Präktiga medelsvensson…

Att ha växt upp som maskrosunge har onekligen sina goda sidor! Jag ska förklara hur jag menar…

Jag är glad för de erfarenheter jag har av att inte vara nån medelsvensson, för det har gett mig mer förståelse för andra som inte har det perfekta livet. Jag vet hur det känns att oftast få äta det billigaste som fanns på ica, eller att få en liter mjölk av granntanten som tyckte synd om mig,. Eller lägga sig hungrig. Inte för att mamma var medvetet elak, hon hade helt enkelt inte alltid pengar att köpa mat för. Hade hon pengar, så köpte hon iofs först mat till mig och svalt själv, som nog alla förtvivlade mammor utan pengar skulle göra!

Jag vet hur det känns att med två dygns varsel bli utan fast bostadsadress, när hyresvärden plötsligt krävde tillbaka lägenheten jag hyrde. Nu säger nån ”Så får värden inte göra, du skulle anmält det!” Att söka hjälp hos soc. var också lönlöst, eftersom jag inte heller där fick hjälp. Under tiden en anmälan (antingen en anmälan ang. soc hantering av mig, eller av hyresvärden för den glasklart obefogade vräkningen)  hade tagit på sig att bli behandlad, hade jag iallafall varit bostadslös. Så det hade ändå tagit några månader. Sådär, det var en kort förklaring av att bostadslösheten inte var självförvållad, vilket den inte alls alltid är. Det behöver inte heller alltid vara självförvållat att gå hungrig. Nåt många uppenbarligen tror.

Jag har lärt mig. Den hårda vägen. Jag skäms inte över det, eftersom det inte har varit mitt fel (oavsett vad präktiga medelsvensson ofta tar för givet!). Däremot blir jag oerhört ledsen när människor som ska hantera andra som av en eller annan orsak hamnar på skuggsidan, tar för givet att de alltid ”får skylla sig själv!” Likaså känner jag mig kränkt om nån genom att engagera sig lite lagom i nån välgörenhet (utan att egentligen vara rätt person i de sammanhangen) tycker sig ha fredat sitt samvete genom att ge allmosor till ”trashankarna”. De där som egentligen borde skylla sig själva…

Tyvärr är det inte alltid så enkelt som att ta sig i kragen och skaffa ett jobb. ”Men då finns det socialhjälp, om man är beredd att sköta sig!” Nej, tyvärr inte alltid, trots att den som aldrig har behövt samhällets stöd brukar vara invaggad i att den som är villig att anpassa sig till kraven på skötsamhet alltid får hjälp. Jag önskar att det var så…

Som sagt. Jag har lärt mig den hårda vägen, precis som några av mina nära vänner. Kanske det är därför jag aldrig kan stänga hjärtat för den som behöver mig?

Kram på er!
Sussie aka Ödmjuka Kaxan

Jag ser fram emot din kommentar!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s