Kategoriarkiv: Minikrönika

”Ge fan, din jävel!”

…skrek jag ilsket i ett sammanhang för ett tag sen. Nåt liknande har jag skrikit, eller sagt, fler gånger när folk (läs: män) tar för sig av mig utan att jag visar att jag vill.

Om en man tycker sig ha rättighet att sticka upp handen och tafsa enbart av anledningen att jag har kjol, då säger jag nåt i den stilen. Det är min rätt att själv avgöra när, eller om, jag vill bli tafsad på. Eller, om jag så väljer att sova över hos en manlig kompis, och han väcker mig klockan 4(!) med orden ”Vakna, jag ska knulla!”, så blir jag förbannad över att t.o.m. vissa tjejkompisar säger att om jag sov över så betyder det att jag ”vill ha sex”. Nej, det betyder det inte. Inte när jag blir väckt klockan 4, av nån som trots mina nej och min gråt tar för sig och säger ”Håll käften, det vill du visst!”.

Jag skulle tro att de allra flesta kvinnor någon gång, eller flera gånger, har känt sig utnyttjade och/eller kränkta sexuellt. Men att det sker ofta, och i många olika sammanhang, gör inte kränkningarna mindre jävliga. Eller mindre viktiga att belysa.

Så… Tjejer, kvinnor, damer. Vi tror väl inte på allvar att vi är självklara villebråd för karlar att ta för sig av? Vi inser väl att vi också har ett värde?

Kram på er, och trevlig helg! Med dem ni vill ha trevligt med. Låt inte andra ha trevligt på er bekostnad!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

Sverige när det är som ”bäst”!

Vi talar inte så ofta om ”det svenska folkhemmet” längre. Det som byggdes upp efter andra världskrigets fasansfulla, rasistiska år, där inte heller vi kunde kalla oss oskyldiga. Tur att vi gjorde upp med detta fasansfulla!

Men vänta lite nu… Gjorde vi det? Knappast!

Jag personligen tål att bli uthängd på Facebook, tål att bli kallad ”tattarkärring”. Tål att bli beskylld för  att ”få 9000 av staten utan att göra skäl för pengarna”. För jag kan bevisa vad som är sant. Jag kan bevisa vem som betalar ut mina pengar, och vad jag gör för att få ut lönen. Men jag tål inte generaliseringen att ”så gör alla zigenare och tattare!”

Jag tål inte den s.k. ”smygrasismen”. Den som inte alls smyger längre för resten. Den rasism de flesta inte ens tänker på, när man drar skämt om ”ziggizar”, ”negrer” osv vid kaffebordet på jobbet. Ett nyligen hört exempel bland många, många fler:

”Varför ska du vara orolig om du ser en zigenare utanför fönstret på cykel?
För att det antagligen är din cykel…”

Jag kan inte förstå varför sånt är roligt! Jag ser tvärtom den sortens rasism som förrädiskare än när nån går ut och pucklar på invandrarna i en miljonprogramsförort. För den rasismen är öppen. Det är när rasismen förkläs i roliga historier som den blir så farlig. När den blir vardagsmat runt fikabordet. När vi inte längre reagerar…

Kram på er!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan