Att våga ta ställning

Jag har vänner allt ifrån vänster om Vänsterpartiet till höger om Sverigedemokraterna. I det läget går det inte att uttrycka mina åsikter inför alla utan att det blir obekvämt. För mig eller vännen ifråga. Oavsett vilken ställning jag tar, riskerar jag en gliring om att jag är ”korkad”, eller att den jag diskuterar med skruvar på sig och känner sig själv obekväm. Så frågan är: Vill jag vara obekväm? Vågar jag uttrycka en åsikt som kan leda till att jag förlorar några av de kompisar jag har? Eller som (beroende på vilket jobb man har) kan leda till att man blir s.k. ”obekväm” och inte får jobba kvar? Kan jag ens ta ställning för att ett folk som alltid har varit illa ansett på olika sätt – resandefolket, där jag själv har mitt ursprung – har samma självklara rättigheter som alla andra svenska medborgare bosatta i Sverige?

Nej tack, SD!

Nej tack, SD!

Ibland måste man ta ställning offentligt Och jag vet att några av mina bekanta inte anser att jag serJa det är klart jag kan! Men kan jag göra det utan att bli ifrågasatt?  Det är inte lika säkert. Och till en del hör det till den offentliga debattens spelregler att bli ifrågasatt. Det ingår i en normal debatt att våga bli emotsagd, att bryta sina åsikter mot andras. Men det hör inte till ”normal debatt” att både politiker och journalister idag tar för givet att de kommer att få utstå näthat, få hotfulla mejl eller telefonsamtal eller gliringar på sin Facebooksida. En av alla som uttrycker sin rädsla för bl.a. elaka mejl till jobbet är journalisten Sofia Mirjamsdotter i Sundsvalls Tidning. Hon skriver att hon tänker fortsätta trots rädsla. Andra, t.ex. Anna-Karin Bengtsson i Osby, lämnade sin plats i politiken och drog sig undan offentlighet, när odemokratiska krafter har hotat för länge. Jag förstår dem som inte orkar, eller inte vågar, fortsätta. Jag förstår dem som flyttar eller går under jorden pga rädsla.

Jag är en så kallad gräsrot, och tillskriver inte mig själv nån opinionsbildande effekt annat än på gräsrotsnivå. Men så låt mig då bilda opinion bland andra gräsrötter. Det innebär också att jag kommer att få påhopp från i första hand andra gräsrötter. Kanske att andra gräsrötter ifrågasätter om jag förstår Sveriges bästa, kallar mig ziggiskramare och kommunistjävel.

Just av dessa orsaker måste den som kan, våga ta ställning. För demokratins värderingar. Mot främlingsrädslan, för jag tror att det oftast handlar om rädsla. Jag har vågat ta ställning. Vågar du?

Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

Jag ser fram emot din kommentar!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s