Kategoriarkiv: Minikrönika

Skatteåterbäringen från ”Nigeria”!

Så fick jag ännu ett nigeriabrev i mejlkorgen. Det här visade sig vid en enkel googling ha valsat runt stort de senaste 4 dagarna…

Mitt senaste "nigeriabrev"

Mitt senaste ”nigeriabrev” 

”Efter de senaste årliga beräkningarna av din skattemässiga verksamhet har vi bestämt oss för att du är berättigad att erhålla en skatteåterbäring på: 6120.00 SEK Var vänlig och skicka in begäran om skatteåterbäring. Det kommer att ta oss 3-4 dagar att bearbeta den. Klicka här för att få åtkomst till formuläret för din skatteåterbäring.”

Alla som har fått det verkar ha just 6120:- SEK att hämta! Varje gång jag får såna här, ställer jag mig alltid frågan ”Är så många människor fortfarande så lättlurade att det lönar sig att skicka sånt?” Tydligen. Jag vet inte hur mycket mejl jag får, där jag ska klicka på en länk för att uppdatera infon om ”kreditkortet” hos känd eller okänd bank, eftersom kortet är ”spärrat”. Problemet är, att den bank där jag verkligen är kund sen 28 år aldrig har skickat såna mejl. 🙂

Eller när jag i mobilreklamen får en länk till ICA:s tävling där jag kan vinna presentkort på mat för 10 000:- SEK ifall jag svarar rätt på tre frågor. Det är bara det, att jag har med flit svarat olika(!) på de tre frågorna varje gång jag ”är utvald” att kunna vinna (vilket är ofta). Och varje gång kommer det upp ”Grattis, du svarade rätt på alla frågorna!” 🙂 och en uppmaning att skicka in namn och adress till nån okänd vinstutbetalare.

Skatteverket, bankerna, och gud vet vad, skickar aldrig såna här mejl. Och för övrigt, om nån undrar: Ovanstående mejl hade trots allt ändå varit felaktigt. Tyvärr! För jag får ingen skatteåterbäring, jag har redan fått ”formuläret” (som jag ska klicka hem enligt mejlet) hem i brevlådan där det står hur mycket jag ska betala i restskatt!

Häpp!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

Annonser

”Zigenarnatten”!

Natten mellan 2 och 3 augusti är det 70 år sen den s.k. ”zigenarnatten”, den natt då nazisterna massavrättade de sista kvarvarande romerna i Auschwitz-Birkenau. De som bodde i ett hörn för sig själva i lägret, för att de inte ens ansågs värdiga att beblandas med judarna. De, som hade ett ”Z” före numret i sin fångtatuering på armen.  Romerna, som stod lägre i kurs hos nazisterna än judarna. Romerna, som om de flydde till Sverige för att undkomma nazismen, inte beviljades asyl, eftersom romer inte fick inresetillstånd i Sverige mellan 1914 och 1954. Alltså, inte ens om de var flyktingar!

Judarnas situation är naturligtvis något vi ska påminnas om, gång på gång, i alla tider så att det inte händer igen. Men vi får inte glömma romerna! Romerna, som då liksom nu inte så ofta nämns ifråga om systematiska förföljelser och utrotningar. De utrotningskampanjer som inte bara förekom i Tyskland, och inte bara under kriget, utan fortsätter än idag. Nåja, Sverige tvångssteriliserar inte längre romer och resande pga ursprunget. Men hatet och diskrimineringen finns kvar.

Jag är realist, jag löper en större risk att bli diskriminerad om jag vill ha en bostad eller ett jobb, om hyresvärden eller arbetsgivaren vet att jag har mitt ursprung i resandefolket. För alla ”vet” (läs tror sig veta pga fördomar) hurdana ”tattare” är.

När jag i min sjukjournal från så sent som 1972(!) – när vi trodde systematisk registrering pga ras försvunnit för länge sedan – får läsa ”möjligen zigensk” (pga att  man som vanligt blandat ihop begreppen romer och resande, som har ett gemensamt ursprung, men också många stora skillnader inbördes!), och tillsammans med uppgifterna om kroppens ”mentalt retarderade intryck. Kan dock tala rent och svarar adekvat på alla frågor.” så blir jag matt. Och ja, tioåringar brukar kunna tala rent och svara på frågor, nåt de inte förväntat sig. När man inte läser på eller tar hänsyn till andra undersökningar som påvisade min höga begåvning, klurighet och språksinne. Då vet jag att diskrimineringen fortsätter långt in i modern tid. Utan orsak.

Har vi inte lärt oss ett skit av historien?

Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

”Himma!”

(Rubriken betyder ”hemma!” på sölvesborgska, om ni inte fattade dialekten)

Va, Nässjö? Men du är väl härifrån stan, du låter ju som en sån!

Jag var på Sölvesborgs sommarmarknad i onsdags. Den marknad som alltid hålls första onsdagen i juli. Fast vi ska inte glömma höstmarknaden första onsdagen i november. En tillställning som av förklarliga skäl oftast är lite mindre. Mamma berättade ett minne från höstmarknaden när hon var barn. Skolbarnen hade haft baddag, och torget (med marknaden!) låg tvärs över gatan från badhuset. Fröken förmanade barnen att ”Ni ska gå direkt tillbax till skolan, inte stanna på marknaden!”Klassrummet var nästan tomt när lektionen började, för naturligtvis var de flesta ungar på marknad!

Sölvesborgs marknader räknas av nån anledning till ”Den skånska marknadstraditionen”, fast den är belägen en halvmil in i Blekinge. I gott Sällskap med Kivik, Sjöbo, Tomelilla, Degeberga, Hörby och ett par till som jag just nu har glömt.  I sommar kommer jag inte att orka åka till Kivik, eftersom jag måste spara på mina få krafter, annars brukar jag försöka komma dit. Jag har alltid älskat att resa på marknader, kanske det är resandeblodet i mig som spökar? 😉

Det blev buss till stan, vis av de års misstag när jag har kört bil till marknaden och fått parkera halvvägs till stugan… (jag skojar inte!) Busslinjen till stan har ju återuppstått sen ett par år, nåt jag aldrig trodde jag skulle få uppleva!

20140702_101650

När jag nådde stan såg det ut som om det var jättemycket folk (och det var det ju)! Jag kände mig trött redan då, men gick iallafall runt ett par timmar innan jag vände näsan hemåt igen.

20140702_102634

Men åter till underrubriken. En knalle jag kom i samspråk med på marknaden sa så till mig, när jag sa jag bodde i Nässjö. Då sa jag givetvis att jag är härifrån, trots att jag är född i Nässjö. Men döpt är jag i stadens kyrka, av prosten emeritus som är ett bra stycke över 90 nu! Och det skryter jag gärna om i mitt ursprung! 🙂

Alla verkar inte förstå mitt behov av att ha en trygg plats att kalla ”hemma”. Den platsen har aldrig varit Nässjö, hur mycket jag än må vara född och har bott där! En bekant från Småland sa igår att jag borde sälja stugan, för den kostar bara arbete och pengar. ”När det kostar pengar är det dags att sälja! Och du får nog mycket för den, pengar du kan ha till en husbil!” Visst… Men en husbil ska man också greja med. Och betala för. Så det blir ändå inte gratis! Och hur mycket resandeblod jag har i mig och älskar – verkligen älskar – att vara ute på vägarna, så behöver jag en trygg plats att kalla hemma, dit jag vet att jag altid är välkommen! Ett hem jag aldrig haft i Nässjö, eller i Kristianstad när jag bodde där. Och absolut inte i fosterhemmen!

Nej, i det fallet är jag som pappa! Han älskade sitt jobb som lokförare, där han fick åka runt och se i stort sett halva Sverige. Men han behövde en plats som var ”hemma”. Och det blev Sölvesborg. Ibland har jag undrat varför han kände sig mer hemma här än i sin barndomsbygd i Västergötland. Det får jag aldrig nåt svar på.

20140704_165944

Det jag vet är att jag älskar min badvik i Tredenborg! På ön i bakgrunden gick jag i simskola när jag var liten. Men då fanns där ett riktigt kallbadhus, med badhytter, djupgrävd bassäng och t.o.m. hopptorn! Hemska minnen, med 12 grader ”varmt” i vattnet och blåst ibland. Men i skulle vi, varje dag. Och vi överlevde tydligen! 😉

Sommarkram allihopa!

Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

”Ge fan, din jävel!”

…skrek jag ilsket i ett sammanhang för ett tag sen. Nåt liknande har jag skrikit, eller sagt, fler gånger när folk (läs: män) tar för sig av mig utan att jag visar att jag vill.

Om en man tycker sig ha rättighet att sticka upp handen och tafsa enbart av anledningen att jag har kjol, då säger jag nåt i den stilen. Det är min rätt att själv avgöra när, eller om, jag vill bli tafsad på. Eller, om jag så väljer att sova över hos en manlig kompis, och han väcker mig klockan 4(!) med orden ”Vakna, jag ska knulla!”, så blir jag förbannad över att t.o.m. vissa tjejkompisar säger att om jag sov över så betyder det att jag ”vill ha sex”. Nej, det betyder det inte. Inte när jag blir väckt klockan 4, av nån som trots mina nej och min gråt tar för sig och säger ”Håll käften, det vill du visst!”.

Jag skulle tro att de allra flesta kvinnor någon gång, eller flera gånger, har känt sig utnyttjade och/eller kränkta sexuellt. Men att det sker ofta, och i många olika sammanhang, gör inte kränkningarna mindre jävliga. Eller mindre viktiga att belysa.

Så… Tjejer, kvinnor, damer. Vi tror väl inte på allvar att vi är självklara villebråd för karlar att ta för sig av? Vi inser väl att vi också har ett värde?

Kram på er, och trevlig helg! Med dem ni vill ha trevligt med. Låt inte andra ha trevligt på er bekostnad!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

Sverige när det är som ”bäst”!

Vi talar inte så ofta om ”det svenska folkhemmet” längre. Det som byggdes upp efter andra världskrigets fasansfulla, rasistiska år, där inte heller vi kunde kalla oss oskyldiga. Tur att vi gjorde upp med detta fasansfulla!

Men vänta lite nu… Gjorde vi det? Knappast!

Jag personligen tål att bli uthängd på Facebook, tål att bli kallad ”tattarkärring”. Tål att bli beskylld för  att ”få 9000 av staten utan att göra skäl för pengarna”. För jag kan bevisa vad som är sant. Jag kan bevisa vem som betalar ut mina pengar, och vad jag gör för att få ut lönen. Men jag tål inte generaliseringen att ”så gör alla zigenare och tattare!”

Jag tål inte den s.k. ”smygrasismen”. Den som inte alls smyger längre för resten. Den rasism de flesta inte ens tänker på, när man drar skämt om ”ziggizar”, ”negrer” osv vid kaffebordet på jobbet. Ett nyligen hört exempel bland många, många fler:

”Varför ska du vara orolig om du ser en zigenare utanför fönstret på cykel?
För att det antagligen är din cykel…”

Jag kan inte förstå varför sånt är roligt! Jag ser tvärtom den sortens rasism som förrädiskare än när nån går ut och pucklar på invandrarna i en miljonprogramsförort. För den rasismen är öppen. Det är när rasismen förkläs i roliga historier som den blir så farlig. När den blir vardagsmat runt fikabordet. När vi inte längre reagerar…

Kram på er!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan