30 dagar dag 17 – Mitt favoritminne

Mitt favoritminne är nog från första gången jag var i stugan när det var vinter!

Stugan vintertid (bilden är tagen långt senare än tillfället jag skriver om)

Stugan vintertid (bilden är tagen långt senare än tillfället jag skriver om)

Fönstret ni ser till höger är till ett rum som är byggt helt avskilt utan genomgång till resten av stugan. Det är också lite mer isolerat än resten av huset. Så det var där man skulle sova om man åkte till stugan när det var vinter. Och nu skulle äntligen jag få följa med! Stugan, vinter… Spännande för mig som aldrig hade varit där den årstiden. Det var grått väder när pappa och jag kom ner, och pappa sa att vi skulle ”sätta på värmen allt vad vi orkar i det lilla rummet, sen går vi en lång runda. Sen är det varmt när vi ska sova!”

Vi gick en lång promenad i byn, som var ganska öde, och helt annorlunda än jag var van vid att se den. På lekplatsen var gungor, rutschbanan och karusellerna borta, och jag tyckte det såg vemodigt ut. Campingen var stängd, men där stod ändå nån enstaka husvagn. Träden stod som kala skelett, inte med gröna blad som jag var van att se dem. Vi åkte till stan, där julstjärnorna hängde över gatan och affärerna var julskyltade. Det var nämligen den tiden på året. Men ingen snö.

Vi kom tillbaka till stugan några timmar senare, och stugvärmen mötte oss när vi klev in. Vi fick liv i den lilla 12tums TV:n och tittade en stund tills det blev dags att sova. Jag sov gott, och när vi vaknade på morgonen sa pappa ”Jag drömde att det snöade inatt, nu ska vi titta ut och se om det var en sanndröm!” Pappa öppnade dörren… Och ja, det hade snöat. Hela landskapet var alldeles vitt! 

Jag for överlycklig ur sängen, och ville naturligtvis se hur det såg ut, jag hade ju aldrig sett byn i vinterskrud förr. Vi skulle bara stanna en natt, och att vinterns första snö över byn kom just den natten gjorde mig salig! Jag gick ut och njöt av vintermorgonen, andades in den kalla, friska vinterluften som hade ersatt höstluften från igår. Gjorde en snöboll som jag rullade på marken så den blev större och större. Och S-T-Ö-R-R-E! Tills den blev så stor och tung att rulla så jag inte orkade rulla mer, då hjälpte pappa till! Till slut orkade inte pappa heller 🙂 Vi lämnade den nu jättestora snöbollen, och promenerade in till stan för att så småningom ta tåget hem till Nässjö.

Ja, första gången jag såg stugan i vinterskrud är verkligen ett favoritminne!
Sussie a.k.a. Ödmjuka Kaxan

Jag ser fram emot din kommentar!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s