måste vi, för att skydda oss, avvisa alla flyktingar, alla muslimer, eller kanske alla som råkar se ”arabiska” ut. Och då är vi skrämmande nära 1930-talet, när många länder, inklusive Sverige, inte släppte in judar och romer (som på den tiden kallades zigenare).

Ja, jag tror att hårda tag är det enda som hjälper mot terrorism. Men jag tror inte på att de hårda tagen med nödvändighet måste innebära exkludering och misstanke mot alla som inte är som ”vi”. För vilka är ”vi”? Jag tror att hat är den sämsta vägen till trygghet. För hat och polarisering är precis vad terrorister eftersträvar. Jag tror att i slutändan kan hat och polarisering aldrig leda till en seger!

Kram på er!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

 

Nej, kära CBN, alla ”lefties” är inte anarkister som gillar Nordkorea!

”Swedish leaders believes they’re building the perfect society…” Fast det vill väl de flesta politiska ledare göra – bygga ett så bra samhälle som möjligt, enligt sina visioner?

Nej. Sverige är inte, och har aldrig varit, något kommunistiskt land. Sverige Tillhör EU, som är bland de mest liberala marknadsekonomier som finns.

Att säga att Expressen (en borgerlig kvällstidning) fick hjälp av ”left wing hackers” för att kunna jaga en invandringskritisk människa är även det över gränsen. Och det är faktiskt inte så illa i Sverige, så att mitt ”life can be very unpleasant very quickly” om jag kritiserar landets förda politik. Vi lever som sagt i ett kapitalistiskt – eller marknadsekonomiskt om ni föredrar den termen – system. Lär er det innan ni klipper ihop Husby och Rosengård med militärparader i Nordkorea och Sovjetunionen i ett förvirrat sammelsurium med syfte att få Sverige att se ut som en kommunistisk diktaturstat, vilket inte har mycket gemensamt med verkligheten. Man får faktiskt inte sparken från sitt jobb för att man kritiserar systemet, som Ingrid Carlqvist påstår.

Jag är sån som CBN News (Christian Broadcasting Network) älskar att hata. Men att jag röstar rött innebär inte att jag per automatik är allierad med ”arab, muslim immigrants” eller ”lefties and anarchists” i en ”political alliance against Israel and jews”. Jag tycker ingenting om judar som folkgrupp, har heller ingen anledning att tycka varken bättre eller sämre om dem än etniska svenskar. Detsamma gäller araber och andra minoriteter, för övrigt. Är det trevligt folk får de gärna vara mina vänner. Annars inte. Enkelt.

Kära CBN, som alltid har gått ultrahögerns ärenden, hittar väl inga andra än Ingrid Carlqvist och Ted Ekeroth (kända förespråkare för SD) som så mangrant delar deras ultrablåa åsikter. Det tråkiga är om vanliga hyggliga amerikaner tror på skiten.

För resten, varför är så ofta ultrakonservativa kristna vita emot andra nationaliteter än etniska européer och amerikaner? Jag trodde de visste bättre än att sympatisera med Ku Klux Klan?

Kram på er, antingen ni röstar rött eller blått, är muslimer kristna eller nåt annat. 🙂
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

Berikande multikulturalism eller ghetto?

Vad tänker du på när du hör ordet ”Förorten”? Djursholm eller Rinkeby? Limhamn eller Rosengård?

Jag tänker just nu på de förorter som har kommit att kallas utanförskapsområde. Eller som nyligen har döpts om till ”utvecklingsområde”. Det kan diskuteras huruvida en förändring av ordet förändrar hur vi ser på de utsatta förorterna/stadtsdelarna, såväl som att inte många förhåller sig bättre mot utsatta grupper bara för att de kallas romer istället för zigenare och tattare, eller afrosvenskar istället för negrer. Men jag tänker inte på just det idag…

Så här skildrade den amerikanska tv-kanalen Fox News området Rosengård i Malmö:

Dvs som ett område som i stort sett bara består av problem, och att de problemen orsakas av invandrarna.

En annan förort, i Kristianstad, som numera kallas Gamlegården (vi med anknytning sedan gammalt kallar fortfarande förorten Näsby, ännu ett exempel på områden som bytt namn för att minska stigmatiseringen), beskrivs så här av den kommunala hyresvärden ABK och hyresgästföreningen:

De här två områdena är s.k. miljonprogram, uppsmällda från slutet av 1960- till mitten av 1970-talet. De kan sägas ha ungefär samma karaktär av mångkulturell förort. Men hur ska den mångkulturella miljön beskrivas? Är den en högexplosiv krutdurk som smäller en och annan gång, när invandrarungdomar kastar sten på poliser, slår sönder skyltfönster och tänder fyr på bilar? Eller är den en berikande gemenskap där alla har nåt att lära av varann?

Sanningen ligger, som alltid, nånstans mitt emellan. Man får inte tro att alla miljonprogramsförorter är krutdurkar och krigszoner där ingen kan vistas ute utan risk för att bli ihjälslagen, eller det inte går att som vit kvinna lämna hemmet utan att bli kallad hora om en går utan burka. Så är det inte. Men det är heller ingen idyll! Det går inte att blunda för de problem som finns i de flesta segregerade områden. Den som inte vågar se problemen, är naiv. Men den som bara ser skräckversionen är inte heller rättvis.

Jag har inga bra svar. Bara att inget nånsin är bara svart eller vitt…

Kram på er!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

Vardagsrasisten

Citat från diskussion igår med en bekant:

Bekant: Kan du som är tattare förklara varför tattarna envisas med att fortsätta vara tattare? Om de bär sig svenskt åt så får de fler jobb och får inte stryk! Fula kläder har de med, och passar inte in i vårt Sverige!”
Jag: För att vi är resande, inte konstigare än att vara stolt skåning… Eller att samerna vill få hålla på med sina renar! Ska de inte få det?”
Bekant: De kan ta ihjäl sina renar och flytta till andra ställen än Lappland, så skulle det gå bra för dem! Istället för att de flesta lappar lever på socialbidrag och brännvin!
Jag: Var hittar du den statistiken?
Bekant: Men det gör de!

I det läget är det inte lönt att fortsätta argumentera, för det hade i likhet med tidigare gånger slutat med skrik och gap från bägge håll. Och jag behövde spara på den lilla energi jag hade. Fegt? Kanske det. Men förutom att jag faktiskt inte hade orkat (pga både att jag fortfarande inte är återställd efter min utbrändhet, och började tappa orken efter en energidränerande dag) så visste jag att det inte skulle ändra motpartens åsikt. Och jag hade just då inte orkat gap och skrik som skulle blivit resultatet.

Så visst finns vardagsrasism. Men de gånger jag vet att det är helt meningslöst att starta ett gräl, så nöjer jag mig med att markera min åsikt, och sedan gå därifrån. Ibland är det inte lönt att börja skrika på folk…

”Mot dumhet kämpar gudarna förgäves”
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

Gamla gummor, hör jag till dem nu?

Bah!

Vilken natt… Jag har tydligen gått samma väg som överviktiga gamla gummor, och fått besvär med gallan. Trots att jag inte är överviktig. Men okej då, gammal gumma är jag väl antingen jag vill eller ej.

Jag somnade i tid igår, ungefär klockan 22. Vaknade igen halv tolv och hade svinont! Det var inget att göra åt, sa sjukvårdsupplysningens hemsida, utan bara att stå ut ”alltifrån några minuter till flera timmar. Det blev flera timmar. Däremot kunde man tydligen få receptbelagda värktabletter utskrivna, om man har besvär ofta.

Nåja jag somnade till igen vid tre eller fyra, vet inte exakt. Jag minns att jag begrep att jag inte skulle orka vakna halv åtta som jag brukar vilja göra även de dagar jag jobbar eftermiddag. Ställde klockan på strax före tio, men kom inte upp förrän halv elva. Tur att det var idag jag hade eftermiddagsjobb! Jag var så trött när jag om upp, och ville helst legat kvar i sängen, men när jag väl var på väg till jobbet kändes det bättre. Och nu mår jag ganska bra!

Väl på jobbet hörde jag talas om Sverigedemokraternas senaste utspel, att arbeta utomparlamentariskt med kampanjer mot flyktingar, eftersom de anser att de inte har lyckats föra fram sin främlingsfientlighet i Riksdagen. Jag kan spontant tycka att är man vald till parlamentariker, så är det att svika väljarna att inte sitta där. En annan tanke är att jag hoppas de ointe tar ut sitt riksdagsarvode om de skolkar från jobbet. De är ju måna om att vanligt folk inte ska ha orättfärdiga bidrag, så…

Jaja, den som lever får se.

Ikväll är jag ganska trött, fast klockan inte ens är åtta. Får se om jag kan sova ordentligt i natt, men det får jag nog! 🙂

Kram på er!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

”Alla har samma chans…”

”Livet är väl ingen dans
Alla har samma chans
Säger du och vänder blicken
Åt et annat håll….”

Jag önskar att det var så, att alla fick samma chans. Men hur gärna många vill tro det. Vill tro, av välvilja för att det borde vara så, eller i förakt för den som inte lyckas nå lika långt som andra, så är det inte så. När ska vi inse att alla inte föds med samma förutsättningar? Att det inte är självklart för alla att gå på uni och ”bli nåt”? Att det inte alltid (eller oftast inte!) handlar om lathet eller att man ”väljer” att stå kvar på en i samhällets ögon lägre statusnivå?

Jag blir riktigt ledsen varje gång jag hör föraktfulla kommentarer om barnen som liksom tjejen i texten…

”…torkar bort sitt snor
Hon går i snön i sommarskor
I betongen
Magen skriker…”

Är det hennes fel? Är det mammas fel som ”kunde prioriterat bort öl och cigaretter”? Kanske. Men det är inte alltid föräldrarna ens använder öl och cigaretter. De kan ha haft oturen att bli långtidsarbetslösa, eller sjukskrivna. Och i dagens samhälle tar det inte lång tid i den situationen innan en kan hamna under isen både ekonomiskt och socialt.

”…en liten tjej
Som inte kunnat tacka nej
Till betongen…”

De flesta som växer upp i betongförorterna kan knappast ”välja” något annat. Jag kunde knappast ”tacka nej till betongen”.

En sak till: Min pappa skötte iofs alltid sitt jobb, men ibland drack han för mycket. Han sa vid ett tillfälle

”Om Direktör X ramlar ihop och dör på gatan, tycker alla synd om honom, och det kommer på första sidan i lokalbladet. Om jag ramlar ihop säger folk ‘Han har supit ihjäl sig!’ även om jag är nykter!”

Och han hade rätt. När han – i nyktert tillstånd (tänk att det ska behöva påpekas, men både han och bilisten ifråga blev alkotestade) – blev påkörd på ett övergångsställe av en vårdslös bilist, och skadad för livet, var de flestas första fråga hur mycket han hade supit.

Med det här vill jag inte säga att det för evigt är kört för den om inte föds med silversked i mun. Däremot att vi har olika förutsättningar. Och därmed olika lång väg till toppen. Om det nu är toppen vi vill nå. Jag vill det inte, för jag hör inte hemma i toppen. Inte i botten heller.

För jag är betongunge, vilket naturligtvis har präglat mig. Det verkar finnas de som tycker man bör skämmas över att som yngre ha trampat runt i förortsbetongen bland höghusen. Men jag skäms inte över mitt ursprung. Inte nu längre. Det gjorde mig till mig, och jag är för det mesta stolt över den jag blev! 🙂

Men påstå aldrig att alla har samma chans bara en anstränger sig.
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

Ku Klux Klan utan all övrig jämförelse…

…Eller kanske snarare med all jämförelse.

Jag har just sett ett antal avsnitt av Ginas Värld på SVT Play.Gina Dirawis program är bra som alltid. Men avsnittet om Ku Klux Klan var extra intressant. Klicka gärna på bilden och titta (avsnittet kan ses till den 22 november 2015).

Klicka på bilden för att se avsnittet på SVT Play!

Gary, som Gina träffar på en lokal småstadspub ungefär 21 minuter in i programmet kunde varit valfri ”svans” efter SD. Och nu hör jag några protestera mot att SD inte är rasister, och absolut inte kan jämföras med Ku Klux Klan. Kanske inte men det var inte det jag skrev heller. Min jämförelse gäller Garys argumentation. ”Man kan inte betrakta oss efter hur det var förr!” ”Partiet har förändrats sen dess!” ”Men har du bevis för det där, det var väl på 50-talet. Nu är vi inte såna!” osv. Det är ganska talande för den kategorin människor, att Gary först ogillar muslimer. När Gina berättar att hon är muslim så ogillar han inte just henne, för hon ”är en snygg muslim!”

Känns retoriken igen från många av SD:s fotfolk? Ett fotfolk som oftast är vanligt hyggligt folk som kanske inte vill illa. Som troligen inte själv skulle gå ut och skjuta invandrare, men som utan att ens tänka på att de underhåller vardagsrasismen talar för att Sverige är till för oss vita, och att svartskallarna kan stanna hemma. Eller framför ovederhäftig statistik på att Romer alltid är mer brottsbenägna än vita.

Så enkelt är det inte. Och jag tänker inte säga att alla invandrare alltid är snällare än alla vita. Och jag tänker inte förneka att jag har kallats ”rasist” och ”fittjävel” när jag inte omgående lyder en minsta vink från en utländsk ungdom, ger bort en cigarett eller avslutar ett oförskämt telefonsamtal från okänd random invandrare som ringer och vill ha sex, för att han har hört att alla svenska tjejer är lättfotade. Det är lika mycket rasism, och ska inte heller tolereras!

Förutom det avsnitt jag skriver om, så titta gärna även på resten av serien. Klart sevärd!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

Die Mauer!

Det fanns en mur som delade Europa i en kommunistisk och en kapitalistisk sfär, sedan många årtionden. Både på västra och östra sidan tyckte man illa om muren.

För ungefär 25 år sen monterades muren ner bit för bit. De flesta människor på båda sidor var lyckliga. De sa ”Äntligen kan vi resa som vi vill! Äntligen kan vi förenas med de vänner och anhöriga vi har på andra sidan!” Så blev det också. Ni som levde då minns bilderna som kablades ut.

Men det varade inte för evigt. Nu bygger vi nya murar, även denna gång rakt igenom Europa. Än en gång ser vi människor i livsfarliga flyktförsök. Över murar, över hav. För att vi som bor på den rikare sidan av EU:s murar inte kan dela med oss av det vi har.

Än ewn gång ekar texten från Joakim Thåströms träffande text…

Halt!
Här får ingen passera,
här kommer ingen förbi.
Kommer aldrig över nån mera,
så gå är du snäll om ditt liv är kärt.

Över taggtråden såg jag min livskamrat,
Susanne stod och gestikulera.
Jag har gått här i tjugo år snart,
men med en K-pist är det svårt att diskutera.

 

Ta hand om er!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

Historien upprepar sig!

Det sägs att om man ska förstå sin samtid måste man känna till sin historia…

Det stämmer nog. Jag läste just en artikel På Danmarks radio om en dansk man som körde fem krigsflyktingar till hamnstaden Grenå (läs gärna artikeln, det är inte så svår danska), varifrån det går färja till Sverige.

Skärmdump från Danmarks Radio

Polisens agerande i detta och liknande fall börjar bli lite väl likt vad som hände under andra världskriget med dem som hjälpte judar att ta sig till gränsen för tryggheten i Sverige. Jag hör människor tycka att ”De kunde väl sökt asyl i det första land de kom till, inte rymma så långt som till Sverige?” Så lägger man till att ”Det är nog inget fel på att söka asyl i Danmark!” Jo, tyvärr är det ”fel på” att söka asyl i Danmark, för där får de numera oftast inte stanna pga politiska beslut. Så förstår jag varför flyktingarna varken vill eller vågar göra det.

Det startas slutna mejlinglistor, där man samråder om hur man bäst hjälper flyktingar, frågar efter farkoster som kan ta dem över gränsen osv. Detta ger mig vibbar från både spännande krigsfilmer och pappas och mammas berättelser om motståndsmän från 1940-talet. Jag trodde världen hade lärt sin läxa från den tiden, men tydligen inte!

Det finns inget fel i att älska sitt land. Men att skylla på att man älskar sitt land för att stänga in sig bakom murar och inte släppa in den som behöver hjälp är ett stort svek.

Som sagt. Historien upprepar sig!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

Att våga ta ställning

Jag har vänner allt ifrån vänster om Vänsterpartiet till höger om Sverigedemokraterna. I det läget går det inte att uttrycka mina åsikter inför alla utan att det blir obekvämt. För mig eller vännen ifråga. Oavsett vilken ställning jag tar, riskerar jag en gliring om att jag är ”korkad”, eller att den jag diskuterar med skruvar på sig och känner sig själv obekväm. Så frågan är: Vill jag vara obekväm? Vågar jag uttrycka en åsikt som kan leda till att jag förlorar några av de kompisar jag har? Eller som (beroende på vilket jobb man har) kan leda till att man blir s.k. ”obekväm” och inte får jobba kvar? Kan jag ens ta ställning för att ett folk som alltid har varit illa ansett på olika sätt – resandefolket, där jag själv har mitt ursprung – har samma självklara rättigheter som alla andra svenska medborgare bosatta i Sverige?

Nej tack, SD!

Ibland måste man ta ställning offentligt Och jag vet att några av mina bekanta inte anser att jag serJa det är klart jag kan! Men kan jag göra det utan att bli ifrågasatt?  Det är inte lika säkert. Och till en del hör det till den offentliga debattens spelregler att bli ifrågasatt. Det ingår i en normal debatt att våga bli emotsagd, att bryta sina åsikter mot andras. Men det hör inte till ”normal debatt” att både politiker och journalister idag tar för givet att de kommer att få utstå näthat, få hotfulla mejl eller telefonsamtal eller gliringar på sin Facebooksida. En av alla som uttrycker sin rädsla för bl.a. elaka mejl till jobbet är journalisten Sofia Mirjamsdotter i Sundsvalls Tidning. Hon skriver att hon tänker fortsätta trots rädsla. Andra, t.ex. Anna-Karin Bengtsson i Osby, lämnade sin plats i politiken och drog sig undan offentlighet, när odemokratiska krafter har hotat för länge. Jag förstår dem som inte orkar, eller inte vågar, fortsätta. Jag förstår dem som flyttar eller går under jorden pga rädsla.

Jag är en så kallad gräsrot, och tillskriver inte mig själv nån opinionsbildande effekt annat än på gräsrotsnivå. Men så låt mig då bilda opinion bland andra gräsrötter. Det innebär också att jag kommer att få påhopp från i första hand andra gräsrötter. Kanske att andra gräsrötter ifrågasätter om jag förstår Sveriges bästa, kallar mig ziggiskramare och kommunistjävel.

Just av dessa orsaker måste den som kan, våga ta ställning. För demokratins värderingar. Mot främlingsrädslan, för jag tror att det oftast handlar om rädsla. Jag har vågat ta ställning. Vågar du?

Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan