Kategoriarkiv: Importerade bloggen

Ny bloggportal!

Hej Bloggvänner! Jag har just tvingats byta bloggportal till WordPress, en portal jag vet väääldigt lite om. Så ni får hålla tillgodo med att det kan se lite rörigt ut medan jag försöker lära mig. Kanske jag byter teman lite nu och då, eller ändrar på annat. Jag har också sett att jag antagligen måste redigera en del inlägg som innehåller ÅÄÖ i rubriken eller i era kommentarer. Hoppas det går… Hittar ni fel i bloggen, eller har kommentarer om hur ni vill den ska se ut, så hojta!

Kram så länge, nu ska jag joxa vidare! 🙂

Sussie aka Ödmjuka Kaxan

Annonser

Tänk att man kan bli så glad…

…och förvånad över en sak som borde vara självklar! Att bli lyssnad på av vården när man söker hjälp! Men det har aldrig varit självklart för mig. Jag har inte känt mig sedd, inte kännt att man tidigare har tagit just mina bekymmer på allvar. Kanske det kan hända nåt nu, äntligen, ifråga om att lära mig hantera min PTSD och ADHD. Med eller utan medicin får vi ju se…

Men ändå. Jag har ju mitt ”katastroftänkande”. Att det som verkar vara bra antagligen inte kommer att vara bra så länge. För så har det ofta varit i mitt liv, t.ex. att nån vän jag tycker bra om snart försvinner, eller att jag köper nåt som jag vill ha, och det sen visar sig vara skräp. Till exempel.

Men jag kanske ska vända på resonemanget, jag har faktiskt ibland lyckats med bra saker! Att begagnade tjockTVn jag köpte inkl. möbel var väl värd pengarna. Eller att det såg ut som katastrof för ett par år sen när vattnet i stugan frös sönder och jag var tvungen att ägna en hel vår och halv sommar åt reparation, och att byggföretaget hela tiden försökte fuska. Nu är det ju fint igen i stugans badrum, och jag behöver antagligen inte göra nåt på 10 år eller så…

Så, det finns ju det som har varit ”katastof” (eller iaf varit skit) först, och blivit bra senare! Jag vill tro att det ska bli så denna gången. Också!

Gladjeguta

Annars får jag väl klippa ut den här kupongen och hämta glädjen igen! 😉

Sussie aka Ödmjuka Kaxan

Det stora vemodet…

Jag behöver ”Det stora vemodet” ibland. Inte vemod som i sorg, utan som i koppla ner, om ni förstår hur jag menar? Sitta och titta ut på ett tyst snöfall en vintereftermiddag, gå ner en vårkväll på bryggan med koltrasten i bakgrunden, sitta en sen skymningskväll i midsommartid framför ett tänt ljus och fundera, höra höststormen. Eller kanske gå en iskall promenad medan snön knarrar under skorna. Ni vet en sån där vinterdag när hela naturen är vit och alldeles tyst, tyst… Komma bort från det mesta som stör. Koppla bort alla starka intryck en stund. Det gör jag så sällan. När jag gör det, då drabbas jag av ”det stora vemodet”. En melankolisk känsla. Som jag måste ha ibland. Men jag tar mig så sällan tid till just det, för jag känner att jag aldrig hinner. Jag kanske borde planera in tid för det där vemodet? 🙂

Sussie aka Ödmjuka Kaxan

Den självklara respekten… Eller?

Mobilen ringer där Fröken Hon sitter och försöker koppla av med en bok. Fröken Hon tittar på displayen, ser att det är Vännen som ringer. En person hon inte vill påstå att hon är kär i, men näst intill.

Fröken Hon svarar, och i andra änden frågar Vännen om de inte kan ses idag. Hon blir glad, och svarar ”Jo, självklart! Vill du jag ska hämta dig nånstans?” De bestämmer mötesplats, och hon kör iväg för att hämta Vännen. När de möts, ser Vännen lite uppgiven ut. ”Men hur är det?” undrar Fröken Hon. ”Du…” säger Vännen, ”Jag kanske inte orkar ha nåt sex idag, får jag följa med ändå…?”  Fröken Hon kommenterar inte att Vännen är lite småhög av medicin och alkohol, för Fröken Hon har heller inte alltid varit guds bästa barn i de sammanhangen. Men det vet inte så många…

”Jamen självklart! För mig är du värd lika mycket även när vi inte har sex!” svarar Fröken Hon spontant. Hon känner sig lite bedrövad över frågan, vill att Vännen ska förstå att relationen inte bara handlar om att de ska ha sex. Att hon uppskattar hela Vännen. Väl hemma hos Fröken Hon blir det fika, och en lång pratstund. Fröken Hon försöker få Vännen att förstå att Vännen är värd så mycket för henne. Att det är bonus att dela sex ibland, men att det inte är nödvändigt för att hålla vänskapen vid liv. I synnerhet inte om Vännen mår dåligt. I allra högsta synnerhet om det dåliga måendet beror på att nån annan har gjort nåt dumt mot Vännen, ifråga om just sex. Nåt som Vännen inte ville, inte just då i alla fall.

Vännen säger spontant ”Du är otrolig! Du bryr dig om vad jag vill, vad jag orkar…” Fröken Hon blir tårögd av orden. Säger att det är självklart att bry sig om vad den person man tycker så mycket om vill och inte vill. ”Jamen… Det brukar ingen bry sig om…” piper Vännen. Nu kan Fröken Hon inte hejda att en tår faller. ”Varför ser världen ut så här?” tänker hon. Samtidigt minns hon saker hon själv har varit utsatt för, mot sin vilja. Men Fröken Hon säger inget om det. Hon berättar aldrig just den hemligheten för Vännen. Även om de delar en del hemligheter under den tid de har en relation, så nämner  Fröken Hon aldrig just den hemligheten. Det bir aldrig läge för det…

Sussie aka Ödmjuka Kaxan

Jag vill inte ha envägskommunikation!

Det finns saker jag aldrig har bloggat om. Som jag antagligen heller aldrig kommer att blogga om. Annat än att den som kan läsa mellan raderna och förstår, den förstår. Ni andra, som inte förstår, jag det är kanske så jag vill ha det. Ibland bloggar jag medvetet på ett sätt så att den som delar mina erfarenheter. Andra? Självklart vill jag att alla ska få ut nåt av det jag skriver. Men ändå… En del av er har ibland förstått mer av det jag skriver. Frågat efter om jag har erfarenheter inom det ena eller andra området. Saker som man kaneke har lättare att känna igen om man själv har varit där. ”Det visste jag väl egentligen redan!” säger några av mina läsare, om jag bekräftar att det ni har läst in i mina texter stämmer.

Ja, de gånger jag lyckas nå ”mina egna” med en berörande text, då har jag gjort rätt. Då har jag lyckats med en av de saker jag har som ambition med min blogg. Alla bloggtexter kan inte beröra alla, men min ambition är att ni alla ska få ut nånting av det jag skriver.

Hör gärna av er om saker ni vill att jag skriver om. Eller med frågor, jag lovar att försöka svara på det mesta, för jag vill att bloggen ska vara en dubbelriktad kommunikation mellan er och mig. Det är den andra stora ambitionen jag har med bloggen. Jag vill inte ha envägsmonolog, som bara går från mig till er!

Kram allihopa!
Sussie aka Ödmjuka Kaxan

Jag e lixom jag…

De allra flesta får nog ibland höra skitsnack om sig själv. De värsta skitsnackarna är oftast så fega att de aldrig skulle säga samma sak, om de står öga mot öga…

Mig har det också snackats skit om ibland. Spekulerats. Men människor har sällan hela bilden, vet inte varför jag tar vissa val. Så visst kan folks åsikter halta, men det beror ju oftast i så fall på att de inte ser hela bilden. Andra förtalar med flit. Och det står jag över, så länge jag vet att jag har gjort mitt bästa. Även om jag erkänner att jag har blivit sårad ibland.

En annan tråkig sak är att delar av omgivningen tycker att ersättningen jag får för mina arbetsuppgifter är ”bidrag”. Nej, jag utnyttjar en trygghetsförsäkring. Den har jag rätt till tack vare att jag har betalat akasseavgift i många år. Och betalar än i dag för resten. Tänk så här: Du betalar hemsörsäkring, och en dag brinner ditt hus ner. Får du ”bidrag” då, när försäkringsbolaget ger dig en del av pengarna – minus självrisk – som det kostar att bygga ett nytt hus? Okej, skillnaden är att jag har avsevärt mindre än de flesta har på en reguljär anställning. Men det är en bisak, det viktiga för mig är att jag har arbetsuppgifter som passar mig som hand i handske.

Så… Jaghar det på det stora hela ganska bra. Jag vet var jag står. Jag vet vad jag kan och inte kan, även om det finns människor som misstror mig. Låt dem misstro… 😉 DEet är ju faktiskt jag som har hela bilden av vem jag är, vad jag gör om dagarna, och varför.

Kram
Sussie aka Ödmjuka Kaxan

Sova gott?

För att fortsätta på det jag skrev igår… Jag gjorde som jag skrev, och minskade medvetet alla intryck på kvällen! Stängde datorn, nöjde mig med TV, och släckte mot min vana ljuset när jag skulle sova. Jag vaknade visserligen ett par ggr under natten som jag brukar, men var utsövd på morgonen! Kanske jag inte ska somna med hjärnan full med intryck. Eller förresten inte ens kunna somna alls ibland. Jag som har undrat varför jag sover sämre och sämre. Kanske jag har hittat ett av svaren? Jag som tänkte be doktorn om sömntabletter nästa gång jag ska dit… Men jag tror jag struntar i det ett tag till, ska testa mina egna nyfunna metoder först! 🙂 

För resten hörde jag ett reportage i radio idag, där det påstås att meditation ger lika bra resultat som ADHD-behandling som medicin. Kan nog stämma, iaf hjälper det mig att stänga av alla intryck en stund efter jobbet. Kanske jag ska göra det istället för att lägga mig och sova när jag kommer från jobbet och är trött? Fast det är ju inte alltid så lätt, t.ex störande ljud utifrån går ju inte att stänga ute. Som just nu, när mina nyinflyttade grannar borrar upp saker i väggarna. :/ En annan sak som hjälper mig är att gå en promenad rakt in i naturen. Jag älskar naturen och har alltid gjort, i synnerhet vid min stuga! Bara det blir en månad senare (=varmare) så ska jag försöka ta en semestervecka och åka ner!

Det psyk skulle lärt mig om min åkomma får jag tydligen komma på själv. Jag fick ju inget annat till buds än att jag ”inte kan bli frisk” när medicinasken med centralstimulantia inte hjälpte. Jodå, det finns förutsättningar att må bra, med mina egna ganska enkla huskurer! Bara jag kommer på dem, och tar mig tid att tillämpa dem 🙂 Det är svårt att bryta fleråriga vanor som att somna till radion. Men jag måste försöka lära mig!

Kram på er allihop!
Sussie aka Ödmjuka Kaxan