Jag är så stolt över att en del av min dröm har blivit sann nu. Drömmen jag hade att få skriva bok!
Dinglarens väg – Vorsnos Drom, som jag medverkar i!
Nej, det är inte bara mitt projekt, och jag har inte skrivit boken själv. Jag har bara skrivit ett kapitel, så så det vore fel att ta äran själv! Den är en antologi, och innehåller berättelser om och av resandefolket och människor som står minoriteten nära. Hade inte Britt-Inger Hedström Lundqvist och Ann Hellman tagit initiativ och hållit i alla trådar senaste året, hade den aldrig blivit verklighet. Så TACK, Britt-inger och Ann, för initiativet till en bok som behövs!
Jag har inte velat skriva om det hela förrän jag fick boken i handen. För jag tror alltid det värsta om saker jag gör, tills jag ser att det är färdigt. Och nu är boken färdig! 🙂
Jag tänkte att nån säkert är nyfiken på hur det ser ut nära min stuga!
Så ni får en lite skakig färd längs med sista grusvägen, ni får nöja er med att klippet är skakigt för så blir det om man kör på en liten skogsväg. Om ni kollar lite extra strax efter den tvära vänstersvängen där jag kommer ut i skogen så ser ni badet som jag skröt om jag hoppade i så sent som oktober 2014, när hösten var så otroligt varm! 😉 Klippet är från idag vid middagstid, när jag körde ner efter att ha varit och helghandlat. Som ni ser är det fortfarande liiiite grönt, även om det nog ramlar vid nästa storm. Det är betydligt grönare än i Nässjö i alla fall, där det inte finns många löv kvar på träden nu. Och definitivt inga gröna sådana!
Usch är det fler som känner som jag när ni ser tiggarna utanför affären? Där jag oftast handlar när jag är nere i stugan, brukar det sitta en tiggare, och ibland står även en försäljare av Faktum (de hemlösas tidning). Det gjorde det idag med. Jag brukar ge tiggaren en småpeng om jag har kontanter, och nån gång har jag även köpt Faktumförsäljarens tidning, eftersom jag tycker det är ett vällovligt syfte. De får 25:- per såld tidning, och får även känna att de gör nåt för pengarna de tjänar. Många vittnar om att det stärker självkänslan. Idag hade jag dock inte råd med tidningen.
Färdighandlad och på väg ut med min kundvagn stod de naturligtvis kvar. Och jag hade så dåligt samvete för att jag hade köpt onödig coca cola och tre lussekatter. Jag tänkte ju på att det har varken tiggaren eller den hemlösa råd med… Sån är man ofta om man är en HSP (High Sensitive Person). Ett personlighetsdrag som jag absolut inte vill bli av med, även om de starka känslor jag ofta har är på både gott och ont. Jag hade inte kunnat ta till mig all njutning här, vid strandkanten, i den färgsprakande höstskogen, eller av en fågel som svävar på himlen lika starkt om jag inte vore HSP!
I morgon går jag nog till kyrkogården, den brukar vara så vacker på allhelgonahelgen. Jag har köpt ett ljus att tända för mamma och pappa, som inte finns på jorden mer, och så går jag nog på den friluftsgudstjänst de alltid brukar ha i skymningen på alla helgons dag. Jag var första gången på den samma allhelgona som pappa hade begravts sommaren innan. Sen dess har jag fortsatt gå på den de allhelgonahelger jag är här nere, för den är alltid så stämningsfull!
Jag ska inte lova, men ni kanske få fler små klipp från omgivningarna under helgen! 🙂 Jag vet att en del har undrat hur det ser ut!
Kram på er! Ha en fin helg antingen ni ska halloweenspöka eller gå till kyrkogården! 🙂
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan
Jag hade planerat, och även börjat fila på ett inlägg om rasism tills idag.
Men en sån här dag går det inte. Inte när det värsta attentatet i modern svensk historia inträffat för några timmar sen. Jag kände att jag både för min egen och respekten för Sveriges skull behöver ”stuva om i tablån”. Precis som public service-media (SR och SVT) gjort.
Men – man behöver även ”vanliga” program en sån här kväll. Det tror jag är viktigt, i synnerhet när man som jag är HSP (High Sensitive Person). Klicka på länken om ni vill veta vad det är! Kort uttryckt, så har en HSP-person alla sinnen vidöppna för känslointryck.
Och nu tog jag till mig ännu ett känslointryck, som för mig gav ännu mer allvar till nyhetssändningen, och hela situationen. Jag såg en sak på Rapport, som säkert inte alla skulle ha observerat. Nyhetsankaret Lisbeth Åkerman har tagit fram sin svarta kavaj och vita blus!
Skärmdump från SVT Rapport
Den dress ett f.d. nyhetsankare sa att alla medarbetare har i sitt persedelskåp. Den som de har order att använda vid t.ex. en nationell katastrof, eller om kungen dör eller nåt. Det rapportankaret sa att ”Den kavajen och skjortan hoppas alla slippa använda, av förklarliga skäl. Jag har bara behövt göra det en gång, den 1 mars 1986!” (när Palme blev skjuten, min anm.) Men ikväll vad det alltså dags…
Många rykten florerar, som alltid i såna här sammanhang, i synnerhet på nätet. Folk som tror sig ”veta” att det måste ha varit en islamist, eller åtminstone en invandrare. Så länge inget är bekräftat, vill jag inte lyssna på spekulationer. Självklart kan den skyldige vara utländsk medborgare, men på en bild, publicerad på Aftonbladet såg han vit ut. Så sluta spekulera om eventuell härkomst tills ni vet!
Häromdan var jag på promenad i storskogen. Ni vet en sån där storskog där man kan strosa helt ensam utan att träffa en människa! Under tiden funderar jag på det där samtalet jag borde ringa. Tur att jag har mobilen med mig, och kan ringa medan jag ändå inte gör nåt nyttigare än strövar i skogen. Jag kan spara tid! Fast… mobilen har ingen täckning mitt ute i ingenstans. Så jag blir stressad. Stressad för att inte kunna ringa, trots att det egentligen inte gör nåt. Trots att jag mycket väl kunnat vänta tills jag kommer till bebodda trakter innan jag ringer.
På hemväg slinker jag in på affären och köper en djupfryst paket micromat. Det måste gå fort att få maten färdig, för jag orkar ju inte stå vid spisen en timme när jag kommer hem. Naturligtvis drar jag mitt bonuskort och tar en självscanningpistol, som tydligen kallas ”en blipp” nuförtiden, vid ingången. För då slipper jag visa fram allt jag har köpt i kassan, och det sparar givetvis tid när jag ska betala!
Men… Vad sparar vi tiden till? Till att ha mer fritid? Och vad gör vi med den ökade ”fritiden” i så fall? ”Fritid” inom citationstecken, eftersom det ofta inte blir nån sparad tid. Vi driver bara upp vårt eget tempo. Det gjorde iallafall jag. Istället för att få den där avkopplande skogspromenaden så ägnar jag tankarna åt att ringa. Och när jag går runt på mitt varuhus, kanske det hade varit bättre att få en stilla lunk och fundera på ingenting… Att få de där pauserna som man fick förr. Man hade ingen telefon när man var ute i skogen eller på badstranden är säkert nyttigt. Vi behöver de där stunderna utan allt för mycket stimulans från våra tekniska vidunder. de där små pauserna, som vi inte ens tänker på som pauser.
Så det är dags att tänka om… Vad sparar vi tiden till? Till att kunna packa in ännu fler aktiviteter under de 24 timmar per dygn vi har till förfogande? Annars blir vi snart alla utbrända, inte så konstigt kanske att det ökar…
Alla kan inte hantera om jag säger vad jag tycker, och hånar genast det jag säger. Andra tycker det är tufft att jag vågar stå för mina åsikter och för vem jag är. Fast okej, det finns tillfällen det vore bra att kunna hålla käft… Eller för resten, bra för vem. För min bekvämlighet? Eller för dens bekvämlighet som inte gillar svarta, och jag säger att jag inte kan generalisera, och tycka att det är fel på allainvandrare? Eller för en homofob som inte gillar att jag om jag måste välja att vara ihop med en elak man eller en snäll kvinna, skulle välja en kvinna hellre än att vara ensam?
Jag, lite lördagstrött! 🙂
Okej, jag går naturligtvis inte till Pingskyrkan och på ren provokation säger ”Hej jag heter Sussie och är socialistflata!” Jag skulle inte gå just dit alls iofs, men ni fattar hur jag menar. Fast om nån frågar så skäms jag inte för vad jag tycker eller vem jag är, och ljuger inte. Om folk sen inte begriper, eller ens vill försöka begripa, kan jag inte hjälpa. Det är vid såna tillfällen det skulle vara bekvämt att ljuga ihop nån story… Men för mig vore det falskt! Jag brukar tänka att jag kan göra vad som helst, så länge jag efteråt kan se både mig själv och min bästa vän i ögonen. Det är ett bra sätt att veta att jag gör det jag kan stå för!
Vilken natt… Jag har tydligen gått samma väg som överviktiga gamla gummor, och fått besvär med gallan. Trots att jag inte är överviktig. Men okej då, gammal gumma är jag väl antingen jag vill eller ej.
Jag somnade i tid igår, ungefär klockan 22. Vaknade igen halv tolv och hade svinont! Det var inget att göra åt, sa sjukvårdsupplysningens hemsida, utan bara att stå ut ”alltifrån några minuter till flera timmar. Det blev flera timmar. Däremot kunde man tydligen få receptbelagda värktabletter utskrivna, om man har besvär ofta.
Nåja jag somnade till igen vid tre eller fyra, vet inte exakt. Jag minns att jag begrep att jag inte skulle orka vakna halv åtta som jag brukar vilja göra även de dagar jag jobbar eftermiddag. Ställde klockan på strax före tio, men kom inte upp förrän halv elva. Tur att det var idag jag hade eftermiddagsjobb! Jag var så trött när jag om upp, och ville helst legat kvar i sängen, men när jag väl var på väg till jobbet kändes det bättre. Och nu mår jag ganska bra!
Väl på jobbet hörde jag talas om Sverigedemokraternas senaste utspel, att arbeta utomparlamentariskt med kampanjer mot flyktingar, eftersom de anser att de inte har lyckats föra fram sin främlingsfientlighet i Riksdagen. Jag kan spontant tycka att är man vald till parlamentariker, så är det att svika väljarna att inte sitta där. En annan tanke är att jag hoppas de ointe tar ut sitt riksdagsarvode om de skolkar från jobbet. De är ju måna om att vanligt folk inte ska ha orättfärdiga bidrag, så…
Jaja, den som lever får se.
Ikväll är jag ganska trött, fast klockan inte ens är åtta. Får se om jag kan sova ordentligt i natt, men det får jag nog! 🙂
Det mörknar tidigare och tidigare nu… Och jag sitter i skymningen hemma i stan med varm choklad och korvmackor, och ett tänt doftljus. Det är mysigt att kura skymning, för jag funderar så bra då! 🙂
Mitt vaniljdoftande kura-skymnings-ljus”!
Jag struntar dessutom oftast i TV:n på kvällarna, både för att jag inte har ork att hålla reda på tider eftersom de bra programmen ofta sänds när jag ändå vill sova (ja, jag är en kvällstrött person!). och jag inte orkar ”slötitta”på program jag ändå inte verkligen villse. Jag vet att många säger att det är en avkoppling att slänga sig i soffan och slå på TV:n, men för mig är det tvärtom! Jag kollar hellre på TV på nätet, där det mesta läggs ut och finns kvar iaf några dagar efter det har gått på ”vanlig” TV. Det är så skönt att inte vara slav under tv-tablån längre, utan välja när jag vill se nåt, och om jag alls vill se! Det har varit en del av vägen mot mitt tillfrisknande från utbrändheten att inte bry mig om TV:n.
Jag har faktiskt till stor del gjort samma val ifråga om radio. Jag har lagt in automatisk update på mina favoritprogram i Sveriges Radio Play såkan jag lyssna på dem när och om jag vill och orkar! 🙂 I det fallet är faktiskt internet och appar inte nån dum uppfinning! 🙂
Det är så skönt med bara tystnad ibland, nåt det tyvärr sällan blir i en lägenhet. Bara när jag kurar skymning och bestämmer mig för att nu ska jag ha det tyst och skönt! 🙂
Ni som känner mig, eller föler mig regelbundet, vet att jag precis som samefamiljen Gina besöker, också har mitt ursprung i en minoritet som staten inte alltid har varit snälla emot. Resandefolket. Vi som tillhör minoritetsfolk, var vi än finns i världen, har ofta gemensamt att majoriteten har sett oss över axeln. Kört över oss.
Men nu var det inte det jag tänkte blogga om idag, utan om att jag skulle känna mig hemma i Norrlands inland. Komma rakt in i naturen och de oändliga vidderna. Bo i en by med bara 14 invånare… Jag säger som tjejen i programmet, att Stockholm kan vara trevligt, men jag får panik av att det är för stressigt och för mycket folk på en gång. Det är bara en sak som gör att jag inte kan tänka mig att flytta dit. Jag skulle längta hem till det som ändå är mitt hem. Strandkanten i västra Blekinge. Alla trakter har sina egenheter, en av Blekinges egenheter är näktergalen om våren. Den skulle jag sakna. Men jag skulle vilja ha lika mycket vinter som i norr! Blir det vinter i söder så är det oftast bara snö några veckor. Om det blir vinter alls, vill säga. 2014-2015 var öht ingen vinter. Och på sätt och vis kanske det var bra, för det är lättare för mig att ta mig ner oftare om det inte är snö, och det behövde jag när jag var som mest utbränd. Men vinter är vackert!
Så här såg det ut 1 advent 2014 i Sölvesborg! Blek vintersol, många plusgrader och inte ens is på badviken.
Jag läste en långtidsprognos som påstår att det ska bli smällkallt även i söder kommande vinter, men det får vi ju se… Nåja, i morgon ska jag iallafall försöka resa ner till mitt älskade Blekinge, så det blir tidigt i säng ikväll!
Nåja, så illa är det inte. Numera. Men jag tycker fortfarande det är hemskt att gå till tandläkaren. Därför blev jag både stressad och lite rädd idag när jag kom in till tandläkaren och satte mig i stolen. Tandläkaren sa lite klämkäckt att han ”ska laga lite, men det behöver du ingen bedövning för!” Jag sa att jag behövde det, och han undrade om det verkligen var nödvändigt. ”Ja, det är det! Du lovade faktiskt det förra gången, och skulle sätta av extra tid så att du hann ge mig det!” ”Jaså det har jag glömt. Men då får du det!” Jodå jag fick rejält med bedövning så att jag slapp ha ont. Så mycket så att jag nu, tre timmar senare, är bedövad i halva käken. Så det gäller att bokstavligt ha tungan rätt i mun nu när jag äter middag. Men hellre det än att ha ont när de lagar! 🙂
När det var färdiglagat, sa tandläkaren att jag var färdig och inte behövde komma tillbaka mer! ”Jamen, det är ju flera saker kvar att göra, jag skulle ju ha både en bro, och en bettskena sa ni var extra viktig och att jag måste ha!” Då kollade sköterskan och sa att ”jaha det har vi visst skrivit upp…” Jag påminde även om en spräckt fyllning som han sa förra gången att han skulle laga…
Jodå, han tog sig en titt, och sa att fyllningen satt så löst så den kanske jag kommer att svälja, och ”Den måste vi laga till”. Så nu blir det minst en gång till, kanske mer…
Och bedövningen släpper väl snart. Allt medan jag så försiktigt som möjligt tuggar på mina fiskpinnar med potatismos!
Man kan inte leva så… KAN DU GE DEJ FAN PÅ ATT JAG KAN!
Jag vet att videon handlar om att vara gay och lesbisk, men texten kan i överförd mening tillämpas på många fördomar!
Nej, man kan inte leva precis hur man vill. Inte på ett sätt som skadar andra. Men om din granne råkar vara homosexuell, ha ett annat ursprung än vit medelklass, eller har en religion du inte delar? So what? Stör det dig? Är det en självklarhet att en mörkhyad person behöver punktmarkeras på varuhusen, för att ”man vet hur dom är”? Eller är varje muslim självmordsbombare med en dynamitgubbe i innerfickan, som hen bara väntar på att utlösa mitt i rusningstid? Nej, knappast.
Varför bemöts jag ofta på ett helt annat sätt av dem som får veta att jag har mitt ursprung i resandefolket? Ibland negativt, i stil med att ”alla tattare är lurendrejare och tjuvar!” Men inte alltid, utan ibland som nåt exotiskt. Det händer att folk hymlar med ögona och tycker att jag är cool bara för att jag är ”tattare”. Äh, jag är inte coolare än andra, iaf inte av den orsaken.
Det är heller inte mer synd om mig för att jag växte upp som mobbad maskrosunge. Det är klart jag var ett ”offer” på ett sätt. Men att alltid betraktas som offer som det är synd om, som aldrig kommer att ha chans till ett drägligt liv? Nej, den idén köper jag inte. Vi är för många maskrosungar som har visat att det gick bra för oss som vuxna, för att kunna dra den generella slutsatsen att ingen av oss nånsin kommer att ha en chans! Jag kan stå över negativa människors fördomar.
Ödmjuka Kaxan 